Ni känner till storyn. EA Sports insåg att det var skillnad mellan förlegat och fräscht, krångligt och publikfriande. Street-spelen har fyllt det ginnungagap som fanns runtomkring traditionella sportspel och utgör nuförtiden ett naturligt inslag i genren. Idag kikar vi närmare på uppföljaren till NFL Street.
NFL Street 2, helt enkelt.

Jag bodde och studerade i USA för en hög med år sedan. Det fuskades en del amerikansk fotboll på fritiden (innan upprepade skador lärde oss att den sporten inte går att spela ”på skoj”), och jag minns att jag vid flera tillfällen slogs av hur olika en Smith och en Svensson klassificerar substantivet ”boll”. En amerikan matas med en luftfylld elliptisk sak i brunt skinn från amningstiden, medan européernas syn på trasan traditionellt sett är klotformad. Därför är det inte konstigt att FIFA uppnått så pass hög status här, samtidigt som NFL-spelen oftast hamnat i skymundan. Att EA Sports (Big) startade sin Street-serie var ett genidrag. Plötsligt plockades spel och sporter upp som tidigare varit svårtillgängliga och jobbiga. Mörka gränder och bakgator ersatte välskötta arenor och stela kommentatorer blev utburna. Nu ljuder tunga rap- och numetall-beats ur osynliga PA-system. Spelen vann mark i hyllorna och fick nya anhängare.

Nu har så uppföljaren till förra årets NFL Street anlänt, och självklart skärskådar, dissekerar och examinerar vi spelet. Innehåller det tillräckligt nytt? Är det tillräckligt lätt att lära sig och framför allt, är det tillräckligt kul?

Svärta och smärta

Man kan med fog påstå att EA:s spelsnickrarstil liknar Pet Shop Boys hitsamling på 80-talet. Likformigt var ordet. En stunds sällskap av NFLS2 och det kunde lika gärna vara Need For Speed: Underground 2 man spelar. Ersätt spelarna med bilar och likheterna är slående. Valmöjligheter och framför allt styling börjar minst sagt bli kutym i spelvärlden..

Här spelar du hursomhelst en klen nykomling på skuggiga bakgator. I ett obefintligt manus gäller det för dig att skaffa dig ett allt bättre rykte som footballspelare genom att stövla och finta dig genom mängder av tuffa motståndare. Bygg upp ett lag, tjäna poäng, styla dina spelare och gör dem bättre allt eftersom du klarar av uppdrag. Så långt följer allt den kodade mall vi är vana vid. Kryper man in i mallen för att analysera själva spelandet finner man fart och fläkt, svärta och smärta samt fet musik. Men tyvärr också en tendens till upprepning och ett grötigt spel. Precis som våra fördomar om amerikansk fotboll således….

Musiken återspeglar den genomgående känsla som präglar spelet. Xzibit, som är i ropet just nu, är både din guide, din hjälp men också din motståndare längre fram i spelet. Tillsammans med sådana celebra gäster som Papa Roach, Nas, Mase, Sum 41, DMX och P. Diddy lyfter han soundtracket till oanade höjder. Ett av de bättre soundtracken jag hört på länge.

Tveksam hjälp vid svårigheter

Har du av någon anledning inte satt dig in i spelet är det till en början svårt att förstå taktik och system, därom råder det liten tvekan. Amerikansk fotboll är relativt invecklat och det går undan. En down (alltså en serie på fyra försök under vilken laget måste göra mål eller förflytta sig 10 yards framåt) tar vanligtvis bara några sekunder. Det blir förstås betydligt roligare om du vet vad som händer och varför. Desto viktigare då att ha tillgång till hjälp. Bra manual, tutorial och förklaringar in-game är måsten. Den tutorial som inleder spelet är omfattande, men tyvärr inte särskilt bra. Du vallas genom olika manövrar och spelsystem av b-kändisen Xzibit (som figurerar spelet igenom). Men när du gör fel eller bara inte förstår finns ingen fördjupning eller ytterligare assistans att få. Vissa knapptryckningar är svåra att tajma och kontrollerna känns inte perfekt synkroniserade, vilket ofta leder till upprepning och sedermera irritation. Det skall sägas att mycket i spelet är självförklarande. Men resten är uteslutande trial and error – försök tills det blir rätt, alternativt du tröttnar.

Jämfört med ESPN NFL Football som jag testade för något år sedan är NFL Street 2 en promenad i parken. Så visst märks skillnader jämfört med de mer ”äkta”, tunga titlarna. Med färre spelare än på en vanlig plan (sju istället för elva) och utan field kicks blir spelet per automatik kort, intensivt och hårt. Gatukänslan finns verkligen där. Allt känns som en blandning av GTA och Def Jam Vendetta, lägg till bollen.

Brett med många möjligheter

Sporten är i sig i sanningens namn inte den mest varierade. Visst är systemen komplexa, men knappast själva rörelsemönstret. Däremot finns det i spelet i sann tidstypisk anda en drös saker att ändra på efter smak och tycke. De poäng och pengar du samlar på dig används som sagt till att förändra utseendet på dina spelare, såväl som att förbättra deras egenskaper på planen. Vill du ha seriens tyngsta quarterback, inga problem. Satsar du på specialrörelser och att röra dig snabbt och med stil går det lika bra. Om du föredrar klorinblekta lirare på 1,60 eller träkolsfärgade tvåmeterbjässar med blått hår och tatueringar är upp till dig. Valen är dina, och de är många och detaljerade. Tillsammans med en handfull spelsätt som finns blir det hyggligt varierat även om allt i slutändan går ut på samma sak.

De största spellägena är karriärläget Own The City och NFL Challenge. Medan du i det förstnämnda fokuserar på att slå dig fram på bakgårdar, värva spelare och skaffa dig ett bättre rykte, har du i NFLC 150 dagar på dig att trimma in din trupp för att slutligen möta riktiga NFL-lag i en turnering. Du får olika poäng att uppgradera dina män med beroende av svårighetsgraden på de uppdrag du klarar. Båda dessa lägen är utmanande och intressanta. De sysselsätter dig dessutom en bra stund, vilket ger högt spelvärde i fråga om tid kontra kostnad. Apropå spelvärde så kunde man väl mäktat med att inkludera ett online-läge? Icke sa EA. Du får nöja dig med att spöa brorsan (för er som fick en, något storken inte kirrade för en annan) helt enkelt.

Tålamod och tid

Vi har konstaterat att spelet dels är svårt, dels kräver intresse eller förkunskaper för att njutas av fullt ut. Till detta bör du lägga tid, gärna en lillebror eller en kompis och en del tålamod. Farten, den något oprecisa kopplingen knapptryckning/rörelse gör att det tar ett tag innan du kommer över tröskeln. ESPN:s motsvarighet lade jag förvisso ner sekunden jag testat det färdigt. NFLS2 kan jag tänka mig att ta upp och köra litet någon gång även fortsättningsvis. Detta tack vare den essens som står att finna i detta spel om du bara orkar leta en aning. För när allt väl sitter där... När du fejkar en löpning i sidled för att istället kuta åt motsatt håll. När köttberget på din högra sida närmar sig, och du med självklar pondus springer runt och över honom – på väggen – bara för att sekunder senare springa över linjen och strax därefter håna motståndarna med fåniga rörelser… då är det här spelet riktigt vasst. Kruxet är bara att det sker sällan. Alltför ofta hinner du inte utföra det du tänkt utan stressas att trycka fel.

Inför summering och slutbetyg kan du tillägga att amerikansk fotboll tenderar att bli ganska tjatigt. Spänningen ligger i att inför varje spel tänka ut din taktik och att nå linjen tack vare din goda planering och rätt fördelande av dina intjänade poäng. Stämningen är hög och inget känns direkt påklistrat utan äkta. Förmodligen har du redan en ganska god uppfattning om huruvida du uppskattar liknande sportlir eller inte. Gillar du stressade sportspel med stylingkomplex och kanske har sneglat på en och annan Superbowl-final på tv kan det här definitivt vara något för dig.

Skicka en rättelse