Ett nytt Singstar - hurra! Eller? Svaret blir... nja.

Jessica och Karin - Singstar-veteraner

Visst. Singstar är alltid kul och som vanligt det självklara inslaget på förfesten.

Christina Milians "AM to PM "är party-enkel, Destiny’s Childs "Bootylicious" blir man tönt-glad av och Gwen Stefanis "Hollaback Girl" ÄR fest (speciellt om du lyssnar på inspelningen efter).

Men Womack and Womacks "Teardrop" och Chris Browns "Excuse Me Miss", vilket förvisso är bra låtar, passar kanske inte riktigt in i stämningen Singstar vill förmedla.

Peppad och party?

- Mer åt myshållet egentligen

Singstar känns som ett spel vars huvudsakliga uppgift är att få deltagarna peppade och partysugna, något som skivor såsom allsångsvänliga schlagerhits eller retronördiga 80's lyckats med. Denna skiva försätter oss å andra sidan i en mer småmysig, påtvingat seriös stämning, där det helt plötsligt blir viktigt att kunna sjunga. Och helt ärligt, vad vi än tror i duschen, så kan vi inte det.

   

SingStar R&B är inte dåligt. Det räcker bara inte hela vägen fram.

För en trogen Singstar-utövare som undertecknad med flertalet skivor i hyllan är R&B ett bra efterfestskomplement som faktiskt är värt ett par hundralappar. Men är du ännu inte Singstar-frälst så är detta inte skivan som kommer vinna över dig. Just du kanske skulle satsa på gamla hederliga Pophits istället.

   

Skicka en rättelse