För fyra år sedan tog Far Cry förstapersonsgenren från de mörka gångarna ut i en tropisk djungel vi aldrig tidigare sett. Inga osynliga väggar eller ologiskt ogenomträngliga buskage, bara milsvid öppenhet. Efter det ville alla göra stora öppna miljöer, till och med korridormästarna id Software. Och knappast sedan GlQuake har vi sett en sådan köphets av ny hårdvara.

Som bekant har utvecklaren CryTek redan stuckit vidare, kanske i rädsla för att hamna i uppföljarträsket. Deras Crysis släpptes i slutet av förra året, en titel som vid första anblicken är hyfsat lik varumärket de skapade åt Ubisoft. Så Montreal-gänget hade att välja mellan att antingen klämma ur sig något snabbt som skulle sälja tack vare namnet, eller att plocka upp bollen och skruva den som Beckham. De valde det senare och jag fick möjligheten att se deras skapelse live i Kanada.

"Far Cry handlar om valmöjligheter och öppenhet"

Borta är Jack Carver, den tropiska ögruppen och tack gode gud även mutanterna. Producenten Louis-Pierre Pharand förklarar att Far Cry handlar om valmöjligheter och öppenhet, inte enskilda personer eller platser. Spelaren ska kunna klara uppdrag på olika sätt - som Rambo, Leon eller någonting mittemellan. Därför befinner jag mig på en afrikansk stäpp, med en magnifik soluppgång som välkomstkommité.

När spelet startar befinner du dock dig på en sjukhusbädd, malaria härjar vilt i din kropp och du kan knappt röra dig. Genom feberdimmorna ser du personen du har skickats att döda, en man som har blivit rik genom att mata regionens stridande parter med vapen. Han bläddrar igenom mappen du har om honom, skrattar för sig själv och hånar dig i ditt hjälplösa tillstånd. På väg ut ger han dig en pistol och sarkastiskt önskar han dig lycka till. Ert första möte gör dig bara mer beslutsam och spelet handlar därefter om att spåra upp vapenhandlaren.

Huvuduppdragen leder dig framåt mot det slutgiltiga målet men det finns även sidouppdrag som underlättar din jakt. Kanske behöver du utöka din vapenarsenal eller hitta nya bundsförvanter. Dessa kan hjälpa dig i strid men om de dör är de borta för evigt, så använd dem med försiktighet. Det finns även möjlighet att utföra uppdrag för båda sidorna i den väpnade konflikten, men räkna med mer än sura miner om du hjälper den ena mer än den andra.

Allt du gör påverkar ditt rykte i världen. Om soldater ser dig som ett direkt hot öppnar de eld så fort du knallar in i byn. Blir du känd som en våldsverkare blir det svårt att behandla malarian du fortfarande bär på eftersom medicin bara finns tillgänglig i flyktinglägren. Dit är du inte välkommen om det snackas för mycket om din blodtörstighet i strid, vilket leder till att symptomen blir värre och värre. Louis-Pierre Pharand liknar dessa sammanlänkande system vid ett stort pussel som tillsammans med grafiken bidrar till en realistiskt upplevelse. Jag är beredd att hålla med.