Världens 10 bästa skivor - #10
Har sett att Le Ponch med flera kickat alldeles utomordentligt underhållande day-by-day-listor i sina bloggar, så därför tänkte jag göra det lätt för mig och följa upp med en alldeles egen, helt bedrövlig och icke-spelrelaterad, sådan. Men ändå!
Inga krussiduller, utan här kommer jag helt enkelt att presentera mina 10 favoritplattor ever, and ever och forever under nästföljande - surprise, surprise! - tio dagar, med start idag.
På plats #10 (med "100 Höjdare"-rösten)
Elliot Smith - Elliot Smith
Elliot Smith är en sådan där Underlig Musikfigur som likt storheter som Kurt Cobain levde ett snabbt och lite udda liv, satte ett par fullkomliga mästerverk på print och sedan bara sa tack och hej, leverpastej - trist nog. Den 21 oktober 2003 tog nämligen Smith livet av sig (medan en hel bunt konspirationsteoretiker menade på att han blivit mördad) i sitt hem i Kalifornien. 8 år dessförinnan, närmare bestämt den 21 juli 1995, släppte han sin andra fullängdare - den självbetitlade plattan Elliot Smith. Smith var en fullkomligt genialisk gitarrist som förlitade sig mer på snygga ackordföljder och vettiga texter än maffiga riff eller, som synes, frisyrer. En av mina favoritlåtar på plattan är Christian Brothers, som låter så här. Den är drygt 5 minuter lång. Live-versionen är inte riktigt lika bra som den riktiga, men avvara den tiden och upplev en av vår tids största musiker, om du inte ännu hunnit göra det vill säga. För din egen skull, mer än min.
(Så här låter den för övrigt i Queens of the Stone Age:s tappning, med något bättre ljud.)
Imorgon - #9.