Dead Space: Extraction

Förra årets #Dead Space var tillsammans med #Mirror's Edge #Electronic Arts stora satsning på nya varumärken och fastän försäljningen inte blev vad de hoppades på är tilltron till rymdskräckisen hög. I väntan på uppföljaren har #Visceral tillsammans med #Eurocom utvecklat en Wii-exklusiv rälspangare som utforskar vad som hände innan kaoset i originalet. Fokus ligger fortfarande på ledorden taktiskt lemlästning och skräck, vilken förlitar sig både på överraskningar och otäck stämning.

Säg hejdå till farfar, jag har tröttnat på hans eviga babbel så nu blir det luftslussen och godnatt för honom

Innan vi säger "bra eller anus" kör vi en kort genomgång på tio ord av vad som hände i originalet: Mikroorganismer tar över döda, tuggar på allt som rör sig. Ungefär som svininfluensan alltså, bara något kladdigare. Extraction börjar ett par timmar innan Isaac Clarke sätter sin fot på rymdskeppet Ishimura, strax före galenskaperna nere på gruvkolonin bryter ut och sprider sig till skeppet i omloppsbana. Istället för att styra (eller i alla fall sikta) som en enda karaktär växlar perspektivet mellan några huvudpersoner för att ge oss olika vinklar på händelserna. Storyn är oväntat engagerande, uppstyckningen ger dig ett bredare perspektiv och manusförfattaren har fått till ett par intressanta och oväntade helomvändningar. Vill du veta allt (eller samla allt, tvångsmässigt) ser du till att plocka på dig utspridda text- och röstloggar för att få ännu mer djup.

Slemmigt men mättande

Slafs till sista slicken, som kommer lite väl fort

Kampanjen är indelad i tio kapitel som vardera tar cirka 20 till 25 minuter att skjuta sig igenom, beroende på hur snabb du är med avtryckarfingret. Mitt stora problem är att du inte kan spara mitt i och spelet markerar heller inte din framgång automatiskt. Kör du i en kvart men måste avbryta får du vackert panga dig igenom samma sak igen för att klara banan. Kalkylatorskallar har säkert också räknat ut att du drar igenom storyn på mellan tre och fyra timmar, vilka förvisso är väldigt underhållande men i kortaste laget. Varje avklarat uppdrag låser dock upp en ny utmaningskarta där det gäller att få så höga poäng som möjligt och du kan spela igenom allt med en kompis för ökad livslängd.

Nu till det viktiga - hur slafsigt är det? Precis som i den sköna serien Dexter är lemlästning det enda sättet att stoppa ondskan, vilket fungerar alldeles ypperligt när du med wiimoten sköter siktet direkt på skärmen. De ömsom hasande, ömsom springande necromorpherna (det fina ordet för "muterat jävla lik") tål enorma mängder stryk på torson så det gäller att skjuta av dem ben och armar, ett ytterst tillfredsställande tidsfördriv. Det blir mer komplicerat och stressigt när skärmen innehåller flera fulingar, som alla vill ge dig en kyss som närmast kan beskrivas som att hångla med en mixerstav. Dessutom måste du se till att hela tiden plocka upp ammunition och nya vapen, samt uppgraderingar till dessa. De lugna stunderna är därmed få och då passar du på att få hallucinationer för att hålla spänningen uppe.

Fyfan Hjalmar, det var något äckligt kryp som strök sig mot mitt ben!

Jag hade sammantaget riktigt roligt med Dead Space: Extraction. Med en kontrollerad vy har de lyckats klämma ut riktigt fina polygoner ur hårdvaran utan släpningar. Speciellt karaktärerna imponerar, och röstskådespelarna är stundtals riktigt bra. Hade det bara varit längre och låtit mig spara när jag vill hade jag rekommenderat det utan förbehåll. Nu blir det bara en lagom mumsbit i väntan på den riktiga uppföljaren.