På pappret ser det ju så bra ut. Andra världskriget i #Arma 2-motorn. Det är ju en fenomenal idé! Den mest realistiska och detaljerade stridssimulatorn använd för att återskapa det mest storskaliga kriget i mänsklighetens historia – det kan ju bara inte bli fel. Givetvis blir det just fel. Men det brister inte i teorin, "bara" i praktiken. #Bohemia Interactive gör å sin sida fantastiska spel men de är tyvärr ofta väldigt buggiga vid release. #Iron Front: Liberation 1944 är utvecklat av #X1 Software. Handen upp om ni vet vilka det är. Nej, just det, trodde väl det. Vad som snabbt står klart är att de åtminstone inte är bättre än Bohemia på att fixa buggar.

Ni ser ju! Ni ser ju hur fantastiskt det borde vara. Men några sekunder senare har det kraschat.

Jag kan köpa buggar. Ibland. Jag älskade #Operation Flashpoint trots stela animationer, osmidiga kontroller och mångfalden buggar. Därför lägger jag inte så stor vikt vid att det är lite stelt och opolerat under tutorial-uppdraget, där jag får träna skytte, granatkastning och springa igenom en hinderbana. Jag vet ju att det antagligen vilar en väldigt detaljerad och realistisk krigsupplevelse bortom inledningen. Jag vill inget hellre än att dyka in i scenariot som står till buds i spelet. Östfronten sommaren 1944. Röda armén rycker fram och tyskarna samlar sig till ett sista starkt försvar i södra Polen, för att förhindra ryssen från att tränga in i faderlandet, med både en tysk och en rysk kampanj.

Ett av arven från Operation Flashpoint och Arma: Alldeles för långa ”åka på lastbilsflak”-sekvenser.

Till en början känns det trevande, men okej. Röstskådespeleriet och översättningarna är inga höjdare förstås, men gränssnittet är bekant från Arma. Det är lite långa och konstiga kameraåkningar emellanåt, men det är också okej. Jag är ju fortfarande på träningsuppdraget. Men då jag ger mig ut i de första riktiga uppdragen börjar lite mer allvarliga buggar att rada upp sig. Framförallt dyker det upp totalt spelförstörande buggar, som att logiken fastnar någonstans i uppdragskedjan och inte låter dig slutföra uppdrag eller att spelet helt enkelt kraschar. Och det här är utöver de sedvanliga Arma-störningsmomenten såsom allierade som spammar ut radiochatt-kommandon, soldater som vägrar hoppa ur fordon, kulor som dödar dig från ingenstans och skriptade sekvenser där du sitter på ett lastbilsflak i tio minuter. Eller varför inte ta något så enkelt som att under nästan varje eldstrid verkar alla utom du ha koll på var fienden är.

Stukade tigrar

Ibland glimtar det till och jag ser potentialen i Iron Front. Jag kan förstå hur det här hade kunnat vara underbart, om det inte varit trasigt – på gränsen till ospelbart. Särskilt med tanke på att det liksom för Arma-serien medföljer en uppdragseditor. Grafiken är oftast riktigt snygg med enormt detaljerade återgivningar av krigsmateriel som vi känner så väl, inklusive T-34:or, Königstiger-stridsvagnar och Stuka-bombplan. Sedan går du förstås in i någon byggnad och upptäcker så lågupplösta texturer att Wolfenstein 3D ser snyggt ut i jämförelse.

Här har jag råkat köra över min egen kapten. Men spelet hade redan fastnat i uppdragskedjan så det gjorde inte så mycket.

Jag blir så besviken, för jag vill verkligen att Iron Front ska vara bra. Jag tror också att det skulle kunna vara riktigt bra, särskilt när man betänker multiplayermöjligheterna (där både du och fienden skulle ha svårt att upptäcka varandra). Men när spelet kraschar för femte gången efter att jag försökt tvinga det att komma ur en uppdragslogik-bugg, så tar även mitt tålamod slut. Jag vill veta vilken producent som gått med på att släppa ifrån sig det här. Det finns liksom inga ursäkter.

Jag hoppas och tror att Iron Front kan bli spelbart efter ett gäng patchar, men jag är rädd att intresset då kan ha försvunnit, eftersom man inte kan förvänta sig att folk är lika schyssta som de har varit mot Bohemia. De har ju ändå ett slags renommé. Jag hoppas dock innerligt att utvecklarna tar sig i kragen och löser de värsta åkommorna snabbt, för Iron Front är den typen av spel som man med rätt grupp medspelare kan få uppleva riktigt spännande strider i.

I nuvarande form kan jag dock bara rekommendera det till självplågare.