Två saker är säkra här i livet: döden och skatterna. I Swarm finns dock inga skatter.

Ibland tar det bara några sekunder innan man vet att man kommer att gilla ett spel. I #Swarms fall så krävdes det ungefär fem. Redan i huvudmenyn märkte jag att ett av alternativen var att helt omotiverat trycka på Y-knappen. Bredvid det valet stod ett emfatiskt ”Do not press”, så givetvis var jag tvungen att trycka. Vilket omedelbart resulterade i att den blåa blobbvarelse som prydde menyn led en tragisk, men oerhört komisk död. Ytterligare tryck gav nya bisarra dödsanimationer, allt från sågklingor till giftgas och stora stenblock. Jag fnittrade förtjust och tryckte en gång till.
Efter en kvart eller så insåg jag att jag kanske borde testa själva spelet också.

Bilda torn är bra för att nå höga föremål – sämre för att hoppa.

Och spelade gjorde jag. Igenkännandet satte omedelbart in, bara för att snabbt försvinna igen. Det här är #Lemmings i 3D! Nej, vänta. Det är #Cannon Fodder! Eller nej, det är det inte. Swarm lånar influenser från många spel i genren ”döda små undersåtar på det mest kreativa sättet”, men har en egen unik stil som är svår att värja sig ifrån. Det är precis lagom gulligt för att man ska köpa de många fåniga dödsfällorna. Som förstås ger medaljer om tillräckligt många av dina följeslagare dör i dem.

Mammas trycka... öh, snabel, tar emot i slutet av varje nivå.

Grunden är enkel: du styr en liten grupp blåa blobbfigurer, så kallade swarmites. Med några enkla knapptryckningar får du dem att samla sig, sprida sig, hoppa eller sprinta. Med några mer komplicerade knapptryckningar kan du få dem att bilda torn, bodyslamma hinder eller hoppa över bredare gap. Och mer eller mindre allt du gör får ett antal av dem att dö på bisarra sätt. Det gör dock inte så mycket eftersom du med jämna mellanrum hittar påfyllningsstationer där ”mamma” spottar ur sig fler swarmlings om du behöver mer kanonmat. Målet är dels att ta sig till slutet där ”mammas” varma sugsnabel väntar på att rädda de överlevande och dels att få ihop tillräckligt många poängpluppar för att hon ska kunna växa hela vägen till nästa nivå.

Det är knepigt, roligt och precis lagom balanserat för att du hela tiden ska känna att poängmålet är inom räckhåll. Om du bara lär dig att kontrollera de blå blobbmonstren lite, lite bättre. Och slutar falla för frestelsen att låta dem dö i en bisarr fälla för att få en medalj till. Det här är ett gulligt och klurigt actionplattformspusselspel som är väl värt varenda krona om du behöver roa dig i några dagar.

Skicka en rättelse