I januari spelade 27 miljoner personer #League of Legends varje dag, och under förra årets #Dota 2-turnering “The International” gjorde världens bästa spelare upp om 9,4 miljoner kronor. Moba-genren är en kraft att räkna med när det kommer till tävlingsinriktat spelande och e-sport, oavsett om man slöspelar med kompisar eller siktar mot de åtråvärda stjärnorna.
Men det började förstås betydligt mer blygsamt än så, i modscenen till Starcraft och Warcraft III. Flertalet moddare finslipade konceptet med två tävlande lag där små figurer springer längs olika vägar och finlir med hjältar är viktigare än förmågan att bygga den perfekta basen. Det kom att utgöra grunden för dagens storspel, och även om det var i #Blizzards jord som fröet såddes har de inte själva gett sig in i den populära genren. Förrän nu.
Precis som i Hearthstone finns gott om kända karaktärer att välja mellan.
I #Heroes of the Storm är just hjältarna en av de största anledningarna att bli intresserad. I skrivande stund är de 25 stycken, från alla hörn av företagets tre universum i Starcraft, Warcraft och Diablo. Om Kerrigan bråkar med Tyrael, vem går som segrare ur striden? Och vem helar egentligen bäst av Malfurion och Tassadar? Frågetecken som vi numera kan räta ut på färgglada och Blizzard-karaktäristiska slagfält.
Allting börjar med att Raynor från Starcraft möter Warcrafts Uther på en en märklig plats där universumen flätas samman. När rymdkrigaren frågar den kloka paladinen hur världarna kan sammanfogas på detta sätt blir det självklara svaret att “man inte bör tänka så mycket på det”. Det är lustig humor med glimten i ögat, vilket också genomsyrar stridens hetta. Min första fiende är ingen mindre än självaste Diablo, och de föregående herrarna slänger ständigt käft med den diaboliska besten. Som gammal trogen Blizzard-entusiast kan jag inte värja mig mot charmen i det upplägget.
Moba for dummies
Jag har försökt armbåga mig in i moba-genren flera gånger tidigare, men vänder alltid i dörren när jag slås av komplexiteten. Föremål ska inhandlas och kombineras. Jag ska välja hjälte, ta rätt väg och undvika att dö till varje pris. Det känns som att plaska runt med simdynor i den djupa änden av poolen, samtidigt som andra spelare agerar arga simlärare som skriker sig blå vid bassängkanten. Heroes of the Storm är en betydligt grundare bassäng än jag är van vid.
Det beprövade moba-konceptet är forfarande intakt utan några större förändringar, och de som är bekanta med genren kommer definitivt känna igen sig. Men borta är många av de moment som kan upplevas som distraherande för nybörjare. Det finns inte någon butik i själva matcherna och inte heller någon möjlighet att på förhand fördjupa min kämpe med förmågor och inställningar. Upplägget är rakt på sak och enkelt att förstå, och kommer förmodligen dela upp spelarna i två läger: de som tycker att det är alldeles för simpelt och de som fullkomligt älskar det. Inte helt olikt företagets intåg på den digitala kortspelsmarknaden med #Hearthstone: Heroes of Warcraft.
Blizzard gör det Blizzard brukar göra – tar ett populärt koncept och finputsar det tills det passar de flesta. Vissa kommer svära, många kommer gilla det.
Och liksom det digitala samlarkortspelet är Heroes of the Storm free-to-play. Pengarna ska trilla in via försäljning av riddjur och kostymer som enbart tillhandahåller estetiska egenskaper, till exempel möjligheten att rida runt på en enhörning med en Diablo iförd murloc-kostym. Eller om man föredrar en mindre utflippad stil: Arthas på en ståtlig häst, så som han såg ut innan de odöda satte klorna i honom. Hjältarna går också att köpa för både riktiga pengar och guld som du tjänar genom att spela, om du inte nöjer sig med kämparna som ingår i den kostnadsfria veckorotationen.
Systemet är dock inte helt implementerat än, och kan komma att förändras under utvecklingens gång. Vilket kan sägas om det mesta i spelet. Heroes of the Storm befinner sig i en begränsad, teknisk alpha där buggarna är många och mycket ännu inte finns på plats. Därför är det svårt att se den nuvarande versionen som något annat än en första, retsam munsbit. Förvisso en läcker aptitretare som kittlar smaklökarna med Blizzards känsla för estetik och tydlig, välfungerande design, men som inte nödvändigtvis behöver skvallra om hur god huvudrätten blir. Dock gillar jag vad jag hittills har fått smaka och kommer följa utvecklingen med lika delar hunger och nyfikenhet.
