Det kan vara farligt för en spelskapare att satsa alltför blint på en enda sak. Om du har ett spel med fantastisk grafik genomskådar spelarna det efter någon timme och slutar spela. Ett spel som berättar en fascinerande historia kan vara så svårt att kontrollera att man helt enkelt inte orkar ta sig igenom det. Men det kan vara minst lika farligt att försöka sprida ut sig alltför mycket, att skapa ett spel som tilltalar precis alla. Oftast resulterar det i ett slutresultat som inte tilltalar någon.

En robot och hans jättekanonarm!

Uppsalastudion #Night Nodes actionspel #Orbital Gear har laserlikt fokus på en enda aspekt: spelkänslan. Närmare bestämt känslan av att rusa i vansinnesfart längs ytan på små planeter och andra svävande objekt, och därefter kasta sig ut i rymden för att förhoppningsvis flyga i en vacker båge till nästa planet. Eller, när du blir riktigt skicklig, sväva mellan flera planeter i ett slags evig omloppsbana som gör dig extremt svår att träffa.

Spelet i övrigt är extremt enkelt. Grafiken är stiliserad, med något slags små robotar som springer omkring och skjuter på varandra med tio olika vapen. Innan du spawnar väljer du två vapen (ett för varje musknapp) samt en bonuspryl (sköld, boost och så vidare). Därefter är det bara att kasta sig in i matchen och skjuta vilt omkring dig. Du kommer att dö mycket, ofta och pinsamt i början. Du kommer att dö genom att springa in i dina egna granater, som hamnat i omloppsbana kring den planet du står på. Du kommer att dö av skott från fiender du inte ens ser, och som förmodligen inte såg dig när de sköt. Men samtidigt kommer du att ha förbannat kul, om du lyckas bemästra gravitationen och det musbaserade siktet. Det hjälper om du kan springa åt ett håll, skjuta åt ett annat och titta åt ett tredje, samtidigt.

Rymden - din sista viloplats?

Enda smolket i glädjebägaren är egentligen att det här är ett litet indiespel, från en liten studio. Det finns på Steam, men i skrivande stund (på releasedagens kväll) finns bara tre servrar att spela på. Förhoppningsvis rättar detta till sig på egen hand, när fler får upp ögonen för denna lilla, udda pärla. Men eftersom Orbital Gear fokuserar på multiplayer finns det en verklig risk att det inte lyfter, och om spelarna sviker fungerar inte konceptet. Och det vore förbannat synd, denna andliga uppföljare till ett av mina favoritspel från forntiden (Thrust) förtjänar bättre.