Tag tio delar slemmiga aliens.
Tillsätt genmanipulerad sörja och galna vetenskapsmän. Krydda med en samling rymd-cowboys, soldater i sydstatsuniformer och en paranoid ledare klädd som General Custer.
Häll ut smeten på en bädd bestående av Half-Life-grafik, låt stelna och däng in i CD-ROM-vaggan på datorn.
Var god röj!

Om man räknar bort fenomenet Counter-Strike, så finns det grovt räknat två Half-Life-falanger. Dels de som tyckte att spelets första halva var bäst; dels de som gillade den psykedeliska twisten mot slutet med bizarra aliens och skumma vapen. Själv tillhör jag den första falangen, men jag ska i görligaste mån försöka undertrycka denna livsåskådning när jag skriver om Gunman Chronicles. För här är det aliens, aliens, genmanipulerade aliens, biovapen, aliens och hyfsat många?. ehh aliens. Och ett antal cowboys förstås...

Som Half-Life på anabola...

Gunman Chronicles är Half-Life-mod på steroider. Det må kanske inte vara världens vackraste att se på; förutom den imponerande introsekvensen, lyser det ganska väl igenom att det här från början är en Half-Life "mod", som uppmärksammades av Valve och upphöjdes till fristående spel. Rewolf, som utvecklarna kallar sig, har hållit på i drygt två år med Gunman Chronicles, och resultatet är klart godkänt för att vara den första titeln.

Det hela tar plats i en alternativ framtid, i ett western-inspirerat universum där generalerna verkar tagna direkt från amerikanska inbördeskriget och alla pratar som i spagetti-westerns.
Människan har koloniserat galaxen och lag och ordning upprätthålls av de närmast osannolika federala Gunman-styrkorna (det är de som ser ut som sydstatskavalleriet...) När vi kommer in i handlingen har det gått fem år sedan truppernas första riktigt stora nederlag - då de tidigare okända Xenomerna utrotade ett helt kompani vid försöket att kolonisera en planet.

En dag i tunnelbanan

Spelaren klär sig i rollen som Gunman Archer, ärrad krigsveteran och en av fåtalet överlevande från tidigare nämnda massaker. Hela bakgrundshistorien berättas i det imponerande introt - något av det bästa jag sett i ett spel - och den påföljande och närmaste evighetslånga resan med det från Half-Life välkända tunneltåget (fast denna gång åker det längs en räls på och genom en rymbbas istället)

Anledningen till att Archer är ute och åker tåg, är att det återigen börjat droppa in rapporter om att Xemonerna börjat visa sina fula trynen igen. Efter en lömsk och oprovocerad attack på Gunman-basen, sätts en ny attackstyrka samman och skickas iväg till platsen för brottet.

Den första planeten man landar på påminner om Jurassic Park, med blodtörstiga dinosaurier och reptiler i diverse storlekar, som kutar omkring bland tempelruiner och djungel och förvandlar ens kavalleri till köttfärs. Efter att ha rensat upp här, tas Archer vidare till tre andra planeter, som formligen dräller av muterade Xenomer och allehanda bio-tekniskt framställda monster.

Om det rör sig - skjut!

Vapnen i Gunman Chronicles är till och med bättre än de i Half-Life. Dels har de en sanslös eldkraft, dels har nästan varje vapen ett antal olika inställningar som kan anpassas till situationen. Det hederliga gamla hagelgeväret har man till exempel möjlighet att ställa in så att det kan avlossa upp till fyra patroner samtidigt för maximal skada; dessutom kan träffbilden förändras beroende på om man vill träffa många samtidigt eller fläska iväg allt mot ett enskilt mål.

Det bästa av allt är dock att man vid ett antal tillfällen får chans att köra runt i stora tunga tanks - underhållningsvärdet i att bara meja ner horder av aliens med de dubbla maskingevären ska inte underskattas. Tok-röj!

Eftersom spelet bygger på Half-Life, är det inga problem för den som vill spela online eller i LAN. 32 spelare kan peppra varandra grundligt i en rad olika spelstilar. De nya vapnen, med alla inställningar, gör att detta säkert kan bli en ganska roligt upplevelse ? även om jag tror det är svårt just nu att få folk att spela något annat än Counter-Strike överhuvudtaget?

Var fanns testpersonalen?

Vad som är mindre bra i Gunman är att det på flera ställen ger ett ganska slarvigt intryck. Flera av kartorna innehåller stora glapp i texturerna, vissa figurer och monster hänger inte riktigt ihop i lederna, medan andra är otroligt välgjorda. Det verkar som om Valve har ryckt in lite här och där (introt i början är sannolikt gjort av dem), medan ganska mycket av den lite amatörmässiga "mod-känslan" finns kvar på många andra ställen. Denna ojämnhet i kvaliteten är bara att beklaga, för i grunden är Gunman Chroinicles ett spel som är otroligt kul att spela - men de många designmissarna irriterar.

Detta till trots är Gunman Chronicles ett vansinnigt högtempo-mega-röj från början till slut, och det finns få - om än några - dödperioder i spelet. För den som tycker det är jobbigt med en massa problemlösning, och bara vill springa omkring med bisarrt stora puffror - då är Gunman helt perfekt.

Skicka en rättelse