Resident Evil 4 handlar om Leon S Kennedy som har fått ta på sig ett enmansuppdrag att rädda dottern till USA:s president. Hon befinner sig någonstans i Europa, man har sett henne i en mystisk spansk by och nu är Leon på väg dit för att fullfölja sitt uppdrag.
Resident Evil 4 är i mitt tycke ett av de få spel som verkligen utnyttjar wiimoten (Wiis handkontroll) på rätt sätt. Det handlar om balans, som i allt annat, och Capcom har hittat balansen i hur mycket och ofta wiimoten ska användas. En ålder på två år är mycket för ett spel idag men det är de facto skoj att kniva zombier med wiimoten, faktiskt så skojigt att Wii-versionen av Resident Evil 4 slår ut de andra med hästlängder.
Wiimote FTW!
Att använda wiimoten är enkelt. Det går till så att om du till exempel vill kniva någon drar du med wiimoten över skärmen med en så kallad "quick knife"-funktion, mycket behändig när zombiehorderna närmar sig. Vill du sedan prova dina skyttefärdigheter styr du siktet med wiimoten direkt på skärmen. Eftersom kameran fortfarande styrs med analoga spaken blir spelet extremt lättkontrollerat. Wiimoten har tagit shootergenren en hel nivå uppåt och i Resident Evil 4 har Capcom utnyttjat det till max. Det är nämligen enkelt att träffa fienderna oavsett var de befinner sig. Och tur är det, för Resident Evil 4 kastar bokstavligen på dig den ena skräckinjagande fulingen efter den andra. Det är zombier, fula och elaka jättar, skelettgubbar, elitsoldater med ödlegener (fråga inte...) och återigen zombier i parti och minut.
Det finns så många starka ingredienser i Resident Evil 4 att jag fortfarande (trots att det är tredje gången jag spelar igenom det) hittar mängder av detaljer att fascineras av och förälska mig i. Att följa Leon i det dryga 12 timmar långa spelet är aldrig tråkigt. Jag tycker det är lika roligt (läs: läskigt) som det var första gången när de spansktalande zombiebönderna hoppade ner och högg mig i ryggen. Jag är förstås extra glad åt hur väl wiimoten fungerar i strid och hur bra den utnyttjats för att ge mig möjligheter till exakta headshots och närstrider.
Capcom har lyckats fenomenalt med att variera miljöerna, monstren och fighterna. Och visst, jag håller med om att grafiken kunde ha finputsats lite, men eftersom karaktärerna, landskapen och framförallt fienderna har skapats med kärlek och varm humor så stör den bristande grafiken inte så mycket, inte ens i denna era av next-gen-konsoler. Man har dessutom tagit med sig PS2:ans "16:9 widescreen"-funktion till Wii-versionen och det ger ett extra stort plus i kanten.
Årgångsspel bättre med tiden
Resident Evil 4 är lika bra nu som det var 2005. Nej, förlåt, det är grymt mycket bättre nu. För med wiimoten har du full kontroll över strider och förflyttningar. Det här spelet spelar inte ens i samma liga som de andra portningarna. Resident Evil 4 är det bästa Resident-spel jag spelat och det ännu bättre på Wii. Visst, grafiken är fortfarande tråkig, om än gjord med kärlek. Det är exakt samma story och det är ett gammalt spel, men det är enkelt att styra, ljudet är faktiskt betydligt bättre på denna version än på PS2-versionen och framförallt finns det inget roligare än att besegra elaka monsterfulingar med ett rejält wiimote-hugg i bröstkorgen.
