Jag har besökt Los Angeles ett tiotal gånger. Jungfruresan minns jag starkast, delvis givetvis för att de första intrycken motsvarar de första och starkaste färgklickarna på minnets duk, men också för att jag då med bristande koll på landskapet och barskrapad budget hade bokat in mig på ett hotell i Inglewoods ökända slum. Redan första natten fick jag som LA-noob erfara en gängdispyt urarta i slagsmål på liv och död alldeles utanför fönstret. Men följande dag mötte människorna i Inglewood mig med värme och nyfikenhet där jag naivt navigerade till fots och i lokaltrafiken för att nå Convention Center och E3, med en utnött papperskarta och en trofast kollega.

Rockstars tolkning av Los Angeles är den första denna konsolgeneration. Och kanske den sista.

För varje år höjdes kraven för LA-vistelserna därefter alltmer. Lite som i Grand Theft Auto innebar avancemangen i karriären att hotellen och miljön successivt tilläts vara lite finare. När den femte ordinarie delen i spelserien nu gör ett nedslag i Los Santos - en detaljerad pastisch på just Los Angeles - känns det därför surrealistiskt för mig. För all del, att landstiga i Liberty City, GTA-motsvarigheten till New York, gjorde också ett stortartat intryck 2008 - särskilt när man nådde klimax i form av det virtuella landmärke som motsvarade Times Square, och fann sig mitt i den neonflimrande stadspulsen.

Hur jag älskar och hatar Los Angeles

Men jag har en speciell hatkärlek till Los Angeles, lika delar nostalgi och beundran som avsky. De tvära kasten mellan utfattig slum och glamourösa miljonvillor. Det urbana kaoset och de breda motorvägarna - som kantas av de vackra stränderna. Således en utmärkt skådeplats för historier om karaktärer med komplicerade livsöden. Och samhällsskikt på kollisionskurs med varandra i en viljestark smältdegel av amerikanska drömmar.

Nutidens Björnligan

#Grand Theft Auto V är en historia om i huvudsak tre olika karaktärer. Två av dem delar ett förflutet som luttrade rånare, som splittrats i samband med ett urartat rån. Den ene, familjefarsan Michael, har undkommit med bytet och lyckats skaka av sig konsekvenserna genom ett vittnesskyddsprogram. Han har under åren som gått blivit bekväm i ett ansträngt samliv, där både frugan och barnen ständigt ifrågasätter hans auktoritet och omdöme. Den andre av dem, fullblodspsykopaten Trevor, har fått nöja sig med en tillvaro som ungkarl i en husvagn full av kroppsvätskor, men går över lik för pengar och när på ett sällsamt aggressivt sätt en dröm om ett drogimperium. Den tredje, Franklin, är en småtjuv med tveksam umgängeskrets, som börjat dras in i knarkaffärer och uppgörelser när man som spelare får stifta bekantskap med honom.

På hela taget är det en handling som stökigt och ofokuserat inleds i tre separata vinklar, men som allt tätare flätas samman under spelets gång. Michaels, Trevors och Franklins respektive vägar kommer inte bara att korsas - omständigheterna vill rentav att de ska formas till en trehövdad jätte av kriminalitet.