Till skillnad mot andra spel som släpps i direkt anslutning till filmer är inte X-Men: The Official Game baserat på den aktuella rullen. Det är faktiskt inte baserat på någon del i serien utan utspelar sig mellan film nummer två och tre. Ni med gott minne känner med all säkerhet igen tankesättet. Knepet har ju använts tidigare, då av bröderna Wachowski när de två sista Matrixfilmerna skulle lanseras. Precis som då kommer det med all säkerhet slå ut väl när resultaträkningen dimper ner, men inte heller ur ett kvalitetsperspektiv är det något dumt val. Som spelare kan du inte förstöra spelet genom att se filmen först och du sätter dig inte i biosalongen med vetskap om hur filmen kommer utvecklas bara för att du har klarat av spelet.
I X-Men: The Official Game får du stiga in i rollen som tre av Marvels superhjältar. Dessa tre har alla egna banor under spelets gång där var och ens specifika krafter fungerar bäst. Visserligen ger detta ett viss mått av variation men tyvärr är det bara en av hjältarnas banor som är riktigt intressant. Särskilt tråkig är trotjänaren Wolverine. Förstå mig rätt nu, Wolverine är en fantastisk karaktär i tidningarna men som spelhjälte är han rätt slätstruken, som vilken slagskämpe som helst. Då bjuder de två andra hjältarna, Iceman och Nightcrawler, på en betydligt roligare spelupplevelse. Speciellt den sistnämndas nivåer är riktigt intressanta då den annars rätt tråkiga bandesignen och stridssystemet kan utnyttjas på ett finurligt sätt tack vare hans förmåga till teleportering. Även Iceman är en medryckande karaktär att spela som, åtminstone till en början. För när nyhetens behag av att kunna flyga har lagt sig minskar också underhållningsfaktorn rejält.
Vad gäller den tekniska biten av X-Men: The Official Game så är den platt som en pannkaka, ingenting står ut. Grafiken är inte dålig på något sätt men samtidigt finns det betydligt äldre spel till Xbox som ger ett avsevärt fräschare intryck. Det känns verkligen att vi är på väg in i en ny generation av konsoler på ett helt annat sätt än vad fallet är när jag spelar Black eller Ninja Gaiden. Däremot så har utvecklarna på Z-Axis gjort ett minst sagt intressant val när det är dags för mellansekvenserna. De har nämligen valt att inte använda sig av spelets grafikmotor eller förrenderat material utan här presenteras händelseförloppet via stillbilder och välgjort röstskådespeleri. Självklart är detta ett sätt att flirta med den delen av publiken som läser serietidningarna men det kommer knappast att falla alla i smaken. Personligen så beundrar jag dock både valet och utförandet och hoppas att detta ger dem blodad tand och fortsätter att våga bryta mot normen.
Sammanfattning
X-Men: The Official Game hör hemma någonstans i spelvärldens ingemansland. Förutom det stilistiska serietidningsformat på mellansekvenserna utmärker det sig inte på något sätt överhuvudtaget, vare sig positivt eller negativt. Gillar du Marvel lär du inte bli direkt besviken, det håller trots allt en högre klass än många andra spel om seriehjältarna. Har du däremot inget större band till fenomenet Marvel är det svårt att finna en anledning till att köpa det, utan gör nog bättre i att lägga dina pengar på något bättre alternativ.
