Ingen kan anklaga Agent 47 för diskriminering. Snart sagt varje nationalitet har fått smaka på hans pianosnara vid det här laget. Den senaste i raden är en blond, svensk bankir som svindlat Marocko på en nätt summa pengar, och som nu gömmer sig på ambassaden. En skum marockansk general tar tillfället i akt att försöka ta makten i en militärkupp, vilket ger vår skallige mördare två mål som måste röjas ur vägen.

När Agent 47 landar i Marrakesh bubblar missnöjet på gatorna. Maskerade uppviglare klistrar upp regeringskritisk propaganda, folk protesterar utanför den extremt lyxiga svenska ambassaden, och i en nedlagd skola har en oroväckande stor militär styrka barrikaderat sig. Saker är i görningen. Allt tycks kunna explodera när som helst.

Hotet om våld hänger hela tiden i luften.

Tyvärr är det ditt mål att stoppa explosionen snarare än bidra till den. Att ytterligare sätta fyr på upproret hade varit ett intressant mål, och gett lite variation till formulan. Att till exempel röja regeringstrogna ur vägen, eller göra sig av med demonstranter som propagerar icke-våld för att få dem att storma ambassaden. Det hade varit otroligt smutsigt, men också intressant.

Hur som helst – jag har folk att mörda. Jag sparar det gottaste till sist och börjar med generalen. Han omger sig med en smärre armé av soldater och är inte lätt att komma nära ens med en förklädnad. Faktum är att detta tredje kapitel är riktigt klurigt överlag – på gott och ont. Det kräver tålamod att hitta fönster då du kan knocka folk och stjäla deras förklädnader, och sedan kräver det planering och list för att ta sig någonstans ens med förklädnaden. Överallt finns det vittnen, övervakningskameror och vakter. Det är en komplex, utmanande karta som belönar den tålmodige och straffar den som har för bråttom.

Komplex ban(an)design.

Här finns gott om saker att leka med, dock. Jag lyckas till slut döda generalen genom såra hans stolthet och sedan knuffa ner honom i ett hål i golvet. Mycket underhållande. Sedan vänder jag blicken mot den svenska faran – den girige Claus Strandberg. Att ens ta sig in i ambassaden kan vara knepigt, men av någon anledning släpper de in marockanska soldater hur som helst så jag vandrade in utklädd till en sådan. Det första jag lägger märke till är hur enorm och lyxig ambassaden är. Och att det står en stor gran mitt i allt. Här och var finns renar avbildade på väggarna. Det är som att komma hem.

Mina vakna öron uppfattar att receptionen söker efter en viss Konny Engström – officiell svensk ambassadmassör. Sagt och gjort – jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag missade möjligheten att klä ut Agent 47 till en massör vid namn Konny.

Säg hej till Konny.

Efter en hel del frustration får jag tag i massörens bekväma myskläder. Som tur är så märker ingen någon skillnad. ”Jasså du har klippt dig, Konny?”, anmärker någon. Men ingen anar ändå oråd. Svenskar är korkade på det sättet.

Och om jag var besviken över den uteblivna revolten så gick det över i det ögonblick då jag masserade ihjäl en yuppie.

Fotnot: Vi har spelat PS4-versionen av Hitman: Episode 3 – Marrakesh.