Jack Carver är tillbaka, men den här gången på Xbox 360. Spelet heter Far Cry Instincts: Predator och fick många lovord i media för den vackra grafik som visades upp innan spelet släpptes. Men samtidigt ringer för mig en varningens klocka när så många spel med samma tema släpps på så kort tid. Kan man verkligen kombinera kvalitet och kvantitet?

Far Cry släpptes efter sin succé på pc även till Xbox, då vid namnet Far Cry Instincts. Nu ett halvår senare släpps två nya spel med farbror Carver, det ena är Far Cry Instincts Evolution, till Xbox, och det andra är Far Cry Instincts Predator, till Xbox 360. Har Carver fortfarande något att komma med eller håller karlen på att bli utbränd?

Båda varianterna innehåller det tidigare storyläget Instincts, som i sin tur bär många rötter till orginalstoryn i det första spelet, det som släpptes till pc. De som spelat pc-spelet kommer definitivt att känna igen sig, då handlingen i stort sett är densamma bortsett från lite kryddning. Biffig ex-militär träffar söt journalist, båt sprängs, skumgubbar börjar skjuta, elak forskare skapar monster och så vidare. Vad som dock är desto nyare är storyläget Evolution, vilket tar vid där det föregående slutar.

Vackra kvinnor och eldigt sex

Jack Carver blev nämligen i slutet av första storyn injicerad med en substans som framhäver hans djuriska sidor. Hans skinn är alldeles bubbligt och det är som en arbetslös slusk och nära på alkoholist som vi återser honom. En vacker kvinna dyker upp, meningslöst sex följer och snart måste Jack Carver rädda ytterligare ett hondjur från fiendens hungriga käftar. Är det någon mer än jag som ser en genomgående klyscha? Tänkte väl det.

Som rovdjur får du förstås en del djuriska instinkter på köpet, vilka kan aktiveras på olika sätt. En av dessa instinkter är feral vision som kan liknas vid ett slags mörkerseende (för det är sällan mörkt i Far Cry-djungeln) där fienderna lyser gult och du ser deras doftspår bland den lummiga grönskan. Du kan i feral mode också hoppa högre och springa snabbare, samt när du befinner dig nära en fiende trycka på B-knappen för att hukandes springa fram och avrätta din motståndare som om du hade klor. Ditt offer kommer att reagera med att snabbdö ljudlöst och kroppen kommer att flyga flera meter bort. Ingen kan beskylla Far Cry Instincts Predator för att vara realistiskt i alla fall.

Allt är inte guld som glimmar

Det ska erkännas att jag är en av de som föll hårt för den film som spreds på nätet där Xbox 360-grafik visades bredvid upphottad pc-grafik, i syfte att visa hur vacker Xbox 360-versionen skulle bli. Vattnet såg så fint ut att jag ville dricka upp hela havet. De böljande vågorna är fortfarande väldigt vackra, men skönheten hos det guppande blå lyckas inte väga upp det faktum att spelet i övrigt är ett stort grafiskt tillkortakommande. Texturerna på spelmodellerna känns flera år gamla och byggnaderna är bara tomma skal som är exakt likadana inuti. Animationerna känns i slutändan bara plumpa och de fåtal försök som gjorts att göra spelvärlden mer interaktiv (som rullande stockar, vakttorn som går att spränga ner med lämpligt utplacerade högexplosiva bränslefat) misslyckas totalt.

Att spela skjutspel med handkontroll ställer stora krav på en väl anpassad spelkontroll och att spela Far Cry Instincts: Predator är som att spela innebandy med ishockeyhandskar. Medan du försöker få siktet att hamna där du vill springer fienderna i cirklar runt dig och skjuter dig genom lövverket, för de ser nämligen rakt igenom. Det här är ett raskt ihopkrafsat snålspel som inte är färdigt på långa vägar och det lyckas inte ens bättre än Perfect Dark Zero, för Joanna Dark var i alla fall fin att titta på. Jack Carver däremot är bara gammal, svettig och redo för pension.

Skicka en rättelse