Bortsett från kampsport och engelska fotbollshuliganer är våld och idrott två svårförenliga ting. Paintball lyckas dock kombinera de båda företeelserna och när sporten nu dyker upp på Xbox är frågan om den är samma pulshöjare som på svensexor.

Delar av mänskligheten lägger obegripliga mängder tid, pengar och energi på att utrota sig själv. För att slippa tänka på detta bistra faktum borde den fredsälskande majoriteten rimligen dras till nöjen av stillsam natur. Så förhåller det sig inte, underhållning tenderar att strunta i Ghandis tankegångar. Vad gäller spel är våld ett särdeles starkt säljargument, även om familjevänliga företeelser som The Sims nått närmast absurda framgångar. Xbox-liret Greg Hastings' Tournament Paintball Max'd (titelstilpolisen hade visst semester...) har potential att säkra familjefriden och samtidigt kittla stridsnerven - lagbaserat förstapersonsmangel utan så mycket som en blodplätt i sikte.

Konceptet är faktiskt ganska smart: tävlingsinstinkten får sitt utan att en videovåldsfruktande omgivning får skäl att lägga in veto. Sportens lagbaserade natur får sitt via betalonlinetjänsten Xbox Live, där två lag om upp till sju personer i varje möts i tre spelformer: klassisk lagbaserad dödsmatch, lika klassisk capture the flag och center flag (sno flaggan på spelplanens mitt och inkassera poäng genom att föra den till motståndarlagets bas). Solospelandet har samma upplägg, där huvudläget är en cupbaserad turnering som kompletteras med splitscreen för upp till fyra personer och lite annat.

Som ensamspelare inleder du karriären med att välja bland ett antal i sammanhanget lätt klichéartade karaktärer (surfare, punkare och så vidare). Karaktären placeras i ett lag med upp till sex medspelare varpå du fördelar färdighetspoäng i områdena rörelsehastighet, träffsäkerhet, omladdningsfart och "snabbtitt" (hur kvickt du tittar fram från skydd, i sid- och höjdled). Turneringsframgångar genererar fler färdighetspoäng och möjlighet att välja skickligare medspelare (tre nivåer), där du en bit fram i karriären får tillgång till sportens affischnamn, bland annat herr Hastings i egen hög person.

Paintball är mer taktisk shooter än rå dödsmatch: träff medför omedelbar "död" och tokrusningar rekommenderas bara den som vill dricka ur elimineringens bittra kalk. Dock finns en trevlig fuskfunktion som gör att du inte behöver åka ur vid träff. Blir du träffad av blott en färgboll dyker en pendlande mätare upp, som om du klickar i rätt zon låter dig fortsätta matchen. Nästa gång du träffas pendlar mätaren avsevärt snabbare, så att lyckas fuska flera gånger i rad kräver extrem skicklighet. Hursomhelst, elimineras du byter du skepnad till någon av de kvarvarande lagkamraterna - alltså ingen trist dödtid i väntan på nästa omgång.

Jag är positivt överraskad av denna titel, kanske främst av de innovativa kontrollerna som bjuder möjlighet att stå, huka sig och ligga, snabbt kasta sig till marken, växla vapenhand och kika fram i både sid- och höjdled från gömd position. Med shootermått mätt är vapenutbudet trots uppgraderingsmöjligheter snålt, men å andra sidan ställer deras korta räckvidd krav på kunnande om hur de faktiskt fungerar. På minussidan skriver vi in primitiv lagkommunikation med alldeles för tystlåtna datormedspelare, en singleplayerdel som trots vass datorintelligens snabbt blir ganska enformig och - den stora nackdelen - på tok för få spelformer.

På det hela taget är Greg Hastings' Tournament Paintball ett solitt tillskott till den rätt slitna pangargenren. Spelet ingår dessutom i Activisions budgetavdelning så om du hittar en låg prislapp är det bara att slå till och se fram mot ett par timmars roligt och våldsbefriat pangande.

Skicka en rättelse