Microsoft vet mycket väl att om de vill slå sig in på den japanska marknaden så krävs det bra japanska rollspel och de satsar därför hårdare än någonsin på just den genren. Enchanted Arms heter From Softwares bidrag till satsningen och även om det inte når upp till några skyhöga nivåer är det ett trevligt smakprov på vad som komma skall.

Redan efter några minuters spelande råder det inte några tvivel om att Enchanted Arms är ett japanskt rollspel ända ut i fingerspetsarna. Alla de egenskaper som vi vant oss vid finns där, det linjära upplägget, de slumpmässiga mötena, de turordningsbaserade striderna och inte minst den handling som ofta är full av klyschor och bärs fram av lätt överdrivna karaktärer. Nu låter allt det där väldigt negativt och var för sig är det inte heller något att hänga i julgranen, men som i så många andra japanska rollspel blir helhetsbilden en helt annan.

Mycket gammalt, en del nytt

Huvudpersonen i Enchanted Arms heter Atsuma och är en ung man som studerar på Yokohamas universitet där en svag form av magi kallad enchanting lärs ut. Tidigare användes även starkare former av magi men efter "The Golem War", där människornas egna slavrobotar, så kallade golems, vända sig emot sina härskare och nära nog ödelade hela jorden, har kunskapen gått förlorad. Bland dessa golems fanns det en grupp som var mäktigare än alla andra som fick namnet "devil golems". Efter kriget fördes dessa mäktiga vidunder till avlägsna platser där de låstes in i förhoppningen att en tragedi skulle undvikas och där stannade de i 1000 år. Efter att spelet tar sin början tar det dock inte lång tid innan en av dem bryter sig ur sitt underjordiska fängelse i Yokohama och fryser in hela staden i ett tjockt lager av is. Under attacken tvingas Atsuma se sina bästa vänner dö. Som enda överlevande är det startskottet för den resa som för honom allt närmare sanningen bakom den kraft som hans högra arm besitter och hans öde som universums räddare.

Handligen bjuder alltså på ett högst traditionellt upplägg med en oväntad och ung hjälte som tvingas bära bördan av världsalltets överlevnad på sina taniga axlar. Traditionen är stark även i spelets övriga delar, men det finns även en hel del nya intressanta lösningar. De turordningsbaserade striderna är en av dessa, som även om de bygger på en beprövad grund och således ser högst ordinära ut, sätter större prov ditt taktiska tänkande än många andra spel i genren. Mycket kortfattat utspelas de på ett spegelvänt rutnät där du och dina allierade står på ena sidan och dina fiender på den andra. Sedan turas du och din motståndare om att flytta runt karaktärerna på spelplanen och vilka attacker, om någon, som ska utföras. Till ytan är det väldigt simpelt men under den finns det ett djup som tyvärr skulle ta på tok lång tid att gå in på, men tro mig då jag säger att det finns tillräckligt med möjligheter och kombinationer för fans av genren.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse