Titel: Botanicula
Plattform: Ios
Pris: 38 kr
Trots att #Botanicula har funnits till PC i över två år (recension) har jag fullkomligt missat denna dyrgrip. Så kanske det hade förblivit om det inte vore för att #Amanita Design, studion bakom #Machinarium, beslutat sig för att släppa det till mobil plattform.
Ett gäng små botaniska varelser ger sig ut på äventyr med ett enda syfte: de vill rädda sitt hem från parasiter som får det att förtvina. De rör sig egentligen bara längs med grenar på ett enda träd. Ändå känns det som att jag har en hel värld att utforska, fylld med liv och minst sagt udda varelser. Jag träffar en bolliknande sak på en böjd gren. När jag petar på honom börjar han på låtsasspråk och med gubbröst berätta om hur trädet blev till. I ett ekollon finns en klassisk önskelampa som tillåter varje karaktär att får önska sig något. Varpå de får åka pariserhjul, se en astronaut bli uppäten av en tentakel i rymden och en tomte langa iväg en present med en bomb i.
Amanita Design har fantastisk och ändlös fantasi. Botanicula är galet och gulligt på en och samma gång. Spelet upphör aldrig att förvåna och har pussel med oväntade utgångar. Det var ett bra tag sedan ett spels charm letade sig raka vägen in i mitt hjärta så som detta har gjort.
Betyg:
[score=4;l]
Titel: Wayward Souls
Plattform: Ios (på gång till Android och pc)
Pris: 38 kr
Spelvärlden, och kanske främst den mobila plattformen, översvämmas numera av retroinspirerade titlar. Vissa av dem lyckas fånga det förflutna som vi så gärna vill återuppleva, andra faller bara platt. De som misslyckas har antingen missförstått vad som gjort gamla klassiker så populära och minnesvärda, eller så är de så pass fega att de helt enkelt kopierat valfritt Mega Man-spel.
#Wayward Souls är ett klassiskt 16-bitars actionrollspel. Jag slåss mot riddare med svärd, zombier och slemhögar. Ingenting nytt där. Vad som däremot ger djup till Wayward Souls är möjligheten att kunna spela igenom det som flera olika typer av karaktärer i olika klasser. Var och en av dem har sina styrkor och svagheter, och framförallt sina egna berättelser som då och då möts. Trots uppgraderingar och nya attacker jag finner längs med vägen är jag ofta underlägsen mina fiender. Som trollkarl måste jag springa runt som en galning i ett rum för att inte bli dödad av tiotals zombies.
På ett sätt påminner det mig om Dark Souls-serien. Även där tar jag mig igenom mörka hålor fyllda med fiender som abrupt kan sätta slut på mitt äventyr. Skillnaden här är att när karaktären väl dör är den borta för evigt. Wayward Souls är nostalgiskt men ändå nytt, enkelt men ändå djupt. Och tack vare det blir 20 tänkta spelminuter plötsligt flera timmars äventyrande.
Betyg:
[score=4;l]
Titel: Jungle Rumble: Freedom, Happiness and Bananas
Plattform: Ios
Pris: 28 kr
Det är alltid lika tråkigt när ett visuellt tilltalande spel visar sig sakna vettigt innehåll. Med sina färgsprakande miljöer ser rytmspelet #Jungle Rumble verkligen mysigt ut. Att aporna får mig att tänka på Lejonkungen och Super Nintendo bidrar dessutom till att jag bara måste kika närmare på det. I Freedom, Happiness and Bananas invaderar de röda Kakunga-aporna svarta Mofongo-apornas territorium. För att inte svälta ihjäl måste Mofongo-stammen ta tillbaka sina träd och bananer. Det finns olika typer av Kakunga-apor. Några av dem står stilla, andra förflyttar sig mellan grenar och sedan finns det de som jagar mig till världens ände. Jag petar på Mofongo-apan jag vill förflytta uppåt i trädet, sedan åt den riktning jag vill att den ska klättra. Det hela avancerar i stadig takt då jag ska hålla koll på flera primater, parera flera olika typer av fiender och dessutom kasta kokosnötter på dem.
Spelet testar mitt tålamod då jag mer än ofta kommer av mig och blir bortpetad av valfri av ovanstående. Jag har inte så mycket mer än min usla taktkänsla att skylla på. Däremot är spelets största brist att musiken aldrig får blomma ut och bli intressant. I slutändan blir de fattiga trumslagen tjatiga, likaså momenten som bygger på dem.
Betyg:
[score=2;l]
