Party Animals racingläge

När trädgårdssimulatorn Viva Piñata i dagarna fyller ett år passar förläggaren Microsoft på att dra nytta av varumärket genom att lansera ytterligare ett spel med seriens karaktäristiska pappersdjur i huvudrollerna. Viva Piñata: Party Animals - som titeln i sin helhet lyder - flyttar dock fokus från gräsklippning och rabattkrattning till lättsamma och korta småspel tänkta att avhandlas på en eller två minuter vardera.

Välbekant spelidé

- Bara rörmokaren med vänner som saknas

Vän av ordning ser snabbt var inspirationen kommer från. Likheten med Mario Party 8 är slående från första sekund. Genom att samla poäng i ett femtiotal olika spelinslag koras en segrare som i en hårt scriptad priscermoni får motta en godisfylld pokal. Spelet har det sedvanliga multiplayerstödet via Xbox Live samt ett lokalt flerspelarläge för fyra personer. Saknar du riktiga vänner kan AI-systemet göra en hjälplig insats - med några undantag blir det dock aldrig riktigt utmanande. En del av förklaringen ligger i att småspelen är så okomplicerade att de inte ägnas ett enda ord i manualen och knappt heller på skärmen. Inför varje tävling presenteras reglerna i några kortfattade ord, och därefter handlar det i regel om att tajma knapptryckningarna så noga som möjligt.

"... är du äldre än åtta år riskerar skrattet att fastna långt nere i halsen"

I motsats till sin föregångare är Party Animals inte utvecklat av brittiska Rare, utan av australiensiska Krome Studios. Spelets ursprung går det ändå inte att ta miste på - 3D-modeller, ljud och annat innehåll från Viva Piñata finns på plats. Menyer och röster är återigen på svenska - förvisso knapphändigt översatta, men i viss mån kompenserade av röstskådespelare som gör en anständig insats. Att man har valt att lansera Party Animals helt på svenska är knappast någon slump.

Även om man aldrig säger det rätt ut så är nämligen Party Animals i allt väsentligt ett barnspel. Du som tänkt koppla in fyra handkontroller i din Xbox 360 och bjuda in tre vänner för en stunds svettigt tävlande riskerar att bli djupt besviken. Visst - vissa moment är charmiga. Att låta spelfigurerna dricka läskeblask för att rapa upp ballonger eller fästa svansar på roterande åsnestjärtar är säkert roligt om man är på det humöret. Att andra småspel däremot inbegriper att räkna hur många piñator som gömmer sig bakom en kuliss känns däremot och av förklarliga skäl ansträngt - är du äldre än åtta år riskerar skrattet att fastna långt nere i halsen.

Hårddrar jag resonemanget så torde endast en handfull av Party Animals dryga femtio spelmoment ge den genomsnittlige FZ-läsaren någon egentlig behållning. Dit räknas de återkommande racinginslagen, som är en ogenerad blåkopia av Mario Kart. Således är resan mot målgången välbekant. Genom att använda kletig honung, flaxande vingar och de obligatoriska accelerationsfälten spelar Krome förvisso ut säkra kort (kart-racing är med få undantag roligt), men man gör det på ett synnerligen fantasilöst sätt.

Underkänt beställningsjobb

- Oseriöst etableringsförsök på viktig marknad

Minispel: smasha piñator

Marknaden för spel som primärt riktar sig till familjer har ett betydande ekonomiskt värde - så stort att varken Microsoft eller Sony stillasittandes kan titta på när Nintendo lägger hela genren under sig. Därför är inte heller Party Animals en överraskande lansering, utan snarare ett rent beställningsjobb. Vad som däremot är förvånande är hur Microsoft okritiskt låtit Krome lansera en produkt som helt saknar ambition och initiativförmåga. Att man återanvänder idéer från konkurrerande titlar och ändå inte lyckas engagera är belastande för både för varumärket Viva Piñata och för 360-systemets trovärdighet som alldaglig nöjesplattform. Du som hoppar över Party Animals har ingen anledning att misströsta. Du som däremot osynat har köpt spelet - utnyttja affärens ångerrätt.