Hur ska vi förhålla oss till #Assassin's Creed: Multiplayer Rearmed? Som gratisspel i App store är det acceptabelt, åtminstone under vissa stunder. Som en del av Assassin's Creed-biblioteket är det däremot en smärre katastrof. Det har ingen tyngd, enbart ett spelläge, inga story-element och egentligen ingen av de beståndsdelarna som utgör en kompetent del i en av den moderna tidens populäraste serier. Men om vi tonar ner de förhoppningarna hittar vi en avskalad miniversion av #Revelations multiplayer. Det låter ganska hyfsat – vilket smulas sönder av en bagatell.
Fågelperspektivet gör förvisso spelet överskådligt, men samtidigt hopplöst intetsägande.
Max kan fyra spelare möta varandra online, något jag inte lyckats testa. I nio fall av tio hamnade jag i rena dueller och i den formen har Multiplayer Rearmed inget existensberättigande. Två spelare är både katt och råtta, samtidigt. Det blir liksom ingen nerv när jag och min kombattant rusar rakt mot varandra. Bättre känsla blir det redan när tre spelare möts. "A jagar B som jagar C som jagar A" cementerar en förnimmelse av spänning och ett nyvaket intresse börjar spira. Här borde Ubisoft ha satt ner foten och inte tillåtit mindre än tre spelare. Jag hade mer än gärna väntat någon halvminut extra för att få fem minuters roligare spel.
Kontrollen är enkel. Det hela utspelar sig ur fågelperspektiv och du pekar dit du vill vandra (eller dubbelpekar dit du vill springa, vilket fungerar hälften av gångerna). En pil markerar i vilken riktning din måltavla håller hus, men när ni befinner er inom samma skärm får du förlita dig på det visuella. Du vet antagligen hur han eller hon ser ut. Jag säger "antagligen" eftersom det helt i linje med Assassin's Creed finns ett knippe färdigheter att utrusta sig med i takt med levlandet. Du kan byta utseende, anta osynlig skepnad, kasta knivar, göra en snabb-rusch och en del annat. Ett av få inslag som känns okej.
Ett spel för såväl Iphone som Ipod och Ipad.
Det sägs att jag besökt Jerusalem och Venedig, men det abstrakta perspektivet gör att varje område ser likadant ut. Enkelheten i spelupplägget – storbrorsorna har fler spellägen och djupare kontroller – gör också att intresset snabbt dalar. De envetet förekommande duellerna gör också sitt. Kvar står ett svart får i en stolt spelserie och bräker sorgset.
