När långköraren Medal of Honor i sin senaste inkarnation förses med fallskärm gör spelserien samtidigt sin debut på Xbox 360. Uppskruvade förväntningar till trots så kan resultatet bäst beskrivas som ljummet. Var det här allt?

Strålkastarna sveper över den delvis molntäckta natthimlen. Dussintals amerikanska och brittiska transportplan fäller ut hundratals fallskärmsjägare i det tysta - åtminstone för betraktaren nere på marknen. I själva verket - på 6000 fots höjd och inuti den långsmala flygplanskroppen - råder ett organiserat kaos. Stämningen är upprymd. Vårt befäl - en namnlös och hårt scriptad 3D-modell - beordrar på en given signal ut oss genom den vidöppna dörren, ut i tomheten. De tyska strålkastarna sveper över den redan upplysta natthimlen - överallt syns spårljusen från den obönhörliga luftvärnselden.

Nattligt anfall

Nu och då träffar kulorna sina mål. Explosioner från söndertrasade bränsletankar river upp hål i himlen och för en kort stund försvinner alla andra ljud. En hel besättning och - i värsta fall - ytterligare en jägargrupp försvinner i en enda handvändning. Jag tröstar mig själv med att AI-systemet kommer att skicka ut förstärkningar så snart jag når marken. Om jag når marken. Under mig breder byn Adanti och den italienska landsbygden ut sig. Två gröna rökplymer talar om för mig var jag bör landa. Med ett bestämt tag runt 360:ns handkontroll styr jag krampakigt min skärm mot den närmaste. Fallet sker dock alldeles för snabbt. I takt med att min marinkårsbruna uniform fladdrar i fartvinden inser jag allt för sent att landningen både kommer att bli hård och misslyckad.

Femtiotalet meter innan mitt mål har jag åter fast mark under fötterna, som viker sig av det snabba fallet. Lättad av att oskadd ha klarat hoppet reser jag mig upp och konstaterar mitt första problem. Två hus skiljer mig från den tänkta landingsplatsen - och själv befinner jag mig helt ensam på det första husets tak, med ett myller av tyska soldater nere i de smala gränderna. Mina två och ännu fulla magasin i mitt Thompson-gevär kommer att vara tömda inom den närmsta minuten. Jag ler åt tanken, tänder snabbt en cigarr och osäkrar en handgranat. Skall någon befria Europa på egen hand så skall det vara jag.

Lättsam action

- snabb, skoningslös och opersonlig

"Att lura en halv pluton italienska infanterister i bakhåll lönar sig sällan"

Ungefär så har Electronic Arts Los Angeles sannolikt resonerat när man dragit upp riktlinjerna för förstapersonspangaren Medal of Honor: Airborne. I likhet med seriens föregående titlar handlar det om blymantlad och lättsam action från början till slut. Trots spelets enda riktiga nyhet - den inledande fallskärmshoppningen - är Airborne i övrigt en välbekant historia. Varje enskilt uppdrag i kampanjläget inleds med en övergripande genomgång av det primära målet.

Tyskland von oben

Precis som tidigare titlar i Medal of Honor-serien är uppdragen fristående från varandra. Trist - inte minst då känslan av kontinuitet snabbt går förlorad. Frånsett en handfull upplåsningsbara färdigheter och en binge nya vapen tar man inte med sig något alls genom kampanjen. Sammantaget bidrar upplägget till att göra Airborne till en tämligen opersonlig upplevelse. Att identifiera sig med spelets slätstrukne och lika anonyma huvudperson Boyd Travers blir således en utmaning i sig - inte minst då de AI-styrda kollegorna saknar namn och mest känns som själlösa statister.

Trots en oengagerande story och ett speltekniskt tveksamt kampanjläge sköter sig ändå AI-systemet hjälpligt. Såväl fiender som allierade utnyttjar omgivningarna föredömligt. Det skjuts från skydd, man undviker nedtryckande eld och få - om någon - springer ohämmat ut i korseld. Även om förutsättningarna för en koordinerad laginsats finns där saknas emellertid verktygen för att genomföra den. Kampanjläget saknar ett cooperative-läge och till skillnad från andra spel i genren - inte minst Brothers in Arms - finns inga möjligheter att kommendera andra fallskärmsjägare att flankera och inta fientliga eldställningar.

Föregående Nästa
En av dem roligaste spelen jag spelat. Också en av dem enklaste :p 10/11 Jag har ett stor problem. Medal of honor Airborne vägrar låta sig installera utan nån anleding. När jag försöker installer så nästa på en gång stängs det ner efter jag har skrivt in koden. Snälla hjälp mig. 08/01 Kan ingen hjälpa mej för ja kan inte installera mitt det står "medal of honor airborne not modified to install" vet nån hur man fixar det? :) 07/10 Herregud vilket jävla skitspel!!! Orkade spela en kvart sen var jag tvungen att avinstallera eländet... Finns inget som helst hjärta i detta, enbart gjort för att sälja vidare på MOH franchisen... 28/09 Detta var verkligen det sämsta Andra världskriget spelet.. Allting kändes så jäkla urdumt och så det som alla älskar Fiende spawn platser.. Yay.. Spelade igenom första och andra banan sen fick det vara nog.. Skitspel. 26/09 Ganska bra sammanfattning tycker jag. Dock så känner jag att det är det bästa Medal of Honor spelet efter Allied Assault utan tvekan. 25/09 Jag var helt lyrisk i början av spelet. Oh vad kul att få landa var jag vill och skjuta folk från taken o.s.v. Rätt snabbt så infann sig dock en känsla av, var det här allt? Det var inte alls så "banbrytande" som jag hade hoppats. Ju längre (det lilla... 25/09 tyckte att det var rätt snyggt spel. Älskade effekterna och mynningsflammorna. Motion blur eller vad det nu var, var rätt intressant, samt hur dom hanterade fov/fokus när man sprang o rörde sig. Men förutom det känns det rätt så hjärndött. 25/09 Känns bara som FZ borde byta några recensenter. Jag tycker inte det är något fel på erat betygssystem förrutom att ge en 5:a till ett spel egentligen borde vara omöjligt (och när ni gör det varrannan månad eller så så känns det rätt så meningslöst). Doc... 24/09 Fast, har man lirat de andra medal of honor spelen så tycker jag nog FZ har gett de allt för högt betyg. Jag skulle kalla det rent skräp. Med alldeles för lite nyheter. Att gämföra det med ett så pass nyskapande spel (som jag förstått det )som "World... 24/09
Skicka en rättelse