Om det lyckas? Det beror nog - precis som det ju ofta gör i tv-spel - på vem du frågar. En seriös fotbollsfantast som älskar taktik, regler, formationer och seriöst uppbyggda anfall kan nog ha svårt att uppskatta det fria, overkliga Fifa Street, medan en modest fotbollssupporter har lättare att ta till sig surrealismen. Eller så kanske man inte bryr sig alls och uppskattar spelet som det är ändå.
Sådan är jag. Fotbollsfantast (vissa skulle använda ordet galning, men allt är ju relativt), men som uppskattar de sköna tricksen och det där lilla extra som Ronaldinho, Hleb och vår egen Zlatan bjussar på. Därför kan jag inte låta bli att underhållas av detta sköna lir.
Det är ytligt
- men vem behöver djup i ett sportspel?
Det finns flera olika sorters matchtyper, men med samma grund. Five-a-side-fotboll på liten plan, utan regler som frispark, inkast, utspark, hörna och så vidare. I vissa matcher får man bara göra mål på volley eller via Gamebreaker.
Vilket osökt leder oss vidare till något som heter Gamebreaker... Ju mer man jonglerar och trixar, desto mer fylls en trickmätare. När den står på max trycker man R1 för att i ungefär 30 sekunder göra mål på i stort sett alla skott. Lite töntigt, men det ger lite bredd till spelet.
För bredd och djup är annars något Fifa Street 3 saknar. Det finns få spellägen (snabbspel, karriär, head-to-head, träning och online), som dessutom liknar varandra mycket. Och att spela mot AI-motståndaren blir ganska tröttsamt efter ett tag - de få matchtyperna är bara roliga x antal gånger.
Detta gäller dock inte om man är två eller flera kompisar (eller fiender kanske är ännu roligare) som spelar mot eller med varandra. Plötsligt blir det festligt och riktigt roligt i timtal (eller flera dagar, vid sportlov, för dem som har det). Att spela fram polaren som gör en vildsint bicycleta i krysset är grymt underskattat, och hundratals high fives utlovas.
Grafik och ljud är i toppklass
- men var är Zlatan?
Grafiken är skön för ögonen, även om den inte är av högsta kvalitet. Däremot är den av snygg stil, och spelarkarikatyrerna är coola och ger ett hippt intryck. Rörelserna i matcherna är mjuka och känns verkliga, till och med när man gör en bakåtvolt med bollen fastklistrad vid fötterna och sen dunkar upp den i krysset med en vänsterslägga.
Ljudet är också det mycket bra, spelmusiken - som givetvis saknas i exempelvis Fifa 08 - ger spelet extra tempo och rytm. Extra roligt är det när man hör spelarna ropa fraser på sina hemspråk, även om jag inte lyckats urskilja någon svenska än så länge. Vore kul att höra Zlatan skrika "passa då, Chippen, för helvete!".
Onlinedelen kan nämnas i ett par ord också, det skadar ju inte. Den är fullt funktionsduglig och laggar väldigt lite. I övrigt är den väl som onlinedelar är som mest - man spelar matcher mot folk från hela världen. Inget konstigt med det. Och roligt är det.
Jag fastnade direkt för detta sköna spel, de första testnätterna blev intensiva och långa och sömntimmarna desto få. Att det blir enformigt att spela Fifa Street 3 när man är allena drar ner på betyget något, men som partyspel eller sällskapsspel (i den mer moderna bemärkelsen, alltså) är detta perfekt. Och till skillnad från Fifa 08, Pes 2008 eller någon annan simulator, kan detta även spelas av icke-fotbollsfrälsta. Det du!
