*Pip*
Ett svagt blått sken pulserar från kanten av den svarta kroppen. Det studsar ut på vingarna och övergår i stadigt vitt. En välkänd logotyp, en inloggningsskärm och ett knapptryck senare sträcker Playstation 5-gränssnittet ut sig på teven. Alltsamman tar mindre än 20 sekunder, och en ny spelgeneration har anmält sig för tjänstgöring. Och med det skickar den hem sin föregångare med ett "Tack för ett bra jobb, ha nu en fin pension!"
"Den här gången lägger sig bakåt-kompatibiliteten som en tröstande filt över brist på spel-angsten"
För Playstation 5 kommer göra föregångaren överflödig, en strategi Sony delar med Microsoft. I stort sett alla PS4-spel fungerar på PS5, både de på skiva och de du har på ditt Playstation-konto, så om du köper den nya konsolen finns få skäl bortom nostalgin att behålla den gamla. Och bakåtkompatibiliteten är ett argument för att inte vänta med bytet. För spelmässigt ser det lika tunt ut som det brukar i fråga om nya titlar: något enstaka storspel och ett par halvstora namn. Ett ganska typiskt startutbud, men den här gången lägger sig bakåtkompatibiliteten som en tröstande filt över brist på spel-angsten.
Fast där föds en annan ångest – ska du köpa PS5:an med eller utan skivläsare? Du sparar en tusenlapp på den heldigitala versionen, men kan då inte köra fysiska PS4-spel. Du kan inte heller köpa billiga begagnade spelskivor, så räkna med att det kommer kosta mer om du tänker shoppa PS4-spel digitalt. Och digitalpriserna kommer snabbt sluka den där sparade tusenlappen. Så tänk noga igenom dina spelvanor innan köp.
Säg hej till Playstation 5.
De kurvade formerna får PS5:an att kännas mindre än vad den är.
Den digitala PS5:an till höger är 1 000 kr billigare och saknar skivläsare.
Playstation 5 är ett nytt kapitel i Sonys konsolberättelse, men några skvättar arvsmassa klamrar sig kvar. Start-pipet är en sån grej, men också i inställningsmenyn som bygger på föregångarens men har bantats och stuvats om lite. Även upplägget med stora sidscrollande menyer för spel och media upptill, med en mindre rad ovanför känns igen.
Men det mesta är nytt, exempelvis Kontrollcentret som poppar upp nertill när du trycker på Playstation-knappen. Där bor information om aktuellt spel, nedladdningar, handkontrollens batteristatus, vänner, med mera. Går du dit från ett spel ser du ett gäng brickor med kontextuell information som trophies och skärmdumpar, men också möjlighet att hoppa direkt in i saker som oavslutade sidouppdrag. Det lät förträffligt i Sonys presentation (se videon under), men systemet kan inte fullt ut visa vad det klarar nu innan konsolen är släppt och alla funktioner sjösatts. Det gapar rätt tomt nu, och allt fungerar inte – Spider-Man: Miles Morales hänger sig på laddning när jag försöker starta ett sidouppdrag. Men det finns potential för massa smarta funktioner från påhittiga utvecklare, som bokmärken för att snabbt komma in i favoritspelläget med det vanliga gänget.
Jag gillar känslan att navigera något nytt och fräscht, samtidigt som det kommer ta mer tid innan alla saker satt sig i muskelminnet. Alla nyheter landar inte bomullsmjukt, det finns märkligheter här och där: några menyer laddar segt, och det fattas grundläggande info som beräknad överföringstid när spel flyttas mellan enheter. Och glädjen i att kunna styra installationen med Playstation-appen från mobilen kvävs av att det fungerar illa eller inte alls. Men konsolen jag testar är inte släppt än, och många problem lär fixas med tiden – kanske redan innan du får din. Känslan överlag är bra, och förhoppningsvis kommer vi framöver kunna sortera in många såna här missar under "Snart botade barnsjukdomar".
Du vet det redan, men… ja, Playstation 5 är stor. Den sträcker sig 39 centimeter över marken, och med foten fastskruvad i botten lite över 40. Om en PS4 Pro ställer sig intill behöver den sju centimeter klack på skorna för att nå upp till sitt storväxta småsyskon. PS5:an är också omkring en decimeter bred, eller hög om du skruvar bort foten och har den liggande. Men de välvda formerna ger den en midja och ett närmast smärt utseende. Den känns mindre än vad den är.
PS5 i tevehyllan. Till höger en liten skvätt original-PS4.
Storleken beror på att det behövs ett ordentligt kylsystem för att leda bort värmen utan att tevehörnan låter hårtork. Och Sony har gjort ett bra jobb: inget fläktljud har stört spelandet under en dryg veckas testning. Varm luft blåser tyst ut från ventilationshål spridda över stora delar av konsolkroppen. Men den optiska läsaren ger en del ljud ifrån sig när en skiva sitter i, men nästan bara vid konsolstart och under spelinstallation.
"Inget fläktljud har stört spelandet"
Hårdvarumässigt lockar PS5 med det gamla vanliga: snabbare grafik, kvickare processor, mer internminne. Standard vid generationsskiften, men till det kommer stöd för ray-tracing, HDMI 2.1 (innebär stöd för 120 Hz i 4K-upplösning, och även 8K-upplösning). Om du pluggar in ett par hörlurar i antingen en USB-anslutning eller i kontrollens 3,5-millimeterskontakt belönas dina öron med virtuellt 3d-ljud (förutsatt att spelet har stöd för 3D Audio, som tekniken kallas). Alltså: om något händer till vänster om dig så kommer också ljudet därifrån. Lite som att ett surround-system flyttat in i lurarna.
Allt sånt är trevligt, men det är två andra saker som verkligen sticker ut. Den första är att spelen körs från SSD istället för hårddisk – ett jättekliv framåt i fråga om laddtider. Nej, det innebär inte att alla spel laddas lika snabbt som på cartridge-tiden, men många blir kvickare. I nuläget är det de renodlade PS5-spelen som bäst visar hur oerhört snabbt SSD:n kan jobba. I Spider-Man: Miles Morales laddas sparade spel på 2 sekunder, i Astro's Playroom får du vänta 4. Lätt att vänja sig vid, svårt att klara sig utan. Däremot tar det 10 respektive 25 sekunder för spelen att starta, så SSD:s makt sträcker sig inte hur långt som helst.
Jag har också testat med Dirt 5, racingspelet som om inte annat är intressant för att det gjorts av ej Sony-kopplade Codemasters och släpps till flera plattformar. Det startar på cirka 15 sekunder, ett lopp laddas lika snabbt och omstart sker på ett ögonblick.
Med PS4-spel varierar laddtiderna, vilket kan bero på att spelen ännu inte PS5-optimerats. Hursomhelst, det tar 40-50 sekunder att ladda sparfilerna i Red Dead Redemption 2 och No Man's Sky från PS5-lagringen, medan snuskigt optimerade Doom Eternal gör det på 2 sekunder blankt. Men de här tiderna är inte stensäkra: Red Dead 2 laddar 10 sekunder snabbare från en USB-ansluten SSD på min original-PS4, vilket kanske säger något om att det ännu finns tider att skala på PS4-spel. Klart är i alla fall att laddtiderna för PS5-spel kommer göra våra toalettbesök stressigare.
"En kontroll som i dag saknar konkurrens"
Tyvärr kommer du behöva planera dina installationer, för det finns bara 667 gigabyte ledigt på SSD:n. I konsolen sitter en ledig M.2-plats där du kan stoppa in en extra sticka kompatibel lagring, men den funktionen är inte aktiverad än – det kommer senare. Och PS5-spel kan varken spelas eller lagras på en USB-ansluten extern enhet, det går bara med PS4-spel.
Det andra nya lockropet är Dualsense-kontrollen. Förutom att form och utseende gjorts om har force feedback, rörelsekänslighet och ljud förbättrats. Den har också adaptiva trigger-knappar, alltså att utvecklare kan programmera hur mycket motstånd knapparna ger, och det kan ändras löpande. Det, i samspel med förbättringarna, gör det här till en kontroll som i dag saknar konkurrens.
Dualsense – en formidabel handkontroll.
Kontrollen laddas med USB C-kabel.
Det medföljande Astro's Playroom är någon timmes strålande demonstration av kontrollens styrkor. Du spänner en pilbåge med höger trigger och motståndet ökar ju längre in knappen pressas. Vid klättring knyter du händerna runt klippor med knapparna, som här sliter rätt bra i pekfingertopparna. Plötsligt släpper det du håller i från bergväggen, och motståndet försvinner tvärt. I en annan sekvens gasar du en raket, och knapparna frustar och bråkar när du kryssar mellan dödliga fällor och lömska jetstrålar.
"Känslan var rätt första gången jag greppade kontrollen, och kärleken bara växer"
Dualsense kan vara den största konsolinnovationen på flera generationer (om vi bortser från Nintendo). Den funkar oerhört bra, och är på samma gång kraftfull, precis och subtil. Känslan var rätt första gången jag greppade kontrollen, och kärleken bara växer ju mer jag använder den. Sen återstår att se hur Dualsense-funktionerna kommer användas av andra utvecklare. Insomniac gör det subtilt och fint i nya Spider-Man och Dirt 5 känns okej utan att överraska – det är främst skaket som används, inte varierande trigger-motstånd. Men potentialen är enorm, och jag hoppas att alla Dualsensens funktioner blir standard i spel till både PS4 (via uppdateringar) och PS5. Och att kollegorna i Redmond och Kyoto låter sig inspireras.
Playstation 5 är ett mycket större kliv framåt än vanligt vid generationsskiften. Den kommer med nyheter som betyder mer än bara snyggare spel i högre upplösning. Den blixtsnabba lagringen certifierar den som en modern, konkurrenskraftig spelmaskin, och Dualsense knuffar fram den till täten. Det är alldeles uppenbart att du får något nytt och fräscht för pengarna, och åtminstone för mig är det viktigt inför köp. Men det skrala utbudet av helt nya PS5-spel är också viktigt, och det behövs fler titlar innan det är dags att skyffla in PS4 på äldreboendet. Men den dagen närmar sig, var så säker.
► Allt om Playstation 5
► Första PS5-intrycken
► Recension – Xbox Series X & S
