Jag erkänner, jag gick på det. Jag svalde det med hull och hår. Efter första trailern från Fairytale Fights var jag såld. En förtrollad värld med en samling kända sagofigurer som av någon anledning verkar ha tagit en alltför stor dos hormoner, vilket utlöser en snabbt accelererande våldsorgie. Pluttinuttgrafik blandas med floder av blod och kapade lemmar regnar från himlen likt hagel. #Alice skulle äntligen få sig en värdig efterträdare. Det visar sig vara åtminstone till hälften sant.
Du väljer bland fyra av sagovärldens störst namn: Rödluvan, Snövit, Jack (från Jack och bönstjälken) eller den Nakna Kejsaren. Alla har sin säregna charm, men även total avsaknad av variation vad beträffar spelstil. Alla karaktärer ter sig identiska, de rör sig likadant och ingen har några speciella färdigheter. Valet faller därmed på den karaktär du finner mest festlig till utseendet.
När du valt figur kastas du ut i en förtrollad värld befolkad av diverse sagoväsen. Från första mötet med skogens väsen i de fem olika världarna handlar allt om en enda sak - ond bråd död. Det gäller att plocka på sig de vapen som ligger utspridda i skogen för att, i vad som kan liknas vid ett romerskt gladiatorspel, lemlästa fienden och sedan glida runt i de pölar av blod som bildats. I början fungerar det bra, som ett klassiskt hack n' slash med en twist. Men det visar sig snart vara bra mycket enformigare än de flesta spel i genren. Monotont hackande blandas med fantasilösa bossar, som mest känns i vägen; de bjuder inte någon direkt utmaning utan mest en lång upprepning av vad du redan genomlidit. Kameran är låst, vilket många gånger resulterar i utzoomningar som gör det omöjligt att se åt vilket håll min hjälte står eller vad det är som händer under blodfontänerna.
Upp som en sol, ner som en blodpannkaka
Den största behållningen är vad utvecklaren och utgivaren Playlogic från början framhävt: övervåldet och den charmiga grafiken. Grafiken till trots har man valt att i stora partier återanvända samma passager om och om igen. Någon handling är det inte heller tal om, och de mellansekvenser som Unreal-motorn renderar visar till största delen vart du ska härnäst eller vilka fiender som står på tur för slakt. Man har även tryckt in ett flerspelarläge där du och ett gäng vänner kan ta er an sagovärlden tillsammans, dock med identiskt upplägg med det vi finner i enspelarläget.
Den som känner för att ha ihjäl sina vänner istället för att spela tillsammans med dem kan lira så kallat "Battle Grounds", som faktiskt är småroligt. Utmana dina vänner/fiender i ett klassiskt deathmatch-upplägg där den med flest mord på samvetet står som segrare.
Trots stora löften och en hel del hype uteblir den tillfredställande känsla jag hade hoppats på. Istället får vi en hjärndöd återupprepning av något vi redan sett, i ny förpackning. Det känns som jag beställt en portion oxfilé men istället blir serverad falukorv. Inget fel med korv, men någon oxfilé är det inte.
[video=3954]
