Speldesignern American McGee inledde sin karriär på #id Software som banknåpare och allt-i-allo men 1998, efter #Quake 2, valde han att lämna företaget för Electronic Arts. Redan två år senare stod hans första egna och självbetitlade projekt i spelbutikerna, det kritikerrosade #American McGee's Alice. Att det blev den stora utgivarens första spel med vuxenstämpel är inte så konstigt, Lewis Carrolls klassiska saga hade aldrig varit blodigare. Eller galnare.

Inte direkt barnvaktsmaterial.

Succén var ett faktum och såväl filmatisering som uppföljare var på gång men något hände. Biotolkningen tappade momentum och bytte studio ett flertal gånger. Det gav i sin tur EA kalla fötter och såväl Playstation 2-port som tvåan skrotades. Utvecklaren #Rogue Entertainment fick bita i det suraste äpplet och gick i konkurs. Det dröjde därför elva år och en flytt till Kina innan vi fick besöka Alices trasiga psyke igen. #Spicy Horse, McGees Shanghai-baserade företag, tar oss tillbaka ner i kaninhålet och du kommer älska resan.

Fult men snyggt

Alice blev inte direkt botad i det första spelet. Visst, hon bor inte på ett dårhus längre men regelbundna besök hos en psykiatriker är hennes vardag, detta eftersom tragedin som dödade hennes familj fortfarande plågar henne. Att skuldkänslorna äter upp henne inifrån vore en underdrift, de kalasar på hennes sinne som zombies hos en styckare. Väldigt snart står det klart att hon måste, kanske inte helt frivilligt, återvända till Underlandet för att rädda sig själv och kanske, kanske, reda ut vad som hände den natt då hennes mamma, pappa och syster brändes ihjäl.

Nej, du får fortfarande inte vara barnvakt!

Det första som händer är dock att du får en käftsmäll av hur fult spelet är. Spelmotorn Unreal Engine har alltid varit horribelt långsam på att läsa in texturer men i Alice slås nya rekord. Ytor på såväl miljöer som personer har dessutom en tendens att fladdra mellan olika upplösningar, vilket skapar än mer mardrömslika scenarion än tänkt när ansikten smälter bort om vartannat. Den underliggande designen är däremot helt fantastisk. Spelets sex kapitel har alla säregna stilar och du kommer att möta allt från klassiska pastellskogar till ångpunksfabriker och bisarra dockhus. En snygg detalj är att Alices klädsel förändras i takt med omgivningarna. Ju längre vi färdas i Underlandet desto mörkare och mer förvriden blir också världen. Det blir lite som om HR Giger, kanske mest känd för xenomorphsen i Alien, skulle omtolka Pippi Långstrump. Alltså, alldeles underbart.