Top Spin 2 är uppföljare till ett enormt populärt tennisspel och förväntningarna är skyhöga. Levs de upp till? Vi har testat.

Ljudet av tusentals åskådare på läktarna är som mest tydligt när det uteblir helt. Tysta som möss sitter de nu allihop och beskådar när du gör processen kort med Carlos Moyà på centercourtens röda lera i den franska arenan Stade Roland Garros. Det enda som hörs är ljudet från era skor mot underlaget, ljudet av slagen och av studsarna samt inte minst ljudet av ansträngda stön för att klämma ut sista droppen kraft. Tennis är en konstform, du är artisten och Top Spin 2 är arenan.

2K Sports sportspel har länge varit en samling högkoncentrerad njutning. Många är rösterna (inte bara i mitt huvud) som hävdar att 2K Sports fokuserar mer på spelkänsla än på licensjakt. Jämfört med konkurrenten EA Sports får väl så sägas vara fallet. Som uppföljare till ett av tidernas kanske mest populära sportspel till Xbox - och kanske till och med mest populära Xbox-spel över huvud taget - har Top Spin 2 ingen liten mantel att axla.

Ser du stjärnor?

Karriärläget inleds starkt med fler förändringsmöjligheter för din karaktärs utseende än vad som någonsin kommer få plats i castingen till Big Brother. Systemet för att utveckla olika färdigheter hos din karaktär har fått sig en välbehövlig omarbetning och stjärnor finns nu i tre valörer; brons, silver och guld. Karriärlägets upplägg är veckobaserat och för varje ny vecka kan du välja mellan att träna, att spela kval eller turnering (om något sådant finns den veckan) eller, om du har tur, delta i någon specialhändelse som till exempel en uppvisningsmatch.

Träna kan du göra inom flertalet områden och vart och ett av dessa förbättrar olika attribut - det kan vara baslinjeträning, koncentrationsträning, nätträning eller servträning för att nämna några. Vilken tränare du valt har också inverkan på din träning, framför allt i hur långt du kan komma. Själva träningspassen är intuitiva och roliga, men inte helt enkla. På en ödslig plan utmanar din tränare dig på olika sätt. Det kan röra sig om att använda en viss typ av slag för att träffa bollen på en viss del av planen, eller att fälla utställda koner, käglor och lådor för att få över ett visst antal poäng. När du tränar slagstyrka ska du knuffa en gigantisk boll över motstående baslinje med dina slag - ju högre nivå du tränar desto fler hinder ligger i vägen för bollen.

Ja, jag ser stjärnor

Vill du inte skapa din egen karaktär så kan du spela som ett av 24 licensierade proffs. Du kan välja mellan karaktärer som schweizaren Roger Federer (världsetta och först sedan Mats Wilander med att vinna tre av fyra grandslamtitlar samma år) och spanjoren Carlos Moyà eller kvinnliga tennisspelare som ryska Maria Sharapova och amerikanska Venus Williams. I princip alla kända arenor finns avbildade ända ner till speakerrösterna, hemtrevligt presenterade på värdlandets språk.

Grafiken i spelet är förstås ett lyft från föregångaren, men animationerna hade kunnat vara bättre och det är ofta som flera spelare påbörjar samma rörelse samtidigt. Ljudet håller medelklass och jag hade önskat möjlighet att dra på rejält med ljudeffekter för att få den där intensiva och gripande stämningen, som det är nu verkar publiken ha försetts med varsin tubsocka i munnen. Att menyn dessutom enbart innehåller ett musikspår är underligt och det dröjer inte många speltimmar innan du är helt utled på den.

Akta dig för motståndarens bollar

För den som föredrar flerspelarläge finns förstås detta, både över Xbox Live och i något som kallas Party Mode vilket är små varianter av tennismatcher med vinklingar. En av dessa går ut på att varje spelare får en vägg av kartonger bakom sig som de ska skydda från att rasa ihop när kartongerna träffas av motståndarens bollar. Alla partyspel är anpassade till korta spelsessioner och jag kan mycket väl tänka mig att det blir ett populärt inslag när flera ska samsas om en konsol. Kontrollen är i stort lik sin föregångare, men innehåller vissa förändringar. Riskslagen, det vill säga de slag som kräver talang och timing för att sätta, styrs fortfarande med höger triggerknapp, men nu kan du med vänster triggerknapp åstadkomma riskslag som garanterat träffar. Förutsättningen för att detta ska fungera är att du har tillräckligt mycket moralboost, något du får när det går bra för dig i matchen.

Allt som allt är Top Spin 2 en fullt duglig uppföljare som bättrar på spelkänslan på flera områden där föregångaren föll innan målsnöret. Men perfektion är man ännu en bra bit ifrån vilket gör att Top Spin 2 inte når fram till en guldmedalj. Bättre ljud och kortare laddningstider hade varit önskvärt, men det finns ändå ingen konkurrent som kan hota det här spelet. Top Spin 2 tar över efter sin föregångare som det absolut bästa tennisspelet och har du någonsin varit minsta gnutta intresserad av tennis så är detta spel ett givet köp.

Skicka en rättelse