Året är 1990, jag är åtta år och klockan halv tio ringer det ut för tjugominutersrast. Först ut på skolgården vinner, det ska kastas pappersflygplan som vikts i smyg under lektionen. Någon demonstrerar filmrullens överlägsenhet över pappersditon som komponent i rönnbärsskjutare, med sjysta blåmärken som följd. På gympalektionen spelar vi spökboll och efter skolan ska polarens nya bilbana köras in.

17 år har gått och jag upplever samma sak igen på Nintendo Wii. Electronic Arts har förpackat lågstadieårens lekar i en färgglad förpackning kallad EA Playground. Allt är sockersött, i stil med barnprogram där alla är lite för glada. Det är solklart att det är här en titel för en yngre målgrupp.

"... inkörsport till onlinespelsvärlden månne?"

Solokampanjen tar dig genom fyra lekplatser fulla av lattjande barn, de du kan utmana i spelets sju olika lekar är markerade med pratbubblor ovanför huvudet. Den gemensamma valutan är klistermärken och kulor, de första samlar du i en bok och de andra köper du nya färdigheter för. Anar vi en subtil inkörsport till onlinespelsvärlden månne?

Första gången du vinner över ett barn får du ett märke, därefter följer en handfull utmaningar som ger fler kulor i påsen. Undvik ett gäng spökbollar i rad, få den snabbaste varvtiden eller samla ett antal ringar med ditt pappersflygplan. Tyvärr återkommer samma utmaningar hela tiden så redan på den andra lekplatsen blir upplägget repetitivt. För att låsa upp alla banor måste du dock ta dig igenom större delen av kampanjen.

Det är i flerspelarläget som jag gissar att den mesta spelglädjen kan utvinnas, och visst är det kul att med ett handledsryck kasta bollar på varandra. Med fyra uppsättningar wiimotes lär det säkert bli livat i soffan, men få spel är tråkiga i sådana sammanhang. Så länge det finns någon typ av tävlingsmoment är det mesta roligt i glada vänners sällskap. Så har EA Playground något extra, något som får det att stå ut från andra rörelsefokuserade titlar till Wii, såsom Warioware eller Big Brain Academy? Inte i mina ögon.

   

Bilbanekörandet är hyfsat underhållande, men att vrida kontrollen i sidled för att byta körfält ger en ryckig styrning. Tre banor räcker heller inte speciellt långt. Vägg- och rundpinneboll är samma koncept med olika presentation, det enda du gör är att tajma viftandet. Pappersflygplanen funkar i regel bra, men med bara fem banor är det snart tjatigt. Att skjuta skumgummipilar tillsammans med en vän kan bli intensivt, men du har lärt dig tre rälsstyrda områdena efter par omgångar. Spökboll är den stora behållningen, och det tror jag Electronic Arts listat ut då det får mest utrymme på förpackningen.

Så vem ska köpa EA Playground? Föräldrar som vill spela något harmlöst med sina små, kanske är det något för barnbarnen att bryta in mor- och farföräldrar i spelvärlden med. Men räkna inte med att det räcker hela jullovet.

Skicka en rättelse