Men of War är ett unikt strategispelskoncept. Du styr 1-20 män, och har detaljkoll på alla; du kan sno fiendevapen, och både köra fordon och styra individuella soldater för hand om du så vill. Medaljens baksida stavas förstås micromanagement – att du kan detaljstyra allt betyder ju inte att du vill göra det precis hela tiden.

I varje grupp finns det en som inte riktigt passar in...

Den senaste delen, #Men of War: Vietnam är en fristående expansion som alltså utspelas under Vietnamkriget. Skillnaden mot tidigare spel är dock mest kosmetisk, ordergivning och direkstyrning funkar på samma relativt smidiga sätt som förut, och det blir minst lika mycket onödigt detaljpill som förut, även om dina soldater nu är smarta nog att plåstra om sig om de är skadade. Det enda riktigt nya är djungeln, som låter dig ligga i bakhåll helt osedd. Tyvärr gäller detsamma för fienden, så det är ett tveeggat svärd. Dessutom gör palmer och annat det lite svårt att se sina soldater emellanåt.

Uppdragsdesignen är dessutom emellanåt smått absurd. Låt mig beskriva det allra första uppdraget som exempel. Det börjar med att en konvoj skjuts sönder från luften, och kvar blir två ryska ”rådgivare” och två vietnameser. De måste sedan ta sig an en smärre amerikansk armé för att komma hem, vilket går, men uppdraget är evighetslångt och kräver att du håller dina fyra män vid liv mot osannolika odds – för att inte tala om de helikoptrar som du i teorin kan hindra från att lyfta och anfalla dig från luften, men som i praktiken är helt omöjliga att stoppa.

Helikopterpiloter – aggressiva typer, särskilt i grupper om tre.

Den lite pilliga, detaljerade och flexibla Men of War-mekaniken finns fortfarande kvar. Och längre fram i spelet blir det lite lättare, men varför måste man inleda med ett uppdrag som säkert hälften eller fler av de som provar helt enkelt inte kommer att orka med? Det är lite bättre i multiplayer, då man kan koordinera med varandra, men du måste ändå i praktiken föra befäl över ett antal män med stor precision, samtidigt.

I senare uppdrag måste du dessutom smyga, vilket tydligt belyser bristerna i spelmotorn. Det är varken smidigt eller roligt att försöka smyga utan hjälpmedel. Men of War: Vietnam är i grunden ett utmärkt strategispel som tyvärr faller på alldeles för obalanserad och sadistisk uppdragsdesign. Om du verkligen längtar efter en brutal utmaning kan detta vara rätt spel för dig, men för vanliga dödliga finns det roligare RTS som inte straffar spelaren fullt så mycket för att man trycker på start.