Kane’s Wrath är precis som namnet antyder en Nod-centrerad expansion. Expansioner, och speciellt från Electronic Arts, har fått ett dåligt rykte. Jag förstår kritiken, speciellt med alla miljontals The Sims-tillägg som släpps titt som tätt. Ändå, när hyllade spel utökas med en eller ett par expansioner jublar åtminstone jag. Mer av det goda skadar aldrig, lyder mitt motto.

Kane är tillbaka

De två största nyheterna i Kane’s Wrath är enspelarrelaterade. Den första är det så kallade Global Conquest som låter dig hantera dina trupper och resurser på en global nivå likt ett primitivt Risk. Det är roligt att se att utvecklarna tänker i nya banor men tyvärr är det nya spelläget alldeles för outvecklat och stelt. Det blir väldigt enformigt efter ett tag, och bristen på valmöjligheter spär på tristessen ytterligare. Idén är bra men jag hade helst sett att de helt tog bort det halvfärdiga spelläget och utvecklade det fullt ut i en fristående titel med stöd för multiplayer.

Den andra nyheten är den tretton uppdrag långa Nod-kampanjen. Jag tycker antalet är helt okej för en kampanj i en expansion. Uppdragen blandar taktik och resurshantering ungefär på samma sätt som vi är vana vid. Kampanjens handling, som binder samman de tidigare spelen, är väldigt rörig på sina håll vilket gör att jag inte brydde mig speciellt mycket om storyn. Berättandet sköts som vanligt av några minuter långa filmsekvenser mellan varje uppdrag. De är inte lika påkostade som vi är vana vid men det medvetna halvfånigheten är sig lik vilket i mina ögon är någonting positivt.

Förutom Nod-kampanjen och Conquest-läget kommer spelet skeppat med sex stycken nya underfalanger, där Nods The Black Hand är ett exempel. De skiljer sig inte nämnvärt från sina större motsvarighet men är ändå ett välkommet tillskott. Både de gamla och nya fraktionerna får tillökning i form av ett par nya leksaker. Några är bland annat GDI:s nya M.A.R.V. som är ett enormt, mobilt fort, som kan skörda tiberium samtidigt som den inhyser infanteri. Scrins enorma tusenfotingsliknande Mechapede blev snabbt min favorit då den kan utrustas med en rad olika vapen.

Obalanserad tusenfoting

Balansmässigt känns de olika fraktionerna ojämna. Rätt konfigurerad är Scrins Mechapede överlägsen det mesta. Så det finns ett par balansmissar men förmodligen kommer de att rättas till i framtida uppdateringar. I övrigt är de nya enheterna ett välkommet tillskott på slagfältet.

Sammanfattningsvis finns egentligen inte så mycker mer att säga. Kane’s Wrath är ett typexempel på en ordinär expansion: mer innehåll, få nyheter och inte speciellt väsentlig. Det onödiga Global Conquest-läget hade gärna kunnat skippas men i övrigt är expansionen och dess innehåll väl värt en solid trea i betyg.