Den erfarenhet som ger Frank nya färdigheter och som du behåller när du börjar om kan du få på ett antal olika sätt:
Slakta zombies
Använda din kamera till att ta farliga, rörande eller erotiska bilder
Utföra sidouppdrag som du ställs inför titt som tätt
Tyvärr bjuder inte sidouppdragen på någon större variation utan går oftast ut på att rädda personer i nöd. Visserligen kan du ibland ställas inför olika svårigheter i form av såkallade "minibossar", som galna clowner och överambitiösa poliser, men målet och tillvägagångssättet är ändå detsamma. Precis som de vanliga uppdragen går dessa på tid och har du inte ork eller tid kan du helt sonika lämna dem åt sina öden. Vill du klara av de senare delarna i huvudäventyret är det dock klokt att rädda så många av dina medmänniskor som du bara kan då det ger Frank viktiga egenskaper och färdigheter.
Humor och våld i överflöd
Story i all ära, men precis som i en zombiefilm är det knappast den som lockar mest i Dead Rising. Snarare är det slakten och humorn som i slutändan är det viktigaste. Här måste jag erkänna att Capcom med Keiji Inafune i spetsen har lyckats fantastiskt bra. Att kunna använda i stort sett allt som vapen är en riktig fröjd och även om det finns moderna vapen som hagelgevär och automatkarbiner är det få saker som går upp mot en hederlig motorsåg eller ett vanligt baseballträ. Och vilken gamer tycker inte det är roligt att klä ut sig till Mega Man och skjuta bollar på sina fiender? De gör inte direkt någon skada och är således inget smart val, men det är minst sagt underhållande. Det är heller inga problem att spendera bra mycket tid med att utrusta zombies med stora legohuvuden. Poäng? Det finns ingen och det är precis det som är så bra med spelet. Visserligen kan man tycka det är hemskt med våldet i spelet, men åldersrekommendationen finns å andra sidan där av en väldigt god anledning.
Då Capcom hade som mål att kunna ha hundratusentals zombies på skärmen samtidigt är det inte alltför förvånande att Dead Rising inte är det vackraste spelet som släppts till Xbox 360. Det har dock en väldigt speciellt stil där fokus inte har lagts på de realistiska och mörka miljöer som du hittar i andra zombiespel utan här sprudlar färgerna till både höger och vänster. Om man gillar den väg Capcom valt med grafiken är som alltid en ren smaksak, men den känns genomarbetad och fungerar mer än väl. En varning är dock på sin plats för de av er som bara har en SDTV, den vanliga tjocka typen. Spelets text är anpassad till HDTV och den kan därför bli i det närmaste oläsbar på äldre TV-apparater. Capcom vet om detta men planerar i dagsläget inte att rätta till det med någon patch.
Om Dead Risings grafik inte bjuder på det där lilla extra så gör däremot ljudet det. Speciellt är det vapeneffekterna som är smått fantastiska. Att de fått till det distinkta ljudet från diverse skjutvapen är inte någon större överraskning, de har ju trots allt använts i rätt många spel vid det här laget. Det som imponerar är istället ljuden av de lite mer annorlunda vapnen som parkbänkar, tuggummimaskiner, motorsågar, häcksaxar, ja listan skulle kunna göras väldigt lång. Också röstskådespeleriet håller en nivå som ligger över genomsnittet. Visserligen är det en lång väg att gå till den nivå som System Shock 2 satte för sju år sedan, men jämfört med flertalet av dagens spel är den riktigt bra.
Sammanfattning
Dead Rising var på förhand ett av de viktigaste spelen till Xbox 360. Det är ett exklusivt spel för Microsofts konsol och tillhör en unik genre som ska kunna locka till sig en del nya köpare. Om det lever upp till de höga förväntningar är omöjligt att säga, men det är ett mycket underhållande spel som dock lider en del av repetitivt gameplay. Är du en person som tröttnar fort på idogt knapptryckande och inte gillar att behöva ta dig igenom samma passage i ett spel flera gånger är det här förmodligen inte något för dig. För de som älskar zombiefilmer är det däremot ett måste för det har aldrig varit så kul att slakta de levande döda som i Dead Rising.
