För er som prövat på PC-versionen bjuder Black Hawk Down inte på några större nyheter. Spelet är i grund och botten en shooter av standardmått. I enspelarkampanjen tar du rollen som en anonym infanterist som har en av de fyra specialiteter: krypskytte, sjukvård, närstrid eller stormtrupp. Tyvärr bidrar inte valet av inriktning till en bättre eller ens en mer omväxlande spelupplevelse. Även om du väljer att spela som en sjukvårdare så gäller det att skjuta sig igenom spelets 16 uppdrag. Uppdragen i sig är varierande, både när det gäller innehåll och kvalitet. Dock bjuder de tyvärr inte på några överraskningar eller nyheter. Den större delen av uppdragen spenderar du till fots med din grupp av inte alltför intelligenta soldater men du får även chansen att använda ett fastmonterat automatvapen i en helikopter eller en jeep. Föga nyskapande alltså och känslan som genomsyrar hela kampanjen är att detta har man gjort förut, inte bara en gång utan alldeles för många gånger. I flertalet av dess fall har det beklagligtvis också varit betydligt roligare.
Åldern talar sitt tydliga språk
Dessvärre kan detsamma även sägas om spelets tekniska presentation och då speciellt dess grafik, som är jämförbar med originalet till PC. Detta hade verkligen inte varit något att skämmas över om Xbox-versionen hade släppts samtidigt som PC-versionen. Nu har det emellertid gått två år och tid har vanligtvis inte en förmåga att behandla grafiken väl, något som Black Hawk Down är ett bevis för. Modellerna känns väldigt tråkiga och deras animationer bidrar inte till att förbättra situationen. Även texturerna är med sin alltför smutsiga karaktär minst sagt bristfälliga, något som starkt bidrar till ett riktigt irritationsmoment då det är dags att försöka urskilja motståndarna från den övriga miljön på TV-skärmen. Ljudet håller däremot den nivå som vi har kommit att förvänta oss av en modern shooter som utspelar sig i en någorlunda realistisk miljö. Vapenljuden sitter där de ska och radiokommunikationen som hela tiden sker med dina överordnade bidrar på ett fint sätt till att förhöja stämningen.
Delad glädje, dubbel glädje
Black Hawk Downs styrka ligger i dess flerspelarläge. Har du inte Xbox-live finns det möjligheter att antingen spela upp till fyra spelare mot varandra eller så kan du och en vän spela sex av spelets banor tillsammans. Men det är ändå online-läget som ser till att spelet höjer sig ett snäpp. Med ett Xbox Live-abonnemang kan du spela tillsammans med upp till 50 andra spelare i något av spelets sju spelsätt: Deathmatch, Team Deathmatch, Attack & Defend, Search & Destroy, Flag Ball, Team King of The Hill och Capture the Flag.
Det som mer än något annat gör flerspelarläget till en betydligt roligare upplevelse än enspelarkampanjen är att klasserna påverkar hur du spelar. En väl sammansatt grupp har betydligt större chans att överleva än en grupp med enbart en typ av soldater, vilket uppmuntrar till en betydligt större mångfald på ett synnerligen effektivt sätt. Fordon finns också att tillgå, men de är implementerade på ett minst sagt underligt sätt. Istället för att låta spelarna själva ratta fordonen så är de satta på en osynlig räls. Det enda spelaren kan göra är att sätta sig i fordonet, följa med på resan och skjuta på alla motståndare som rör sig. Som om inte detta vore konstigt nog så är fordonen av någon anledning osårbara, hur mycket de än beskjuts så kan de inte förstöras. Varför de har valt att implementera fordonen på det här sättet är svårt att förstå då det är svårt att se något positivt med det hela.
Slutord
Black Hawk Down må vara nytt till Xbox men det går inte att komma ifrån att det egentligen är ett två år gammalt spel och tiden har verkligen inte behandlat det väl. Den visuella presentation är synnerligen blek och lever inte på långa vägar upp till de krav som bör ställas på spel som släpps 2005. Men det är inte bara tekniskt som Black Hawk Down är en besvikelse. Enspelarkampanjen är knappast något att jubla över då väldigt få av de 16 uppdragen bjuder på någon högre form av underhållning. Att sedan kampanjen är på tok för snabbt avklarad gör inte heller något för att förbättra helhetsintrycket. Nej är det någonting som Black Hawk Down gör rätt så är det online-läget där det bjuds på en mängd olika spelsätt som alla kan roa även den största skeptikern. Dock finns det även här saker att anmärka på och då framförallt implementationen av fordon som i dessa Battlefield- och Halo-tider känns väldigt passé. Något som tyvärr sammanfattar hela spelet på ett väldigt bra sätt.
