Paradox Interactive är en av mina favoritutgivare, inte bara för att de ger ut schysta spel. Det svenska spelhuset har hittat sin nisch med djupa strategispel och titlar som sticker ut från mängden. Jag har lagt otaliga timmar med exempelvis Mount & Blade: Warband och Hearts of Iron-serien. Paradox har helt enkelt pulsen på vad som är gångbart och inte.
Ett annat företag som har koll på pulsen är Colossal Order, men de fokuserar snarare på stadspulsen (förlåt, jag är offret här) med Cities in Motions och recensionsaktuella Cities: Skylines till Nintendo Switch. Sedan bör det nämnas att spelutvecklaren är från grannlandet i öst och som vi alla vet – Finlands spel är våra. Det är sen gammalt.
Cities: Skylines har sedan släppet varit det som alla Sim City-fans suktat efter. Den där tonårskärleken du aldrig trodde du skulle landa, men sedan står hen där i dörren och väntar på att bli insläppt. Det var inga krusiduller med knasiga onlinefunktioner och glättig grafik. Cities: Skylines är pang på rödbetan och Steams Workshop fick spelet att bli den bästa stadsbyggaren till dagens dato. Ja, förutom Sim City 2000 till SNES.
Just avsaknaden av Steam Workshop är en av de största förlusterna med Cities: Skylines till Switch. Friheten i att kunna bygga precis vad jag vill och att någon alltid har tänkt på det där som saknas. Det finns inga möjligheter att ladda ner Stockholms stadshus eller FZ-kontoret (det kanske inte finns i PC-versionen heller, men det borde finnas).
Dessutom är det en fördel med avlopp, så att din stad inte förvandlas till ett fekalierejv.
För dig som inte har koll på stadsbyggare överhuvudtaget är upplägget i grunden väldigt simpelt. Det gäller att bygga en stad (no shit), med allt vad det innebär från avlopp till hemtrevliga områden. Du måste dock ha en plan när du börjar, om du inte gillar att gå loss med demoleringsverktyget. För att få till en bra stadsplanering gäller det att lära dig spelet och det är lättare sagt än gjort. Spelets guide är inte den bästa och det hade varit trevligt att få lite mer hjälp på traven, men det är på det stora hela ett ganska självklart upplägg. Ungefär som samhället du själv lever i måste sopor hämtas, sjukvården måste fungera och för att inte industrin ska kollapsa måste du utbilda dina invånare. Dessutom är det en fördel med avlopp, så att din stad inte förvandlas till ett fekalierejv.
Cities: Skylines erbjuder många möjligheter till att skapa din alldeles egna metropolis, men grafiken är inte till dess fördel. I bärbart läge blir det gärna väldigt grötigt på den lilla skärmen och för mig här hela grejen med Switch att jag kan ta med mig den. Visst funkar det ypperligt att spela på tv:ns stora högupplösta skärm, men det är inte därför jag skaffade en Switch. Dessutom lider spelet av en del framedrops och då dyker dessa upp redan tidigt in i spelet. Nästan så att det fryser helt.
Du kanske sitter och funderar över hur det känns att spela en stadsbyggare utan mus och tangentbord? Ovant, är det självklara svaret. Inget vi kan belasta utvecklaren, men det känns helt enkelt lite konstigt. Styrningen i sig är det inga konstigheter med och att navigera menyer gör du enkelt med några knapptryck. Det enda som kan vara lite stökigt är att bygga raka linjer, men det handlar såklart om vana det med.
Nej, Cities: Skylines är inget mästerverk till Switch och det når inte upp till den konsolvänliga titel som är Sim City 2000. Det är dock fantastiskt att det letat sig vidare bortom den trånga pc-korridoren och högkvalitativa stadsbyggare kan ingen få nog av. Nu är den här recensionen slut, för den här spelkritikern ska få Le Corbusier att skämmas öronen av sig.
