Fastän grafiken i spel har tagit enorma steg sedan det hetaste var en fyrkantig boll som studsade runt på skärmen har sättet vi ser på den endast rört sig med myrsteg. Visst, antalet färger, polygoner och pixlar har ökat men ändå är det samma gamla platta skärm vi stirrar på dagarna i ända. Företaget eDimensional försöker att ändra på detta och med hjälp av deras glasögon och den för syftet anpassade programvaran kan man faktiskt uppleva stunder som den i inledningen. Vi tog faktist dessa 3d-brillor på en provtur redan förra året men nu har de släppts i en ny version som även stödjer LCD-skärmar.
Tekniken som möjliggör detta är enkel men ändå smått genial. Vårt djupseende är produkten av att vi har två ögon som sitter en bit ifrån varandra så att vi ser världen från två smått skilda vinklar. Vår hjärna, den bakre delen för att vara precis, lägger ihop dessa två bilder till en enda och vips så får vi vårt djupseende. Håller du ett föremål en bit framför näsan och tittar på det med ett öga i taget förstår du konceptet. För att lura hjärnan att den fysiskt platta skärmen har ett djup skapar programvaran, eller drivrutinerna i nVidias fall, två bilder och lägger dessa bredvid varandra med en lätt förskjutning och det är här innovationen sparkar igång. Tidigare 3d-bilder och filmer har matat rätt öga med rätt bild genom att utesluta fel bild med hjälp av färger. Det ena ögat har haft en röd lins framför sig medan den andra har haft en blå och föremålet som ska visas i 3d har haft konturer i dessa två färger. En fullt fungerande metod men slutresultatet blir lidande på grund av de färgade linserna. eDimensionals 3D Glasses har istället LCD-skärmar framför varje öga som tänds och släcks när de två bilderna turas om att visas på skärmen. På så sätt matas det vänstra ögat med den vänstra bilden och vice versa. När den grå massan mellan öronen lägger ihop de två intrycken luras vi att tro att bilden har djup.
Enligt specifikationerna ska tekniken numer fungera på både CRT- och LCD-skärmar (tidigare hade brillorna endast stöd för de förstnämnda) med alla nyare spel som visas i tre dimensioner men det är en sanning med viss modifikation. Jag inledde testet med en CRT-skärm inställd på 100hz och med ett grafikkort från nVidia samt en dator fullproppad med spel. Efter att ha gått igenom en ganska diger lista med titlar var det Remedy Entertainments Max Payne 2 som gjorde det mest bestående intrycket, det var där jag upplevde det som nämns i inledningen av denna recension. I andra spel, såsom Half-Life 2 och Brothers in Arms, fungerade det sämre. Synkningen mellan skärm och glasögon hängde helt enkelt inte med och resultatet blev därför allt annat än njutbart. Detta ska enligt den svenska distributörens support avhjälpas med programmet ED-activator men för mig gjorde det lite skillnad. Ett stort pluspäng i kanten får de dock för deras kvicka svar. Felet kan självklart bero på hårdvaran men efter ett par timmars pillande och meckande med inställningarna gav jag upp. Istället kopplade jag in den nystulna LCD-skärmen (ring inte polisen, det var bara redaktionschefens) och fortsatte testet. Då nVidias speciella stereo-drivrutiner endast stödjer skärmar med bildrör blev jag tvungen att avinstallera dessa, ett äventyr som slutade med att jag även fick ta bort grunddrivrutinerna för att bli av med alla rester.
När det var ett avslutat kapitel följde installationen av eDimensionals egna programvara som skulle ta mig tillbaka till en värld i 3d fast på en plattskärm. Så blev det dessvärre inte. Skiftningarna mellan de två förskjutna bilderna blev allt annat än njutbara och 3d-effekten mer eller mindre uteblev, detta fast skärmen hade en uppdateringsfrekvens på 12ms. Det enda som ibland tycktes ligga en bit ifrån allt annat var det stillasittande grafiska användargränssnittet och 3d-brillorna kändes med ens lika nödvändiga som sol-diton på en molnig dag.
När allt väl fungerar är dock upplevelsen med eDimensionals 3D-glasögon en fröjd för sinnet och allt känns ganska platt och tråkigt när man tar av sig dem, speciellt efter en stund som den bittra New York-snuten Max Payne. Just att ha på sig brillorna resulterar inte i några skavsår eller obehag för ögonen. Två par skalmar med olika längd medföljer och väl på plats går det att finjustera dem så att det passar just ditt huvud. De blinkade skärmarna är inte alls irriterande för ögonen, vilket man kan tro. Eftersom de öppnas och stängs i samma hastighet som din skärm uppdateras kan man rädda världen lika länge som vanligt utan att bli trött i gluggarna. För att undvika obehag och en bild som inte hackar är dock ett av grundkraven att du måste ha en CRT-skärm inställd på minst 70hz men det gäller även vanligt användande, utan glasögonen, så det lär inte vara ett problem. Platta monitorer bör heller inte ha en för långsam uppdateringsfrekvens men den seriösa spelaren har säkerligen redan säkrat ett behagligt värde.
Överlag är intrycket från den så kallade 3d-revolutionen inte speciellt starkt. eDimensional 3D Glasses är lite av ett måste för den prylgalna gamern som investerar i allt som klämmer ut några extra droppar spelglädje ur varje minut. Med sitt pris på cirka 1 000 kronor för de vanliga och 1 300 för de trådlösa är de dock ingen billig investering. Eftersom det finns en risk att de inte fungerar med din skärm eller ditt favoritspel är min rekommendation att du testar dem innan köp. När allt väl stämmer tillför de dock en ny dimension till ditt spelande, bokstavligen.
Testsystem 1:
AMD64 3200+
GeForce Ti4200 128MB
512MB RAM
Testsystem 2:
AMD 64 3200+
Radeon X850XT PE
2048MB RAM
Testade spel: Half-Life 2, Unreal Tournament 2004, Brothers in Arms, Quake, Quake 2, Max Payne 2, Jedi Knights: Jedi Academy, SWAT 4, Colin Mcrae 2005, Colin Mcrae 2, Duke Nukem: Manhattan Project.