När jag fick nys om Men of War för första gången tänkte jag inte så mycket mer på det. Mitt intresse växte knappast efter ett par snabba blickar på ett par skärmdumpar och en snabb skumläsning av ett par förhandstittar. Demoversionen släpptes i mitten februari och i brist på annat nöje drog jag hem och slöspelade en hel kväll. Det var väldigt underhållande, men tyvärr inte utan brister.
2004 släppte utvecklarna Best Way strategiliret #Soldiers: Heroes of World War II. Spelet fick hyfsade betyg världen över. Problem med rättigheter och förvirring bland utgivare har gjort att uppföljaren nu heter Men of War, i alla fall här i väst. Föregångaren fick mycket uppskattning för sin frihet, sin höga detaljrikedom och för sitt flerspelarläge.
Krig, våld och explosioner
- Ett vinnande och säljande koncept
Men of War försöker inte ändra på detta vinnande koncept. Upplägget är detsamma: du som spelare antar rollen som tysk, amerikansk eller rysk befälhavare över ett digitalt slagfält. För varje stridande part finns ett kampanjläge som är uppdelat i ungefär 10 banor. Som ryss börjar din kampanj i början av Operation Barbarossa sommaren 1941.
För ovanlighetens skull slipper vi det franska låglandet. Istället drabbar tyskar och jänkare/britter samman i Nordafrika och Grekland. Tyskarnas allierade, japanerna, kommer att inkluderas i en senare patch.
Trots strategistämpeln har utvecklarna inspirerats från en rad olika håll. Inventariesystemet får mig att tänka på ett rollspel, detalrikedomen på Commandos-serien och den taktiska biten hämtar inspiration från Close Combat. Men of War blandar alla dessa influenser på ett lysande sätt. Hur väl de utnyttjas beror ofta på vilken bana du befinner dig på då tempot kan variera rätt så kraftigt. Ibland är det virrighet på hög nivå: du måste hålla reda på inventariet, val av vapen och ammunitionstyp samtidigt som fiender strömmar in från alla håll. För det mesta fungerar det bra men man märker att upplägget fungerar bäst med en liten grupp soldater istället för en hel armé.
Detaljrikt
- Ryssarna visar framfötterna
När det gäller presentationen har jag vissa klagomål, speciellt på röstskådespeleriet. Grafiken håller dock hög nivå. På slagfältet kan kameravinkeln justeras åt alla håll och det fungerar ovanligt bra. En sak måste man säga om ryssar - de har sinne för detaljer! Allt från stridsvagnar till gevär är utförligt detaljerade. Motor och fysik är lika imponerande, speciellt när du tar kommandot över en stridsvagn. Allt, och då menar jag allt, går att förstöra.
Möjligheten att kontrollera enskilda soldater och stridsvagnar som om spelet vore en tredjepersonsskjutare är hysteriskt kul och öppnar nya möjligheter när den artificiella intelligensen inte längre kan sätta agendan.
Flerspelarläget bjuder på en uppsjö banor och flertalet spellägen som låter upp till sexton spelare mötas över internet eller LAN. Att alla banor i spelet kan spelas i co-op gör inte saken sämre. Den Gamespy-drivna browsern fungerar som den ska och gör det relativt enkelt att leta upp aktiva sessioner.
Men of War är ett av de mest underhållande och välpolerade RTS jag spelar på flera år. Det blandar intensivitet och lite lättsammare krigsföring på ett övertygande sätt. Det mastiga flerspelarläget, det stora modcommunityt och den lättanvända baneditorn är ingredienser som talar för sig själva. Har du överseende med det dåliga röstskådespeleriet och den höga svårighetsgraden är detta utan tvekan en titel väl värt all uppmärksamhet.
