Morgondagens Battlefield känns väldigt mycket som gårdagens. Trots att #Visceral plockat upp stafettpinnen från #Dice, och trots att soldater bytts mot tjuvar och poliser ter sig detta som samma väl inkörda action vi kommit att vänta oss. Klasser, gadgets, action, fordon och en fäbless för förstörelse – Battlefield Hardline har alla delar.

Tjuv och polis-temat till trots, rutinerade Battlefield-rävar kommer känna igen sig.

Men det känns som något av en missad chans. Åtminstone sett till Heist och Blood Money, de två spellägen jag får lägga händerna på. Att leka tjuv och polis var på min skolgård ett kittlande möte mellan både action och slug taktik. Men när jag äntrar ett brinnande Los Angeles-centrum är jag långt ifrån min barndom. För de kriminella går Heist ut på att bryta sig in i ett kassavalv, stjäla de tusentals gröna sedlarna och fly från platsen. Polisernas uppdrag är enkelt: stoppa tjuvarna, helst med ett headshot eller två.

Jag börjar min kriminella karriär. På L.A.-kartan, den enda jag får prova just denna dag, finns pengarna i två kraschade värdetransporter. Att bryta sig in i dem går relativit smidigt. Problemet är att ta sig därifrån. Den ena flyktvägen går via en bepansrad bil bortom en bro, vilken inte sällan huserar lagens långa armar med ivriga avtryckarfingrar. Den andra är mer spektakulär och går via en helikopter på toppen av en glänsande skyskrapa. Striden med skylinen i änglarnas stad som fond är mäktig.

"Dags att släppa gas!" Masken är ett livsviktigt komplement till gasgranaten.

Fast särskilt mycket tid till eftertanke och taktik finns inte. Krutröken lägger sig som en tjock dimma över kvarteren, antalets kills rusar i höjden och explosioner avlöser varandra. En del kan vi säkert skylla på min och mina medspelares ringa rutin. Vi har ännu inte lärt oss knepen, som att man kan nyttja änterhaken för att via fönsterputsvagnarna bestiga byggnader utan att behöva ta trapporna. Thaddeus Sasser, mannen med yttersta ansvaret för multiplayer, berättar om ett kärt minne.

– När vi körde Heist för ett tag sedan hade polisen hela skyskrapan under kontroll. Det var fem av oss och fem av dem. Men istället för att ta trappan tog vi oss upp på granntaket, varpå jag avlossade en zipline rakt genom skallen på en av snutarna medan mina kumpaner prickskjöt de andra. Därefter var det busenkelt att susa över med linan och fly med pengarna.

Soldater kontra tjuvar och poliser

Dagens andra spelläge, Blood Money, huserar om möjligt ännu mer action. I mitten av kartan finns ett blottat pengavalv vars kosing poliserna måste säkra och tjuvarna stjäla. Vi har varsin bas som vi måste skydda från inkräktare. Thaddeus säger att det, rätt förenklat, finns tre jobb att utföra: stjäla pengar, skydda sitt valv eller bryta sig in i fiendens dito. Det mest ikoniska momentet är när en enorm kran plötsligt rasar över oss och förstör allt i sin väg. Långt senare upptäcker jag att ruinerna av kranen skapat en perfekt – om än riskabel – bro mellan tjuvvalvet och pengakällan.

Men något gnager i bakhuvudet. Inte för att det är dåligt; snarare bjuds det på ren och rak spelglädje. Men nerven är densamma som i, säg, Death Match eller Capture the Flag. Detta är ett krig och ofta känns det som om jag spelar en expansion till Battlefield 4. Ian Millham, creative director, ser dock stora skillnader med deras tolkning av spelvärldens kanske mest ikoniska slagfält.

Ibland vill man bara spränga lite polisbilar.

– Soldatfantasin handlar om anfall från distans, om att kalla in luftsupport, om flanktaktiker. Men slagfältet för tjuvar och poliser skiljer sig. Det knyter an till platser du kan relatera till, kriget händer ju här, säger han och slår ut med händerna. Kombattanterna för dialoger varandra: ”Du fångar inte mig vid liv!” eller ”Sänk pistolen, annars!”. Som polis vill jag bli utskälld av min chef och låta sirenerna tjuta. Och som tjuv vill jag inte ta över världen. Istället vill jag råna banker och utföra otroliga getaways.

Dithän når inte jag. Paradoxalt nog sätter jag istället mitt hopp till de sprickor som blottat läckorna. För där har vi fått se bland annat Rescue, ett gisslandrama som för polisen går ut på att rädda civila från kriminella. Känslan är att det kan bli mer än slentrianmässig action. För vi ska kunna kräva mer än så av Viscerals Battlefield-debut. Jag vill ha elegenta stötar à Payday 2. Jag vill ha komplicerade bankkomplex snarare än städer satta i brand. Jag hoppas att Battlefield: Hardline har fler knep att visa. Det lär behövas för att på riktigt sätta tjuv och polis-älskande hjärtan i brand.

Fotnot: Intrycken avser pc-versionen.