Vad vore väl en konsolrelease utan ett äventyrsspel? Vi har tagit oss en titt på Kameo: Elements of Power för att se om det fanns något spelvärt i den lummiga djungeln.

Säg hej till lilla kaxiga Kameo. Hon är resultatet av mer än fem års utveckling och har ända sedan slutet av 1999 funnits i tankarna hos utvecklarna på Rare efter att de färdigställde Donkey Kong 64. Som en av lanseringstitlarna till Xbox 360 är förväntningarna på henne enorma. Om hon är lika tuff och spetsörad som hon verkar i reklamen har hon nog inga problem att leva upp till förväntningarna. Frågan är om det bara är en fasad?

Den schizofrena lilltanten

Kameo är älva och har förutom en minimal kjol även klassiska spetsiga öron och ett välmejslat ansikte. Hon dras med familjeproblem, då hennes mor och far är döda och hennes syster valt den mörka sidan, blivit ond och rövat bort deras släktingar. Det hamnar på ditt bord att återföra släktingarna till friheten. Men du gör det inte ensam, Kameo har ett gäng krigare till sin hjälp. Det annorlunda i sammanhanget är att de alla styrs av henne själv.

De är tio till antalet och låses upp för dig en efter en. Var och en besitter olika egenskaper och ofta måste de användas i kombination för att du ska nå ditt mål. Kameo är ett väldigt linjärt spel och du vallas hela tiden säkert framåt genom handlingen, utan att behöva anstränga huvudknoppen nämnvärt. Växlingen från äventyrspussel och utforskande till strid går väldigt fort. Medan du behöver en viss krigare för att komma runt ett visst hinder utanför striden kan du välja helt själv vilken krigare du vill använda när fienderna nalkas. Alla har för- och nackdelar, vissa är känsligare för eld, andra för kyla, vissa tål mer, andra gör mer skada. Krigarna kan dessutom under resans gång uppgraderas och ges nya färdigheter.

Idiotförklaring som standard

Under din resa har du en bok vid namn ”wotnot” vilken innehåller en gaggig trollkarl som inte tvekar ett ögonblick till att ge dig tips om han tror du kört fast. Han sitter på något sätt fast i boken, så han har väl inget bättre för sig. Men rätt ofta känns hans konstanta förslag som en idiotförklaring. Visst, de går ju att stänga av, men det märks att Kameo är tänkt att kunna spelas av såväl småbarn som äldre.

Kontrollen är väl balanserad och kameran beter sig väl, inte en enda gång hamnade den i någon konstig eller obekväm vinkel. Knapparna X, Y och B används för att växla mellan olika krigare, så du kan med andra ord ha tre stycken snabbval i taget. Inte sällan är det just tre krigare som bäst kombineras, så här gäller det att tänka fort och välja rätt.

Linjärt, men roligt

Rollspelselementen bringar önskvärt djup i det annars så linjära spelet. Med hjälp av mynt (spelets valuta kallas runor) som du under din resa samlar kan du köpa dig allt ifrån skattjaktsledtrådar till nya utseenden åt dina karaktärer. Som tidigare nämnt kan du uppgradera dina krigare, detta med hjälp av för ändamålet särskilt avsedda frukter, som dock endast återfinns i ett begränsat antal. Om du inte lägger så mycket tid och energi på att leta så får du klara dig utan de läckraste attackerna helt enkelt.

Det tål att sägas att det märks att det ligger fem års utveckling bakom Kameo. Spelet är mycket välgjort och bjuder på stor miljövariation och härliga upplevelser, som att till häst i full fart rida rätt genom en hel armé av troll och skåda hur de flyger åt alla håll när de möter hästens hovar, eller att lira coop med vännerna. Många hundra fiender visas ofta samtidigt på skärmen, utan ens en gnutta av lagg. Oavsett om du är ute efter ett spel att visa skönheten på Xbox 360 med för vännerna eller något att njuta av tillsammans med barnen så är Kameo ett bra val.

Skicka en rättelse