Red Dead Redemption 2
► Release 2018 ► Format PS4, Xbox One, pc ► Utvecklare Rockstar Games
"Ett GTA med hästar" gäspades det när Red Dead Redemption avtäcktes. Men sådana syrligheter kom av sig tämligen direkt, för resan till ett USA i gränslandet mellan ursprung och tidig modernitet visade sig vara något helt annat. Det var ett fantastiskt westernäventyr. Kanske det bästa.
Dittills.
Åtta år tog det att göra Red Dead Redemption 2. Men det står snabbt klart hur väl all denna tid förvaltats. Ungefär när Arthur Morgan ridit ner från de snöiga bergen, via småstäder, gräsiga kullar, träsk, skogar och åkrar till ett sekelskiftsskitigt Saint Denis. Vilken värld, och vilken stad! Men resan får hela tiden ta paus när världens alla sidospår blir för svåra att motstå. Slumpartade möten med skumma främlingar, jaga mat att ta hem till lägret, eller bara rida rakt ut i skönheten och somna i en falnande lägerelds sken. Red Dead 2 kan spelas på många sätt, men för många av oss kommer resan till slut fortsätta. Och när den når målsnöret många timmmar senare står det klart att Rockstar överträffat sig själva.
"En större upplevelse på alla plan"
Arthurs fysiska resa går hand i hand med en mental. En kärvare sådan, där frågor om moral och tillit, vänskap och tvivel skaver på varandra. Och i bakgrunden en känsla av att det här sättet att leva kanske är på väg att ryckas bort. Den nya, moderna världen tränger allt djupare in i sekelskiftets USA och dess otämjda natur.
Red Dead Redemption 2 är en större upplevelse på alla plan. Världen, vidderna, valen –tros kompromisslösheten är det en upplevelse som du själv utformar. En där du kan drömma dig bort under miljoner stjärnors himladans, eller begå skoningslöst våld på alla du möter. Med en av spelhistoriens mest fascinerande världar är det här Rockstars finaste stund. Ett ohyggligt bra spel.
► Recension – "Min Arthur Morgan skjuter aldrig först"
The Witcher 3: Wild Hunt
► Release 2015 ► Format Pc, PS4, Xbox One, m.fl. ► Utvecklare CD Projekt Red
"Världens bästa rollspel är mänskligt, monstruöst och makalöst"
Djävulen sitter i detaljerna. Ett gammalt men, vad spel berträffar, knappast slitet uttryck. Vi hade fått gigantiska rollspel före The Witcher 3, men ju större världarna och friheten blev desto mer accepterade vi. Öppna världar måste målas med svepande penseldrag. Stigarna bortom kampanjens breda autobahn kan inte vara lika fantastiska – eller?
"Håll mitt glas med blod och vin", kontrar Geralt.
Varför The Witcher 3 är ett av världens bästa spel har lika många svar som spelet har kvaliteter (astronomiskt många!). Men den kanske viktigaste är denna: att vägra kompromissa. Kärleken till helheten genomsyrar varje steg på Oxenfurts kullerstensgator. I klafsandet i ingenmanslandets träsk. Eller under de sjömil Geralt avverkar i Skelliges bistra övärld. De kallas sidouppdrag men är välskrivna som de vassaste av huvudnummer du tagit del av. Klassiska sagor med djärva grepp.
Geralt är ingen hjälte, påstår han, utan ett proffs.
Ett ensligt torn i mitten av en ö, hemsökt av en kvinna som dog på ett brutalt sätt. Ett mordmysterium i Novigrad där du blir mästerdetektiven "Geralt Holmes". Eller varför inte bara enkla vardagsbekymmer: vart tog den näpna gummans stekpanna vägen? Även sidospåren förgrenar sig. Det finns vägval att ta, och det finns inga rätt eller fel. Inget svart. Inget vitt.
Det gråa brukar ses som trist, men i The Witcher 3 är gråskalan alldeles underbar.
Vilket äventyr det är!
Det finns djävular i de här detaljerna. Det, och monster. Hört från Geralt: "Människor tycker om att hitta på monster och fasor. Då framstår de själva som mindre monstruösa." Att människor är de sanna fasorna i Witcher-världen är vedertaget. Geralt är inte din vanliga hjälte, för som han (också) säger: "Den här världen behöver inte en hjälte. Den behöver ett proffs." Geralt gör sitt jobb. Han jagar monster och människor. Han (du) fattar beslut vars svallvågor kan kännas av länge. Han är komplex och levande – precis som hans värld.
De skapade ett monster och CD Projekt Reds trestegsraket saknar motstycke i spelhistorien. Från glada amatörer i det första spelet (vad gör en bugg eller två eller tusen?), via en tvåa som är bättre på alla punkter, till ett The Witcher 3 som fick en hel spelvärld att gapa.
Världens bästa rollspel är mänskligt, monstruöst och makalöst.
► Recension – Hur ska vi kunna återvända till andra rollspel efter det här?
Half-Life 2
► Release 2004 ► Format Pc ► Utvecklare Valve
"Jag knäböjer inför Valve Software, skapare av det absolut bästa FPS-spelet i historien".
Stora ord, hämtade från vår Half-Life 2-recension. De är nu 21 år gamla och behöver justeras lite: stryk "FPS".
Efter ett debutspel som sköt genren åratal framåt ville Gabe Newell skapa spelhistoria en gång till. Valve tog honom på orden, och efter sex år och närmast obegränsade resurser släpptes det.
Välkommen till City 17.
Gordon Freemans kamp mot alienövermakten Combine i det slitna, 1984-doftande City 17 tar underhållningsformen spel till nya nivåer – såväl estetiskt som konstnärligt och tekniskt. Berättandet. Blickar fulla av liv. En kvävande Orwell-känsla. Variationen.
Omöjliga odds. Headcrabs och striders. Och tempot – ett av Valves allra finaste signum.
Hej Dog!
Som det där avslappnade partiet där Gordon får en gravity gun i händerna och leker apport med Dog, den fyrbenta jätteroboten som mest liknar en ivrig hundvalp. Lärande i lekens kläder, garnerat med värme och humor. Bara minuter senare tvingas han klyva zombier med sågklingor och panikskjuta headcraps på stereoider i fasansfulla Ravenholm. Kontrasten är total, och Valve spelar våra känslosträngar med absolut gehör.
Half-Life 2 är helt igenom mästerligt. Berättandet, fysiken, variationen — ett spel som skriver om spelhistorien från grunden. Det är en fyrbåk som andra ska följa mot framtiden i åratal. Allt fött ur viljan att förnya genren, göra bättre ifrån sig än förra gången. En ambition som förklarar varför vi fortfarande får vänta på Half-Life 3.
► Recension – "Bättre spel än så här finns inte idag"
