Ett onlinespel baserat på ett sådant oetablerat varumärke vore ekonomiskt självmord, diskuterade jag för mig själv. Fördomarna var många och efter flera års utveckling är spelet äntligen här. Betan lanserades i april och över en halv miljon sugna gamers världen hade fyllt i ansökan om att få vara med. Jag hade själv förmånen att vara en av de lyckligt utvalda.

"Civilisationsvalet har stor betydelse när du senare väljer klass"

I början av 1930-talet fick världen lära känna Conan. I den korta berättelsen "The Phoenix on the Sword" i den amerikanska fantasytidsskriften Weird Tale berättas det om hur Kung Conan av Aquilonia försöker hålla samman sitt nyvunna kungarike som plågas av interna stridigheter av maktlystna rivaler. Världen som den amerikanske författaren Robert E. Howard beskriver är psuedohistorisk och förlagd till ungefär tiotusen år före fastspikandet av Jesus på korset.

Den fantasyinspirerade, fiktionella världen som Howard målar upp saknar många av de ingredienser vi är vana vid. Avsaknanden av alver och orcer är två exempel. Istället tog han inspiration från verklig geografi och historia när han skapade Hyboria, som Conans värld heter. Med tydliga referenser från romarriket, kelterna och Bibeln som mixats ihop med 1930-talets världssyn känns spelets bakgrundshistoria väldigt fräsch och unik.

En storväxt herre

Den ouppackade Age of Conan-klienten väger in på ungefärliga 12 gigabyte, och runt 30 gigabyte för den installerade. Installationen tillsammans med alla uppdateringar gör den till en av de mest tidskrävande spelmonteringar jag varit med om. Innan du kör igång klienten har du möjlighet att ändra ett par enkla men väsentliga inställningar för ljud och grafik. Vid lanseringen finns tyvärr inget DirectX 10-stöd (Shader Model 4.0), stöd för det kommer att skeppas vid ett senare datum. Jag har full förståelse för försenandet: buggstädning, klassbalansering, förbättrad stabilitet och en smärtfri lansering är så mycket viktigare än snygg grafik. För övrigt är grafiken ändå lysande.

"Ljudeffekterna är lika enastående som grafiken"

Vid spelstarten skapar du, liksom i många andra onlinespel, en karaktär och väljer vilken typ av server du vill spela på. Vid lanseringen finns det två, eller tre beroende på hur man räknar: PvE, PvP och olika variationer på PVP som Culture PVP och PVP-RP. Servarna är instansbaserade vilket betyder att varje server är indelad i olika "spelrum". Som gammal Eve Online-räv tycker jag CCP:s system med en enda gemensam server är en bättre lösning, men det är två helt olika spel så jämförelsen är kanske en aning orättvis.

Hur som helst, efter val av server kommer du till karaktärskapandet. Istället för ras väljer du ditt ursprung i någon av de tre civilisationerna som finns representerade. Dessa är Aquilonia, Cimmeria och Stygian. Aquilonerna påminner lite om romarna, ståtliga och ibland lite högfärdiga. De är bra på det mesta och ett bra val för nybörjare. Cimmerianerna hämtar inspiration från kelterna och är bra på att svinga tunga svärd och yxor. Den mest kände cimmerianen är utan tvekan Conan själv. Stygianerna förespråkar intelligens framför råstyrka. De är specialister på mysticism och trolldom och påminner mycket om de gamla egyptierna.

Civilisationsvalet har stor betydelse när du senare väljer klass. Klasserna kan delas in i fyra större grupper: rogue, priest, soldier och mage. De olika civilisationerna delar inte samma klasser utan har egna specialiteter. Till exempel har inte stygianerna någon soldier-klass.

Bygg din egen barbar

I karaktärsskapandet har du många valmöjligheter. Här finns inställningsmöjligheter för bland annat höjd, axelbredd och ansiktsdrag. När du är nöjd och belåten med dina val börjar du ditt äventyr på ett slavskepp mitt ute på havet. Skeppet förstörs efter ett förödande sjöslag och du spolas upp på Zingaras kust. Dina minnen är lika bortspolade som dina skeppskamrater, och senare på stranden möts du av en mystisk figur som vägleder dig i sökandet efter din identitet.

I Age of Conan fungerar levlandet mellan 1 och 20 som en enspelarupplevelse där du lär dig hantera stridssystemet, klättra och andra vitala delar av spelet. Solospelandet är med andra ord en viktig del av spelupplevelsen som tillsammmans med filmsekvenser och långa dialoger driver handlingen framåt. När du senare når level 20 lämnar du blockaden och staden Tortage och kliver in i den riktiga massiva onlineupplevelsen som vi alla är vana vid.

Grafiken har det talats mycket om. Jag kan förstå varför, spelet är nämligen en fröjd för ögat. Ljuva animationer, bedårande omgivningar och detaljerade texturer. Allt detta kommer naturligtvis till ett högt pris. Hårdvarukraven är väldigt höga, men grafiken är tack och lov ställbar och med en halvny dator kan man få relativt gott flyt på spelet i de lägre upplösningarna. Som jag nämnde tidigare levereras inte Direct X 10-läget vid lanseringen utan släpps vid ett senare tillfälle, gissningsvis någon gång i höst. Ljudeffekterna är lika enastående som grafiken. Musiken har samma stuk som soundtracket till Conan-filmerna vilket i mina ögon är ett plus. Röstskådespeleriet är dock lite ojämn men överlag godkänt.

Buggig genialitet

Ett par dagar innan betan avslutades släpptes en gigantiskt patch som rättade till många hårdvarurelaterade problem. Innan uppdateringen var mycket av spelet ospelbart för mig. Löjligt få bilder per sekund, konstant hårddisktuggande och texturer som inte ville ladda var några av problemen. Patchen gjorde stor skillnad och visar att Funcom arbetar hårt med att förbättra sin produkt. Jag har dock stött på en del liknande problem i fullversionen men man måste komma ihåg att lanseringen av ett massivt onlinespel sällan sker smärtfritt och att uppdateringar ofta kommer dagligen. Pingen är bra och nedladdningen av uppdateringar sker med rasande fart.

Det är i fråga om spelkänslan som Age of Conan verkligen sticker ut. Stridsystemet använder combos och ett avancerat system för att attackera dina fiender. Är man den typen som vill solospela med sin karaktär så finns det en uppsjö med uppdrag, och de så kallade nattuppdragen där enbart du spelar är väldigt genomarbetade och skulle lika gärna kunna vara hämtade från ett singleplayerspel.

"På PVP-servrarna är det djungelns lag som gäller"

På PVP-servrarna är det djungelns lag som gäller, precis som det ska vara. Så här i början är allt väldigt kaosartat, inget vet riktigt vad som gäller och alla anfaller alla. Gankskvadroner och omogen attityd är en inte helt sällsynt företeelse. Det avancerade stridssystemet gör PvP både underhållande och utmanande. Balansmässigt tycker jag klasserna har vissa problem, speciellt Mitra-prästerna, men det är saker som kommer rättas till förr eller senare.

När du slutligen når maxlevel, som i detta fall är 80, tar spelet inte slut. Age of Conan är väldigt spelarstyrt. Så småningom kan du bland annat ta del i siege combat, det vill säga anfall med murbräckor och trebuchetliknande pjäser. Mycket utlovat high level-innehåll kommer släppas i framtiden, så i nuläget är det tyvärr omöjligt att göra en vidare bedömning av det.

Age of Conans värld är brutal - avhugna huvuden på påkar och lättfotade skökor är vardagsmat. Artonårsgränsen är på sin plats men jag tycker den aspekten av spelet känns lite överspelad. Visst, det är alltid roande att hugga huvudet av sin motståndare men i övrigt tycker jag att spelets "vuxna attityd" är lite överdriven.

Age of Conan är bra, riktigt bra. Det är ett vuxet onlinespel med många unika egenskaper som gör att det sticker ut från massan. Mycket av innehållet känns igen från tidigare onlinespel, men istället för att uppfinna hjulet igen förfinar och tvistar norrmännen på Funcom de gamla ingredienserna på ett mästerligt sätt. Med schysst och finputsat gameplay, involverande och genomarbetad enspelarupplevelse och annorlunda stridsteknik gör att det sopar mattan med många av dess konkurrenter. Men inget spel är perfekt. Age of Conans absolut största svaghet är de höga hårdvarukraven. Det blir en rejäl fyra i betyg.