"Vem är Jesus?"

För det första kan det inte "likaväl" vara min väg som inte stämmer. Det är större chans att vetenskapen stämmer än att religionen stämmer.

Ett mer korrekt påstående skulle vara "Det kan likaväl vara buddhismens väg/lära som stämmer".

För det andra är det rent idiotiskt att hävda att man ska lämna folks livsåskådningar ifred. Ska man lämna mördares livsåskådningar ifred?

Man kan inte lämna folks livsåskådningar ifred. Påstår du att du lämnar mina livsåskådningar ifred när du argumenterar och diskuterar här i denna tråd?
För mig är påståendet "Kristendomen är påhittad" i klass med " 1+ 1 = 2".
Att låta någon tro att 1 + 1 = 3 är inte rätt. Skulle inte du säga åt ditt barn om han/hon slog någon annan?
Du kanske skulle strunta i det och låta ditt barn ha sin egna livsåskådning och således lämna honom/henne ifrån.

Men om jag har fel?

Det haver jag icke.

Om du kan bevisa att gud inte finns.

Det går inte. Men man kan bevisa händelser som talar emot Bibelns händelser vilket visar att Bibeln är en myt. Är Bibeln en myt så är chansen att den gud som är beskriven i boken är en myt/bluff väldigt stor.

Men man kan inte bevisa att gud inte finns, precis som man inte kan bevisa att det är jag som är messias.

Hmm, nja, jag vet inte alltså...

Håll vetenskapen utanför religion, eftersom man vetenskapligt inte kan bevisa Guds existens/icke-existens. Religion och vetenskap är två helt olika saker, och bör likt religion och politik, hållas isär. Sen tycker jag inte att Bibeln är allt. Det är den filosofiska principen med en högre makt som spelar roll. Vad denna högre makt representerar står i Bibeln/Toran/Koranen, men historiska och vetenskapliga felaktigheter som finns i dessa skrifter behöver inte kopplas till bevis för eller emot Gud, då det är skrifter skrivna av människor. Människan är ju som bekant felbar.

Då måste jag få undra varför människor väljer att tro på den kristna guden framför den muslimska eller tvärtom.
Jag tror att många tror på någon högre makt / högre väsen.
Men lets face it. Bibeln tillsammans med många andra religiösa skrifter skrevs eftersom man ville ha svar. Man undrade varför det regnade. Man undrade varför blixten dödade vissa personer ibland. Man undrade. Nu undrar man inte lika mycket. Varför ska man då envisas med att tro på Bibeln och inte bara tro på en högre makt och i sådana fall leva ett normalt liv utan religiösa ritualer?

Dessutom skulle jag nästan kalla religion en protovetenskap.

"...men historiska och vetenskapliga felaktigheter som finns i dessa skrifter behöver inte kopplas till bevis för eller emot Gud, då det är skrifter skrivna av människor."

= hela Bibeln är ett påhitt?

Det skrifterna säger är alltså att det finns en gud. Resten är historier som ska visa hur man trodde att gud fungerade, agerade och straffade.
Återigen kan man dra paralleller till asagudarna och egyptiens gudar.
Vad är egentligen skillnaden?

Dels är den kristna och den muslimska Guden densamme. De två åskådningarna av denne Gud, passar sig olika bra i olika delar av världen, skulle jag tro, trots att huvudbudskapen i religionerna är närmast identiska.

Och sen är det klart att rent historiskt finns religionen (oavsett vilken religion) för att ge svar på frågor där det inte finns vetenskapliga svar, för att trösta, och ge hopp.

Det vetenskapliga har vi relativt mycket svar på idag, och det finns ingen mening att försöka motbevisa evolutionen, exempelvis.

Men de två kanske viktigare faktorerna då? Tröst och hopp.

I en värld som är full av hat, död, svält, katastrofer, arbetslöshet, sjukdomar, pengar och avskum tror jag att många behöver någonting gudomligt att hålla sig fast vid. Så känner åtminstone jag. Någonting som ger styrka och hopp, som tröstar när ingen annan finns där för att trösta.

Jag förstår inte hur folk kan avsky att folk som jag ber en bön ett par gånger i veckan innan man somnar, när det får oss att må bättre.

Vad är det som vi gör fel? Eftersom Gud kanske finns, det vet vi ju inte, vad kan då vara så hemskt med att ägna ett par minuter i veckan eller om dagen åt denne?

Det finns folk som spelar datspel/TV-spel, andra som drar en holk, andra som dränker sina sorger. Och andra ber en bön. Många gör flera av dessa. Alla har vi vårt sätt att meditera.

Håller med dig om att tron är som en tröst eller ett hopp. Tycker personligen inte det är _fel_ att be en bön om man mår bra av det. Men varför just en bön? Eller nu när man tänker efter så är det ganska effektivt. Ungefär som att hålla sig nära sina föräldrar på disney land.
Jag respekterar det.
Jag menar bara att det är "på låtsats". Men det hindrar inte människor trots allt. Undersökningar har visat att många känner sig bättre efter att ha tagit ett låtsatspiller till ex.

Ateister har typ ingen sådan tröst. Jag känner att livet är meningslöst, men det är lika bra att leva och glömma denna meningslöshet. Det är i stort min syn på livet.
Min tröst är väl att man inte existerar efter sin död. Jag funderar ofta på hur det "känns" att inte existera. Vad gör man? är en fråga som är ganska dum, men som jag ofta ställer mig själv

Men tro mig, jag _hoppas_ innerligt att det finns någon "himmel" lr dylikt. Men dessvärre _tror_ jag inte att det gör det.

Kom nog lite från diskussionen nu.

Det är ju annars när man håller isär religion och vetenskap som det går som för TobbeW. Man blir tvungen att välja.
Jag väljer båda. Jag väljer både religion, vetenskap och politik.

Det går inte att säga att man ska skilja på alla tre eftersom alla tre överlappar varandra. Visst, de är i huvudsak olika, men alla tre överlappar varandra.

Om jag ska tala utifrån kristendomen så talar den om hur det är, varför det är så och hur vi ska leva.
Vetenskapen säger hur världen fungerar, men ingenting om varför världen finns eller hur vi ska leva.
Politiken säger hur vi ska organisera samhället (och en sådan modell kan vi till stora delar extrahera ur mallen för hur vi ska leva som människor).

Jag är intresserad av kristendomen (förstås), vetenskapen och politik.
Att ställa någon eller alla mot varandra blir bara fel.

Jag har läst allt i tråden sedan mitt sista inlägg och flera gånger har jag känt en impuls att skriva något eller kommentera något inlägg men har inte gjort det.

ChosenByGod: jag skulle vilja att du har rätt. Tänk så bra om det räckte med att man är en "god människa".
Frågan är ju bara efter vems mått man är god.
Rimligtvis måste vi ju gå efter guds mått, eller hur?

Alla har vi gjort fel. Några enkla exempel: har du någonsin slått någon eller ljugit? Då håller du inte måttet.

Gud har skapat oss och han är rättvis. När vi dör kommer Gud att döma oss, och den som inte håller måttet kommer han att förvisa. Gud tål inte synden.

Problemet är ju att ingen människa är fullkomlig. Ingen av oss kan umgås med Gud.
Därför är Jesu offer absolut nödvändigt. Genom det blir vi förlåtna och syndfria. Då och endast då kan vi umgås med Gud.

Därmed faller hela den fina tanken om att det räcker med att bara göra gott (vilket jag skulle önska räckte).

Jag tycker att det är viktigt att vara tolerant, vänlig och lyhörd som du sa tidigare, ChosenByGod. Det betyder dock inte att man ska kompromissa.

Du har rätt i att det är viktigt att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Jesus fick frågan av fariséerna vilket bud i Moses lag som var det viktigaste (i ett försök att snärja honom). Han svarade då:

Det viktigaste budet är att älska Gud och sin medmänniska. Resten är bara detaljer.
Jag förstår inte hur du får det att gå ihop med att man inte behöver tro på Gud, ChosenByGod.

Sedan skulle jag vilja fråga TobbeW en fråga: hur kan du vara så säker på din sak? Från dig låter inte bara som att det är din uppfattning, utan det är en de mest elementära sakerna som finns. Jag skulle gärna vilja att du vidareutvecklade det.

Edit:

Ska lägga till några saker:

Det är bara i den rika delen av världen som antalet troende är så lågt. Desto fattigare ett område är, desto fler troende. I Tanzania t.ex. så är det självklart att vara troende och där finns nästan inga ateister.
Anledningen till det är att man helt enkelt inte klarar sig utan en tro. Det är absolut nödvändigt som tröst och stöd.

Det är därför som så många besökte kyrkan efter tsunamikatastrofen, t.ex. På det sättet kan katastrofer vara bra. Det ger en perspektiv på livet.

Jag är så säker på min sak eftersom jag har fått en klar vy över religioner och vetenskapen. Jag har haft tillgång till information om de båda, jag har umgåtts med båda delarna och ifrån detta kan jag helt enkelt dra den slutsatsen.
Det är så många aspekter som gör mig så säker. Skulle i princip skriva ett 100-tal A4 sidor.

Jag har försökt förklara det så gott i mina inlägg hittills.

"Det är bara i den rika delen av världen som antalet troende är så lågt. Desto fattigare ett område är, desto fler troende. I Tanzania t.ex. så är det självklart att vara troende och där finns nästan inga ateister.
Anledningen till det är att man helt enkelt inte klarar sig utan en tro. Det är absolut nödvändigt som tröst och stöd.
"

Anledningen till att många fattiga/utsatta är troende är tack vare religionens stöd och tröst. Man _behöver_ inte en tro. Jag behöver inte en tro.
Många utsatta har bara religionen kvar. De kan ingenting om vetenskap.

Anledningen till att folk besöker kyrkor efter katastrofer är dels för att det är en naturlig samlingsplats (som kristendomen har lyckats bygga upp). Men människor är fega och rädda för döden och vi vill inte inse att livet är slut när man dör.

Frågan är om det inte är en härligare känsla att inse detta än att leva i en låtsatsvärld.

edit:

Slutsats: Det är primitivt att ha en tro. Vi söker oss till den när våra hjärnor fungerar som sämst.

edit 2: Svar till Huxflux (vill inte spamma forumet med nya inlägg)

Det är inte bara troende som ska få verka vara hjälpsamma och goda Ateister brukar framstå som arroganta (jag håller med), så varför inte testa på denna approach.

det är intressant att argumentet för det mesta emot troende är att de får tro på vad de vill så länge de håller det för sig själv, men jag ser i din kommentar precis samma anda som hos många troende. Du vill rädda deras liv på samma sätt som de vill rädda ditt liv, dead end

Det är du som ger livet mening, jag tycker vetskapen om att min familj älskar mig och att mina kompisar uppskattar mig för den jag är, och att jag kanske, kanske gör någon, någonstans i världen glad på något sätt, hur stort eller litet det än må vara.

Förstår inte varför man måste tro att ett övernaturligt väsen ska älska en, när det finns människor runt omkring en som kan göra det minst lika bra som något man måste tro på för att det ska finnas.

Förlåtelse får vi genom Jesus Kristus, men vi kan behöva påminna oss själva om det för att hålla sin tro levande.

Där behöver de en tro. Livet är tungt och hårt och många de känner dör. Då behöver de en tro som tröst och stöd. Annars tar sorgen och mödan knäcken på en.

Nej, du behöver ingen tro. I Sverige har vi det så pass bra att vi klarar oss ändå.

Är du rädd för döden?

Du verkar få det till att om man menar att det finns en sann väg så är man intolerant och våldsam.
Att vara tolerant handlar inte om att acceptera folks åsikter/tro, utan om att acceptera att de har en annan åsikt/tro än en själv.

Jag är tolerant och jag tillgriper aldrig våld. Däremot anser jag att det finns en sann väg - inte flera.
Alla vägar leder inte till Gud, vilket du klart ser i Bibeln.

Angående Bibeln så anser jag att det inte är lite hyckleri att välja vad i Bibeln man ska tro på. Det är allt eller inget som gäller. T.ex. så kan man inte avfärda GT om man tror på Jesus, eftersom han konstant hänvisade dit.

Det som skiljer kristendomen från andra religioner är att istället för att människan ska nå Gud genom att leva ett bra liv och göra vissa saker, så försöker Gud nå människan. Vi KAN inte göra något för att nå Gud, men han har redan nått oss. Det gäller bara att fatta Guds hand och inse hans kärlek till oss och besvara den.

Jag tror inte heller att man kan tro på tomtar och troll när man får mer kunskap om världen, men jag förstår inte vad det har med saken att göra.

Det som din fråga egentligen går ut på är: "Kan man umgås med Gud om man medvetet gör det som är fel?". Jag vet inte. Det är upp till Gud att avgöra. Han ser till hjärtat.

Nja, det där är väl snarare bara en av många tolkningar. Den fria tolkningen av religionen är bra, och innebär mer tolerans.

Paulus tyckte inte om homoäktenskap, men han var skev i skallen, och Jesus säger inget om det.

Fem verser som handlar om homosexualitet

Homosexuella ska straffas för det är en synd står det svart på vitt, tillochmed att sådana ska bestraffas med döden.

Frågan kommer då ; Ska man vara bokstavstroende, eller är det helt upp till en själv att tro vad det egentligen betyder?

Förvisso inte en fråga ställd till mig, men jag personligen är inte rädd för döden, döden kommer till alla, och även om det troligen inte finns något bakom dörren så kommer man ändå inte vara vid medvetande då man väl öppnar den, det är lite som att vara rädd för regn ; Det är helt naturligt.

Det hindrar inte mig dock från att njuta av livet till fullo, och jag har planerat på att leva så länge jag kan iallafall

Svar på samma fråga:
Jag är inte rädd för döden. Precis som Greger säger så är den naturlig. (Men jag var faktiskt rädd för regn som barn..hehe)

Det är när man börjar frukta döden som man blir religiös. Man vill att det ska vara en befrielse att dö.
Men självklart är jag rädd för smärta. Jag skulle t.ex. bli rädd om jag blev pistolhotad. Djur i allmänhet "ska" egentligen vara rädda för döden, annars skyddar man sig helt enkelt inte.
Men jag är inte rädd förr att "vara" död.

Meningen med livet är ju att leva och dö. Man lever för att dö. Man föds för att man snart ska dö. Döden är som bajs. Helt naturlig, men människor gillar det inte.

Ja, vad ska man med Gud till?

När vi möter Gud kan vi inse vilken enorm kärlek han hyser för oss. Då kan vi upptäcka meningen med vårt liv - själva orsaken till att vi skapades.
Gud har en plan för vårt liv och när vi lämnar vårt liv hans händer kan vi få sinnesro.

Vi kan låta Gud hjälpa oss med våra bekymmer och bära oss genom svåra tider. Den som tror på Gud blir aldrig mera ensam.

Vi ska läsa Bibeln med Den helige anden (som när vi ber: till Fadern, genom Sonen, i Anden). Gud kan ge oss de förklaringar vi behöver.
Sedan är det väldigt viktigt att diskutera med andra kristna och se till att det inte blir som de beskriver på sidan du länkade till: att man vrider och vänder på betydelsen så att det passar en själv.

Det som är intressant är att enligt Bibeln är inte döden naturlig. Den ursprungliga tanken var inte att vi skulle dö.

Jag är inte rädd för döden. Jag vet vad som väntar mig.

Är det från nya eller gamla testamentet? Jag är nyfiken då jag har hört att den enda gången frågan kommer upp i nya är när Paulus citerar en vers från gamla testamentet.

Vad bjosarn sa.

Vad för skillnad gör det föresten om dom kommer från gamla eller nya, det skrivna ordet är lag, att inte följa det som Gud har gett oss, bibeln är att hyckla något enormt, ty Gud är allsmäktig och vis.

Right?

Nej, jag tänkte bara på att många protestanter också klankar ner på homosexuella fastän de säger att de följer nya testamentet. Blir lite pinsamt då om den enda gången ämnet tas upp är när Paulus (som aldrig träffat Jesus eller någon Jesus kände) citerar från gamla testamentet.

Trodde inte man visste vad gud hade för planer med våra liv. "Vi kan inte förstå oss på gud" säger många religiösa. Hur vet man då vad som väntar en?

Hur vet du att du inte hamnar i helvetet och blir piskad 24/7?

http://blogg.threezool.se/?page_id=266

Säger allt jag vill ha sagt om religion ^^

Hur reagerar du när dina föräldrar kommer med en tillrättavisning och/eller ett gott råd? De har ditt bästa för ögonen och vis är den människa som kan konsten att ta råd och kritik från rätt människor.

Gud har skapat oss och han vet vad som är bäst för oss. Det är det som alla buden handlar om - det är vad som är bäst för oss.

Ja, och konstigt är det inte, med tanke på var vi befinner oss. Det vore värre om du hade bott i Ghana eller Bangladesh.
Det handlar dock lika mycket som hjälp att uthärda som att klara av.
Jag är övertygad om att jag egen hand inte hade klarat varenda tenta jag har haft det här året. Jag har oroat mig mycket inför varenda matte- och programmeringstenta och klarat alla med några poängs marginal.

Jag känner ingen som har fått ett direkt tilltal av Gud. Det är inte ens särskilt nödvändigt. Genom att studera Bibeln kan du finna svar på de flesta frågor.

Jag tycker också att liberalteologi är lika med hyckleri. Det är allt eller inget. Bibeln är en enhet.

Tack? Jag har inte försökt och kommer aldrig att försöka. Jag skulle inte klara av det.
Gud däremot, kan. Han har skapat oss och borde ha tämligen god kunskap om hur världen fungerar.
Världen idag och den värld som skapades är inte likadan.

Okej. Om vi ska vara petnoga vet jag inte, men jag är förvissad om att det är så, och jag trodde att det skulle framgå av sammanhanget.

Stämmer. Vi behöver GT för att förstå NT och NT för att förstå GT.

Paulus mötte Jesus i en uppenbarelse. I Damaskus mötte Paulus Ananias som bad för honom så han fick synen tillbaka.

Jag förstår varför så många har problem med Paulus (varav nästan alla inte är kristna). De vill vända Bibelns budskap så att det passar dem och där är Paulus ett hinder. Jesus nämnde inte allt som är rätt och fel (vilket inte alls var nödvändigt och han hade knappast tid till det, då han inte skrev några brev till någon utan bara talade). Han hade sin grund i Skriften (dvs GT på den tiden). Se bara på då han blev frestad i öknen. För varje frestelse citerade han Moseböckerna (kanske är någon som inte hör dit, vet inte så noga).

Paulus står också djupt rotad i Bibeln i övrigt och inget av det han säger står i konflikt med Bibelns övriga budskap. Vem som helst kan komma fram till samma saker som Paulus, bara man tar sig tid.

Nej, jag vet inte vad Gud har för plan för mitt liv (och inte heller vad som kommer att hända i mitt liv, då planen bara är vad som är det bästa för mig och något som kommer att hända bara om jag lämnar mitt liv i Guds händer, vilket jag har gjort och gör).

Vi människor kan inte förstå oss på Gud i sin helhet. Han är för stor. Däremot kan vi förstå det han har valt att förmedla till oss genom hans ord.
Jag har tagit emot förlåtelsen och är därmed ett Guds barn. Om Gud finns är Bibeln sann och därmed är det som står där sant. Därmed kommer jag att komma till Himlen. Guds löften kommer aldrig att ändras.

Tämligen ogenomtänkt. Författaren förutsätter att alla religiösa inte tror att det finns någon gud - och då vore det helt oförklarligt och dumt.