Assassin's Creed Valhalla får nivåskalning för fiender och enhandssvärd

Medlem
Skrivet av Popski:

Ja, det är ju svårt att komma åt någon med betydligt längre räckvidd. Ett spjut borde även vara betydligt mer effektivt än svärd mot ringbrynjor (även om de flesta inte hade råd med dylik lyx).

Bara att titta på hur Hopliterna slogs. Upp till 4m långa spjut, men nackdelen är ju en minskad rörlighet och om fienden kommer innanför räckvidden av falangens spjut då spjutet är värt vatten.

Motsatsen är ju de romerska legionärerna som hade kastspjut och ett kortsvärd. Där var tanken att ta sig så nära fienden att den inte kunde manövrera och sedan sticka dom en efter en.

Menar bara svårt att säga att ett vapen är bättre än något annat.

Medlem
Skrivet av Daugeleven:

Bara att titta på hur Hopliterna slogs. Upp till 4m långa spjut, men nackdelen är ju en minskad rörlighet och om fienden kommer innanför räckvidden av falangens spjut då spjutet är värt vatten.

Motsatsen är ju de romerska legionärerna som hade kastspjut och ett kortsvärd. Där var tanken att ta sig så nära fienden att den inte kunde manövrera och sedan sticka dom en efter en.

Menar bara svårt att säga att ett vapen är bättre än något annat.

Nej, det är sant. Vilket vapen som är bäst beror på situationen.

Senrepublikens/tidiga kejsardömets slogs i en betydligt lösare och flexibel formation än hopliterna. Mötte de falanger så var de tvugna att bryta upp falangen med sina kastspjut och dessutom helst möta dem i oländig terräng. En romersk manipel/kohort hade inte haft någon chans utan sina kastspjut om de mötte en falang på ett öppet fält.

Den romerska taktiken var dessutom krävde dessutom väldrillade soldater. Efter 200-talet så blev standarden på legionerna sämre och romarna gick tillbaka till stötspjut. Välutbildade yrkesarméer skulle dyka upp igen först under stormaktstiden. Vikingarna och deras tidigmedeltida motståndare hade inga stående arméer utan fick förlita sig på enklare taktik. De slogs i s.k. sköldmurar, inte helt olika grekernas falanger. När två sådana formationer möts är spjut betydligt effektivare än svärd. Om sköldmurarna kom för nära eller löstes upp kunde man slänga spjutet och ta fram sitt sekundära vapen. En enhandsyxa, ett svärd eller en saxkniv.

Vikingarnas härar hade för all del även män med kastspjut (tråkigt nog kan man inte använda såna i spelet), slungor och pilbågar, men de förlitade sig främst på stötspjut och sköld.

Medlem
Skrivet av Popski:

Nej, det är sant. Vilket vapen som är bäst beror på situationen.

Senrepublikens/tidiga kejsardömets slogs i en betydligt lösare och flexibel formation än hopliterna. Mötte de falanger så var de tvugna att bryta upp falangen med sina kastspjut och dessutom helst möta dem i oländig terräng. En romersk manipel/kohort hade inte haft någon chans utan sina kastspjut om de mötte en falang på ett öppet fält.

Den romerska taktiken var dessutom krävde dessutom väldrillade soldater. Efter 200-talet så blev standarden på legionerna sämre och romarna gick tillbaka till stötspjut. Välutbildade yrkesarméer skulle dyka upp igen först under stormaktstiden. Vikingarna och deras tidigmedeltida motståndare hade inga stående arméer utan fick förlita sig på enklare taktik. De slogs i s.k. sköldmurar, inte helt olika grekernas falanger. När två sådana formationer möts är spjut betydligt effektivare än svärd. Om sköldmurarna kom för nära eller löstes upp kunde man slänga spjutet och ta fram sitt sekundära vapen. En enhandsyxa, ett svärd eller en saxkniv.

Vikingarnas härar hade för all del även män med kastspjut (tråkigt nog kan man inte använda såna i spelet), slungor och pilbågar, men de förlitade sig främst på stötspjut och sköld.

Sant faktiskt. De vanligaste vapnen vikingarna använde var stötspjut och sköld. Yxa också

12
Skriv svar