När Guerilla för första gången på tolv år gör något annat än Killzone är viss ängslighet begriplig. Och visst, Horizon: Zero Dawn slår sig sig in på väl upptrampade stigar. Aloy, maskinjägarinnan i huvudrollen, minner mig om den rödhåriga amasonen från Heavenly Sword. Med pil och båge rör hon sig genom djungeln som vore hon Lara Croft, och hon bestiger mekaniska dinosaurier med samma elegans som hos Ezio Auditore. (Väl på toppen låser hon förstås upp kartor.) Det finns fler spår av andra spel, men jag tror ni fattar poängen.
4K, HDR och specialeffekter är en tjusig kombo.
Men världsbygget! De urbana skogarna och känslan av att röra sig bortom slutet (post-postapokalypsen) är vad som fångar mig. Vi har sett öppna världar i tredjeperson oändligt många gånger tidigare men få visioner har varit vackrare än Guerillas.
Ändå har en oro malt i mig efter varje ny trailer. Aloys irrfärder har hämmats av hackande och hostande. Visserligen behöver såsig framerate betyda lite långt innan release, men tanken har funnits: Är Horizon för vackert för Playstation 4? Kanske.
Emellertid tror jag att det är snudd som gjutet för PS4 Pro. När jag får se Horizon till Sonys "nya" konsol – ungefär samma skeende som i filmen undertill – stillas oron.
Pilbågen är världens bästa spelvapen. Tycker ni annat har ni fel.
60 bildrutor per sekund kan du dock glömma. Guerilla har valt stabil framerate à 30, vilket i den här typen av spel är nog för mig. Andra PS4 Pro-titlar låter oss välja mellan hög framerate eller hög bildupplösning, men Guerilla prioriterar skönhet. Det dippar fortfarande då och då, men med månader kvar till släppet är det snarare väntat.
Men istället för (uppskalad) 4K och framrate vill Guerillas representant lyfta fram HDR. 4K-skärmdumparna som ackompanjerar den här texten kan inte återge HDR:en, den måste ses "live", men de ger ändå en ganska rättvis bild av hur det ser ut. Fantastiskt, det vill säga. Värmen från färgerna ger ett sagolikt utseende. Att se solen helt och fullt reflektera i en metallisk yta är fascinerande – särskilt när man skiftar från HDR och tillbaka till 1080p. I det senare fallet ser det närmast ut som en grå sörja, liksom stenar och mossar i naturen blir till en grönbrun röra.
Min demonstration är stillsam, på gränsen till tråkig. Den har ju emellertid ett PS4 Pro-fokus och fokus ligger på färger, finess och flärd. Men jag längtar efter mer.
Bakom Horizon ligger även Witcher-, Fallout-, och Shadow of Mordor-rutin.
Att Horizon blir tekniskt liksom estetiskt tilltalande är närmast en ickefråga. Världsbygget är kittlande och jag kan knappt bärga mig tills jag får tränga igenom lövverket och förstå vad som störtade de sci-fi-lika städerna och hur vi hamnade i en slags futuristisk stenålder. Samtidigt krävs det att Guerilla, som ärligt talat gjort sig ett namn på annat, kan berätta en fascinerande berättelse med mekanik som är tillfredsställande efter både fem och femtio timmar. Det finns fortfarande mer att bevisa.
