Brink

Jag är bitter. Efter att ha spenderat en dryg vecka med #Brink är jag inte så upp över öronen förälskad som jag ville vara. Jag lusläser inte forum för taktiksnack eller fantiserar om ännu en runda medan jag diskar. #Splash Damage slarvade bort vår förälskelse och frågan är om jag någonsin kan förlåta dem.

Om du läst mitt första omdöme vet du att mycket i multiplayergrunderna får anses vara trasigt, eller snarare väldigt dåligt designat. Vi har framförallt ett gäng korkade datorstyrda soldater som är mer påflugna än en hångelsugen singel fem minuter innan krogen stänger. Den sömlösa skarven mellan single- och multiplayer får inte så mycket betydelse när kampanjen bara är uppradade botmatcher med en tunt påhängd story vi upplevt så många gånger förr. Brink blev definitionen av ett dåligt första intryck.

När jag väl fick chans att pröva pc-versionen hoppades jag att många av dessa skavanker skulle försvinna tack vare en redig serverbläddrare. Det visade vara precis lika omständligt att hålla AI-asen borta som innan. Servrarnas grundinställning tycks vara att fylla ut eventuellt tomma platser med binära blondiner, som om onlinegaming inte hade nog med idioter. Filtreringsfunktionen för att sortera ut slagfält med (mänskliga) spelare är trasig eller bara felbyggd, det händer inget vad jag än fyller i för siffror. Att koda in små tips när du håller muspekaren över sådana detaljer struntade uppenbarligen Splash i. Tack som fan.

Fan, helvete, skit och yeah!

Efter att ha suttit och svurit över Brinks tillkortakommanden kommer jag plötsligt in på en server där både motstånd och medspelare är av kött, varvid min irritation är som bortblåst. Det blir som en ostig amerikansk rulle där den mobbade nörden förvandlas till hunk och blir bjuden på balen av skolans snygging. Spelet lever plötsligt upp till sin fulla potential.

Med bottar fanns det aldrig någon direkt anledning att använda parkour-funktionerna, striderna var så okomplicerade att det räckte med att skjuta och skjuta mer. Mänskliga motståndare skapar taktiker, överraskar mig och bokstavligen tvingar mig att hitta flankeringsvägar och att använda minst lika mycket list som avtryckare.

De fyra klassernas sekundära förmågor blir också genast mer relevanta. Sjukvårdaren kan förutom att slänga återupplivningssprutor se till att du får lite mer hälsa, soldater fyller på din ammo medan ingenjören ökar mängden skada dina vapen gör. Deras primära uppgift är dock att utföra de uppdrag som varje bana baseras på. Agenter hackar, soldater spränger medan ingenjörer bygger och lagar. Eftersom huvudmålet alltid kräver en speciell klass skulle det lätt kunna bli så att alla valde just den för att maximera effektiviteten men här har Splash Damage faktiskt tänkt till. Det finns alltid ett par alternativa uppdrag, som att skydda den spelare i laget vars klass matchar huvuduppgiftens krav eller konstruera en fast kulspruta. Medics kan till exempel välja att bara fokusera på att återuppliva kamrater och får därför en extra erfarenhetsbonus varje gång de lyckas.