Hur länge ska EA hålla liv i Need for Speed-serien? De visar ännu inga tecken på att överge den och varför skulle de, varje ny iteration säljer trots allt fantastiskt bra. Senaste delen heter Carbon, bygger vidare på mycket av det som vi fick stifta bekantskap med under Most Wanted och lyckas utan större problem leverera mer av det som fansen vill ha.

Visserligen har Need for Speed-serien aldrig kunnat klassas som ett realistiskt bilspel, men på senare år har den vandrat allt längre åt arkadhållet. Som väntat har många puritaner svårt att ta den här förändringen med välmod. Om vi bortser från dessa och istället ser till spelens popularitet tycks det dock som att den stora massan får precis det som de vill ha och för dessa lär Carbon passa som handen i handsken.

Bejublad återkomst

- eller inte

Need for Speed: Carbon är en fortsättning på Most Wanted som slutade med att du lyckades fly undan den övernitiska polisen Cross med den bil som du kämpade för att ta tillbaka genom hela spelet. Nu är du på väg till Palmont City där du återigen stoppas Cross som lämnat polisstyrkan för att pröva sin lycka som prisjägare. I jakten blir din bil kvaddad och ditt skinn räddas enbart av din gamle vän Darius som betalar Cross den summa han kräver.

Det står tidigt klart att du har en historia i Palmont City och att ditt avsked från staden inte var det trevligaste för du tas inte emot med öppna armar. Nu måste du börja från grunden med att återigen bygga upp ditt rykte som gatans kung samtidigt som du försöker lista ut vad som verkligen hände den där kvällen när du lämnade Palmont City. Hur ska du lyckas med detta? Självklart genom att utmana de befintliga gängens förare i tävlingar av olika slag, något som inte bara ger dig nya områden utan även pengar som du kan använda till att köpa nya bilar eller uppgradera din nuvarande.

Måhända är det jag som är en besynnerlig människa, men trots att varken upplägget eller handlingen kan anses vara banbrytande så är det här ett av få bilspel där jag faktiskt kände att jag ville ta mig igenom enspelarkampanjen. Normalt sett är det kamperna mot klockan eller en mänsklig motståndare som hägrar, men i Carbon ville jag reda ut min karaktärs bakgrund. Ja jag vet, jag har svårt att tro det själv, men likväl satt jag där och körde igenom lopp efter lopp trots att bilkörningen har tydliga brister.

Brister i bilkörningen

- eller vettiga designval?

Brister är i och för sig inte rätt ord för det handlar snarare om medvetna designval som ska tilltala den tänkta målgruppen. Jag stör mig dock ändå på den lite hafsiga styrningen, speciellt i tredjeperson, som efter att ha spelat Project Gotham Racing 3 är något svår att vänja sig vid. Här är det nämligen pedalen genom metallen som gäller, faktum är att det i de allra flesta lägen är bättre att helt sonika köra in i husväggar och mötande trafik då du förlorar mindre fart på det än om du skulle bromsa. Nej, den enda gången som det känns som att jag behöver använda någon form av skicklighet är under de drifting-tävlingar och dueller med bilgängens ledare som sker med jämna mellanrum längs med smala vägar i en kanjon.

Det numera obligatoriska onlineläget är i Need for Speed: Carbon en tillfredsställande men inte på något sätt världsomvälvande historia. Sammanlagt åtta spelare kan ta sig an varandra i alla tävlingstyper som finns tillgängliga i enspelarläget samt ett antal tävlingssätt som är exklusiva till Xbox Live. Bland annat kan spelare träda in i rollen som polis vilket alla NFS-veteraner vet kan vara riktigt kul.

Enkelheten och den yta av realism som bilarna och miljön representerar genomsyrar också andra delar i spelet. Exempelvis kan du precis som i Import Tuner Challenge trimma ditt fordon på olika sätt, men det går inte alls att detaljstyra på samma intrikata sätt. Utvecklarna vet helt enkelt att en alltför stor dos av realism kan leda till att ett spel blir överväldigande svårt och komplext, något som tyvärr skrämmer bort många potentiella köpare. I Carbon får spelaren en smak av streetracekulturen utan att mer än skrapa på ytan och det räcker förmodligen.

Välproducerat

- med okej skådisar

I dessa tider är det många som klagar på att EA stressar ut sina titlar och lämnar dem halvfärdiga. I en hel del fall är klagomålen berättigade, men inget av det syns i Xbox 360-versionen av Need for Speed: Carbon. Redan när Emmanuelle Vaugier, spelets obligatoriska sexbomb, träder fram och påpekar att jag inte ska försöka återskapa Carbon ute i trafiken står det klart att EA återigen har skapat en titel som känns väldigt påkostad. Allt från menyer till bilarnas modeller är välgjorda, utan att för den sakens skull glänsa. Nej det som imponerar mest är spelets mellansekvenser. På ett väldigt stilsäkert sätt lyckas de trycka in de riktiga skådespelarna i spelet utan att de känns malplacerade och det hela känns väldigt professionellt. Nu är knappast skådespelarna i sig framtida Oscarsvinnare, men deras rollprestationer är tillräckligt bra för att det ska påverka betyget positivt snarare än negativt. Ljudbilden då, jo den levererar precis vad vi kan förvänta oss av ett modernt bilspel. Motorerna spinner och asfalten skriker samtidigt som den ackompanjeras av en samling synnerligen lättglömda musikslingor.

Det råder ingen större tvekan om att Carbon kommer att sågas av många, det ligger i dess natur. Vissa, som tror sig veta bättre än andra, kommer att göra det enbart på grund av att Electronic Arts står bakom det, medan andra inte kommer att uppskatta den arkadiga känslan. Spelets målgrupp, de som inte lägger ner flera timmar varje dag på spel utan bara vill ha lättsam och välproducerad underhållning, kommer däremot med all säkerhet tycka att det här är riktig roligt och i slutändan är det trots allt det som räknas.

Det finns ju en viss skillnad mellan ett oseriöst spel och patetiskt spel, för det e just vad Carbon är, patetiskt. Ingen påstår att det ska vara en simulator och ingen förväntar sig det. Men det är en bättre papperskorgsutfyllnad än vad det är arkad... 22/11 Du tror! Pontiac äger (helst innan fick chevy motorer i sig)! ;) Pontiac 428 eller 455! Både Chevy och Pontiac bättre än Ford i alla fall! GM ftw! 8) NFS: Carbon skulle vara mycket kul om där skulle finnas körkänsla, nä tacka vet jag Forza motorsport,... 16/11 Ja för det är ju så många bilspel därute som är realistiska, in i en vägg i 100 hm/h men bara några repor. Väldigt realistiskt. Som Nosnos sa, dom flesta tycker nog att det är roligare att det inte är för realistiskt. 10/11 Jag tycker det är lagom underhållande. Det har ett schysst utbud av bilar (speciellt muscle-bilarna), och en helt ok körkänsla. Men sen så är jag mer åt arkad-hållet... Enda tråkiga är driftingen. Tycker det är aptråkigt, och finner inget roligt i det... 09/11 Alla spel där en Chevelle ingår är värd en femma. Chevy rules the world! 09/11 Jag gillar flashing neon och drifting, men jag kanske bara är så jävla barnslig :D 09/11 Det var en utmärkt beskrivning på NFS:C (PC demot i.a.f.). 09/11 Miljöerna, eller snarare miljön var ju sanslöst tråkig. Det känns som om man kör samma bana om och om igen. De kunde väl åtminstone slängt in lite variation mellan natt och dag. Att man dessutom inte kan dra ifrån polisen i en vråltrimmad Murcielago är... 09/11 Nä, det är få spel som är "realistiska" men det är något med NfS som får mig att få kräkreflexer och det har inte med EA att göra. Med seriöst så menar jag ett spel som erbjuder annat än ögongodis, för mig är NfS inget mer än en interaktiv skärmsläckare... 08/11 Meh jag började ge upp efter hot pursit =) lirar fortfarande på boxen 08/11
Skicka en rättelse