Med viss avundsjuka har min ordinarie mus skuffats undan för att ge plats åt den nya generationens pekdon och det finns en liten risk att min trotjänare aldrig kommer att kämpa sig tillbaks till musmattan. Innan vi drar igång teknikbabblet och själva upplevelseredovisningen bör några ord nämnas om installationen. Kartongen påminner om dem som omslöt de leksakskrigare man fick i julklapp som liten palt och man får nästan samma känsla när man sliter upp denna som när en He-Man syntes bakom plasten. Förutom själva musen medföljer en installationsskiva (med programvaran SetPoint och MusicMatch), laddningsstation med tillhörande strömadapter, en USB till PS/2-adapter, produkthäfte och installationsanvisningar – ett fullt normalt innehåll som de flesta med lite vana mekar ihop på fem minuter. Enligt anvisningarna ska laddningstationen stå minst 20cm från skärmen (och andra elektriska apparater) för att inte störas av elektromagnetiska fält och för mig som har datorn på golvet till vänster om skrivbordet räckte längden på sladdarna ganska precis.

Istället för sladdar förlitar sig MX1000 på radioteknik som kommunikationslänk mellan mus och dator och kallas därför trådlös men ska man vara hård blir det faktiskt fler sladdar. För att kunna ladda musens batterier behöver dockningsstationen få ström via en elkabel och kommunikationen mellan station och dator sker via en sladd med USB-kontakt, alltså två sladdar. Sladdtrasslet vid musen är dock borta och det är ju det som är huvudsaken och som i många stunder är väldigt trevligt. I och med FastRF (en radioteknik utvecklad av Logitech som arbetar på frekvens av 27 MHz och som har en överföringshastighet på 6 kbit/s) kan man inte klaga på uppdateringen. 125 gånger i sekunden skickas positionsdata till datorn vilket motsvarar överföring via USB – svanslösa råttors välkända ryckighet är förhoppningsvis ett avslutat kapitel. Enligt specifikationerna ska FastRF klara av två meters avstånd men vid ett handbegripligt test är en meter mer realistiskt, laddningstationen är dock så pass snygg att du kan ha den synlig på skrivbordet utan att skämmas.

Nackdelen med att ha en trådlös mus är att batteriet, i MX1000 av typen lithium-ion, väger ganska mycket. De första timmarna med laserråttan blev faktiskt mina handleder ansträngda av den ökade viktförflyttningen men det är också en vanesak. Personligen påverkade det mitt sikte i FPS-spel ytterst lite, den högre precisionen gentemot min gamla kulmus kompenserade. På tal om precision är detta, som ni säkert vet, den första musen som använder laser som optiska avläsare och enligt skaparna själva ger den ett 20 gånger bättre resultat på ytor som tidigare gjort optiska möss rabiata. Jag kan självklart inte räkna ut om detta stämmer i exakthet men jag kan rapportera musen fungerar utmärkt på en helsvart musmatta, trälaminat, en beige tygkudde och mycket annat i mitt hem. MX1000 fungerade till och med hyfsat när jag la ett lager plastfilm mellan laserögat och skrivbordet. Precis som MX510 (testad av FZ här) läser musen av en yta på 5,8 megapixel med en upplösning på 800 dpi vilket inte borde göra någon gamer besviken. Vad som dock gör att det här inte är den perfekta spelmusen är att bara standardknapparna är brukbara utanför desktopmiljön. De tre tumknapparna och de två vid scrollhjulet går inte att binda till ditt favoritvapen eller något annat snabbkommando. Tiltfunktionen på scrollhjulet som skulle vara utmärkt att utnyttja i de flesta strategititlar är inte heller till någon hjälp.

De går dock att i Windows (eller vad som nu är ditt gift), konfigurera knapparnas funktioner till det mesta, surfknapparna bakåt och framåt (som inte tycks fungera i Mozilla FireFox) kan till exempel användas till att kopiera och klistra in eller så kan du göra att programväxlaren vid tummen minimerar alla fönster. Smidigt för kontorsarbetaren men som sagt inte så nyttigt för en gamer.

Jag sa i början av den här texten att min första mus var lika ergonomisk som tegelsten och på den punkten gör MX1000 bara de vänsterhänta besvikna. Handen ligger naturligt över den medelstora utformningen och både tummen och ring- och lillfingret har trevliga urgröpningar att vila i. Här märks också att det här i första hand är en kontorsråtta då en förflyttning av tummen är nödvändig för att nå sidoknapparna, en rörelse som får min hand att glida av musen om manövern görs i mitt i en hektisk närkamp.

Mitt första intryck av MX1000 var att det var en allroundmus som både bildskapare och vardagsspelaren kommer att tycka om och det intrycket består. I fördelslådan hamnar den skarpa sladdlösa tekniken i sällskap med den höga precisionen i både Photoshop och UT2004 och att de olika knappfunktionerna är till nytta i kalkylprogram och vid surfning. Den stora fördelen är att lasertekniken gör att du inte behöver jaga optikanpassade underlag i samma utsträckning som förut. En stjärna i kanten får Logitech för den sköna utformningen och den smäckra designen. Bland nackdelarna hittas den något höga vikten, att bara standardknapparna går att använda i spel och att vissa specialfunktioner inte fungerar i alla program, vilket möjligtvis går att fixa med drivermekande. Endast drivrutiner från den medföljande installationsskivan använders. Ett bra köp för sladdnazister och för de som inte bara spelar på sina datorer – ett sämre köp för dem som hänger på servrarna 24/7. Nu följer meningen som måste avsluta en sådan här recension: Laseråldern är här.