Guild Wars 2 – Dagbok från Tyria

#Guild Wars 2 egentliga releasedatum är tisdagen den 28 augusti. Men som brukligt med mmo har ett gäng lyckosamma spelare fått påbörja sina äventyr i Tyria redan nu. FZ:s mmo-expert, Petter, är en av spelarna som fått tjuvstarta. I den här artikeln kommer han rapportera om sina intryck, tankar och funderingar från den stora fantasyvärlden. En slags dagbok – räkna med ett par uppdateringar om dagen. Självklart kommer en slutgiltig recension senare, men resan startar redan nu.

Dag 1 – Servrarna brinner och hajarna anfaller

Som vanligt så har man den bästa timingen i världen och när jag äntligen hade tid att sätta mig ner med Guild Wars 2 så hinner jag inte mycket mer än att skapa mig en Asura Engineer innan servrarna kraschade och brann. Sånt som händer, men de tre timmar de låg nere åt upp en hel del av den tid jag hade att spela för dagen.
10 000 arga kommentarer på Facebook senare så kom servrarna upp och min Asura tog sina första steg ut i världen. De är en helt underbar ras och jag gillar deras elaka, men samtidigt söta, uppsyn. Jag tog en svängom genom startområdet och hjälpte till att fixa lite golems och hjälpa små-Asuras att lära sig om elaka elementarer.
[i=658932;w405 Startområdena är såklart fulla av spelare, vilket leder till kaos
vid events.]
Dags att testa något nytt! Mitt val föll på en Human Ranger, men jag klarade bara av att spela henne i ungefär två minuter. Jag uppskattar inte att #Arenanet lägger ord i munnen på min karaktär. I #The Secret World har ens karaktär hyfs nog att hålla tyst och i #Star Wars: The Old Republic har man åtminstone lite valmöjligheter åt vilket håll man vill styra sin karaktärs personlighet. Nej, bort med henne – dags för en Sylvari Thief. Mycket, mycket bättre.
Ett bra tips är visst att plocka upp så många olika vapen som möjligt tidigt så man kan låsa upp alla sina vapenfärdigheter i god tid. Engineers använder förvisso mer eller mindre enbart avståndsvapen, men Thieves kan blanda svärd och dolkar med pistoler. Det tar lite tid att låsa upp alla, men lika bra att få det gjort. Trillar man in i ett event – som när en gigantisk haj plötsligt anfaller – går det rätt snabbt.

Dun dun. Dun dun. Dun dun dun dun dun...
Events är klart huvudattraktionen än så länge. Hjärt-uppdragen som ligger utspridda på kartan är inte speciellt spännande, de är mer eller mindre förklädda quests från andra mmo, men så fort ett större event startar i närheten släpper jag allt och rusar direkt dit. Plötsligt ska den där jättelika hajen besegras, en hord av fiender invaderar eller Sylvari, som fångats av jättespindlar, måste räddas.
Jag hann ta en snabb svängom i World vs World-kartorna. Just nu kommer de inte riktigt till sin fulla rätt – det finns massor av potential här, men det känns som att folk måste lära sig hur de funkar eller samla ihop lite mer pengar innan det blir något ordentligt här. Ingen verkade ha riktigt råd med att köpa belägringsvapen, så vi spenderade 15 minuter med att banka in en dörr. Bakom dörren hittade vi en till dörr. Då gav jag upp.

Det borde finnas fiender på andra sidan av den där dörren.
Strider är överlag inte jättespännande, men de är inte heller dåliga. Ganska klassiska mmo-strider egentligen, vilket absolut inte är fel. Ska bli spännande att se hur de utvecklar sig när man lämnar startområdena, än så länge har det inte varit speciellt utmanande. Jag har faktiskt bara dött en gång, då jag sprang rakt in i ett event som jag inte riktigt hade leveln inne för än.
Snyggt är det. Hej och hå vad snyggt det är. Huvudstäderna är fantastiska. Jag vill flytta till Rata Sum eller Lion’s Arch.

Dag 2 – Inget Jesus-mmo men fan kul ändå

Hann göra ett besök till min Hall of Monuments innan servrarna kickade ut mig för en patch och vägrade släppa in mig igen. Arenanet har gjort ett riktigt schysst jobb med att återskapa #Eye of the North, där Artificer Mullenix fortfarande står vakt. Jag har förvisso inte allt för många HoM-poäng från det första Guild Wars-spelet, så än så länge fick jag nöja mig med lite snygga rustningsdelar. Man kanske skulle spela lite av originalet medan man väntar på att bli insläppt i Guild Wars 2 igen?
[i=658975;w405 Guild Wars-spelare som körde Eye of the North känner nog igen sig
i sin Hall of Monuments.]
När problemen väl var fixade och jag fick komma in igen bestämde jag mig för att testa en Warrior. Asura + tung rustning = underbart. Tyvärr visade sig tutorial-uppdraget var buggat för stunden, så ett helt gäng med Asuras stod och väntade på att ett par golems skulle anfalla. Det gjorde de aldrig. Tillbaka till min Sylvari, alltså.
Någonstans klickade det till i huvudet. Fram tills nu så var jag smått skeptiskt mot Guild Wars 2, det fanns ingenting här som övertygade mig om att det var värt att spendera tid här som inte kunde spenderas bättre i The Secret World eller #Rift. Det här är inte det Jesus-mmo som många spelare verkar ha hajpat upp i sina huvuden, men det är fan kul. Jag hade förvisso gärna sett att Arenanet hade begränsat levlarna till 20 precis som i det första spelet och gjort något annorlunda än de flesta andra mmos på marknaden, men man kan inte få allt. Jag fullkomligt älskar min Asura warrior, event-buggen blev som tur var inte långlivad.

En liten söt och bitsk virvelvind av ond bråd död.
Något som gör mig extra glad är de funktioner från Guild Wars som utvecklarna har plockat över till det andra spelet. Att det finns en speciell tab i banken för alla crafting-prylar och minipets är genialt. Att banken delas mellan alla karaktärer på ditt konto är en sån där funktion som fler spel borde anamma, så man slipper alla dessa dryga bank-alts. Jag hade dock hoppats på en form av plånbok för olika tokens, men jag antar att det är något som kommer införlivas förr eller senare. Det sticker lite i ögonen att man måste använda “gems” - cash shop-valutan - för att få mer plats i banken. Jag hoppas att Arenanet håller sig borta från de fällor som utvecklare verkar ha så lätt att falla ner i när det kommer till cash shops.

Dag 3 – Världarnas krig och vikten av att se bra ut

Jag har två uppdrag jag har satt för mig själv idag. Först och främst måste jag sluta mesa mig och välja vilken crafting jag ska syssla med. Det lutar åt armor-crafting, eftersom det är viktigt att se tuff ut när man är ute och räddar världen. Jag är inte supernöjd med transmutation-systemet, där man behöver speciella tokens för att ändra utseende på sin utrustning. Det är onödigt komplicerat, vilket gäller både här och exempelvis World of Warcraft. En appearance tab, som i #Lord of the Rings Online eller #Everquest II, gör samma jobb mycket enklare för användaren. Nåväl, nog gnällt. Crafting-systemet låter överlag välgjort, så det ska bli kul.

Vi ska ha den där bron, kosta vad det kosta vill.
Mitt andra uppdrag är att ge mig in i World vs World och faktiskt undersöka vad det har att erbjuda. Jag smög in en liten runda igårkväll efter att ha skickat in min dagbok och hamnade mitt i ett par episka strider. Det finns massor att göra i WvW som inte har med strider med andra spelare att göra – exempelvis finns det skill point challenges att hitta där. Ska bli intressant att se om jag kommer någonstans med det, speciellt då jag älskar Fusang Projects i The Secret World. Eller ja, när alla tre sidor möts någonstans på mitten och bara slåss. Fusang utvecklades ju snabbt en slags zerg-mentalitet bland folk, något jag såg antydningar på i WvW också. Lätt hänt förvisso, men jag hoppas det finns intressant spelmekanik som lockar bort folk från de stora folkmassorna.

Så här spenderade jag en hel del av min WvW-tid.

Dag 3 – Minsta småsak kan leda till det stora äventyret

Jag stötte på ett problem med craftingen, hade inte nog med koppar för att komma speciellt långt, så jag begav mig ut för att leta reda på mer. Jag höll inte koll på kartan medan jag sprang runt, och mitt i allt så befann jag mig i ett event där en stor boss löpte amok, varpå jag rusade rakt in i en grupp spelare som eskorterade en viktig NPC, så jag hängde på där. Det ledde i sin tur till att vi anföll en by full av monster och rev ner deras hyddor. När vi väl var klara där tänkte jag reparera min rustning i ett närliggande fort, som plötsligt befann sig under attack... Events i Guild Wars 2 må följa vissa utstakade mönster, men befinner man sig ute i världen så händer saker hela tiden. Överallt. Det gör utforskande, och något så enkelt som insamlande av koppar, till ett riktigt äventyr.

Dags för en ny jacka, kanske?
Eftersom jag inte hade speciellt mycket koppar när jag väl drog mig tillbaka till Rata Sum så blev det inte speciellt mycket crafting av det hela. Men låt oss prata lite om den. Den grundläggande craftingen följer samma procedur som i så många andra mmo och så länge du har vad som krävs för ett recept så är det bara att trycka på en knapp och vips så är det klart. Jag satte ihop några lådor till mig själv, så jag äntligen kunde få lite mer plats i mina väskor. Den riktigt intressanta biten, som jag ser fram mot att leka runt med när jag väl får tid över, är discovery-mode. Genom att pussla ihop olika material kan man upptäcka nya recept, vilket gör crafting-processen mer intressant.
Något jag älskar med Guild Wars 2 är att man får erfarenhetspoäng för mer eller mindre allt: för att döda monster, genomföra events eller hjärt-uppdrag. För att samla på sig crafting-material och sätta ihop grejer. För att upptäcka nya områden. För att ha ihjäl andra spelare i PvP. För att återuppliva döda spelare (och vissa NPC:s som alltid verkar hamna i trubbel) – något jag tänkte återkomma till senare. mmo:s är jättelika skinner-boxar och vi är alla beroende av trycka på den där knappen som ger oss belöningar. Det vet Arenanet mycket väl och ger oss belöningar för allt. Det är smart, för det känns alltid som att man kommer vidare och utvecklas vad man än får för sig att hitta på för stunden.

Försök inte ens, grodjävlar. Tillbaka till Everquest med er.
Jag blev ombedd att snacka om den grafiska biten och det måste sägas att den är smått fantastisk. Grafiken flyter på och än så länge märker jag inte att den hostar till, inte ens i stridens hetta – och inte ens i ovan nämnda WvW-slag. Your mileage might vary beroende på grafikkort, såklart, men mitt GTX460 känns kanske inte speciellt cutting edge längre och klarar jobbet hur bra som helst. Den målade stilen är riktigt vacker och animationerna är extremt välgjorda. Sättet min Asura springer på, hur han hoppar, hur han vevar runt med sina vapen... Här ligger Guild Wars 2 långt före de flesta andra mmo på marknaden. Jag stormtrivs.

Dag 4 – Ett val som kommer hemsöka mig för all framtid

Plötsligt blev min Asura tvungen att göra ett val. Inte ett litet val, som vilket vapen jag skulle använda för stunden, utan ett sånt där stort story-val. Något som kommer hemsöka mig för all framtid i Guild Wars 2. Det var inte ett speciellt enkelt val heller, ingenting såg speciellt lockande ut. Det tog ett tag innan jag kunde bestämma mig, om jag ska vara helt ärlig. Resultatet kommer nu för alltid synas i mitt hem i Rata Sum. Vissa spelare kommer säkert få magsår av att behöva ta sådana viktiga beslut, men jag älskade det. Min karaktär blev lite mer levande och min personliga relation till Guild Wars 2 lite djupare. Men vad detta val rör sig om, ja, det får ni se...
En annan sak jag verkligen gillar med Guild Wars 2 är hur utvecklarna trycker ut nya builds med jämna mellanrum för att fixa buggar. Vi behöver inte vänta tills någon officiell “maintenance” eller patch-dag. “Ny build är på väg, spelet kommer starta om om 2 minuter” och så poof, en snabb patch-nerladdning senare så är man igång igen. Eller ja, i teorin åtminstone, problemet är ju att alla försöker logga in igen direkt, vilket kan krascha login-servrarna. Jag har inte kunnat komma in i spelet igen den senaste timmen, och Arenanet har skrivit på Twitter att det är vi stackars européer som har dragit det korta strået. Igen. Error 42 och jag börjar bli goda vänner, men förhoppningsvis är det snart igång igen.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder...?
Dagens upptäckt var att Norn female Necromancers knappast har kläder som passar i den kalla miljö som de bor i. Upskirt bonanza. Som tur är så har jag min Heritage armor från Hall of Monuments som täcker lite mer.

Dag 4 – En PvP-fanatikers våta dröm

[*]Jag bestämde mig för att byta server efter påtryckningar från några kompisar, vilket gick snabbt och enkelt. För stunden är det gratis att flytta fram och tillbaka, vilket gör det enklare för Arenanet att balansera server-populationen (vilket alltid är en huvudvärk för mmo-utvecklare om de kör enligt den här typen av server-uppdelning). Direkt när jag kom fram slängde jag ett snabbt öga på World vs World-fönstret och insåg direkt att jag var körd och att min nya server var helt dominerad av vår granne. Lyckligtvis är det ingenting permanent, utan de kommer inom en relativt snar framtid matchas upp mot någon som kan leva upp till samma standard. Så World vs World får vänta lite.

Jag tror nog det blir att vänta lite tills Arenanet hittar nya motståndare åt oss...

Istället för WvW begav jag mig iväg till Heart of the Mists, ett område som fungerar som lobby för mindre PvP-strider. Guild Wars 2 borde vara en PvP-fanatikers våta dröm. Du boostas direkt upp till level 80, får välja precis vilka vapen och förmågor du vill (inom ramarna av din klass, såklart) och vilka runor och juveler du ska sätta i din rustning. Det finns massor av vapen och rustningar att samla på, även om inte ger dig några bonusar förutom att du ser tuffare ut än dina motståndare. Striderna är upplagda som vilken omgång #Team Fortress 2 som helst. Inget mer evigt köande för att sen bli utkickad i världen igen – nej då, du väljer från en lista över servrar, sen är det bara att köra. Så fort en match är över så startar nästa. Det är bara att slåss och slåss och slåss, inget väntande runt några battle masters för att du ska hamna längst fram i kön.
Jag körde väl runt 5-10 fighter, så det är klart att jag behöver lira en hel del mer än så för att få en bättre överblick. Men mina första intryck är att kartorna är väldesignade och tajta. Man kan hålla sig vid liv länge, vilket gör striderna med andra spelare mer intressanta. Till och med jag, som inte är speciellt bra på PvP (jag försöker fortfarande lära mig att enbart styra med musen, inte använda WASD för att röra mig), kunde vända ett slag genom att hålla mig levande tillräckligt länge för att mina lagkamrater skulle kunna hinna till undsättning och rädda kontrollpunkten som jag försvarade. Det är snabbt, intensivt och flyter på bra. Dock upplevde jag viss lagg vid vissa tillfällen, vilket var första gången någonsin i Guild Wars 2-sammanhang för mig. Jag har känsla av att när portarna öppnades för allmänheten, och inte bara de som hade köpt eller bokat i förväg, så blev det lite trubbel för de stackars servrarna. Det lär förvisso gå över. Det brukar sånt göra.

Det är inte helt lätt att ta ordentliga screenshots när man är mitt uppe i vilda strider mot andra spelare.
I vilket fall som helst hade jag sjukt roligt. Jag kan se mig själv spendera väldigt mycket tid i de mindre PvP-striderna. I jämförelse med World vs World plockar du inte hem några erfarenhetspoäng i Heart of Mists, men det kan kvitta. Det finns alldeles för mycket prylar att samla på sig för att jag ska bry mig nämnvärt om xp:n jag inte får. Om klasserna är balanserade eller inte är svårt att kommentera just nu, allt jag vet är att jag hatar Mesmers. Jag hatar dem och deras illusioner. HATAR.

Dag 5 – Ett avslut och en början

Just det, jag skulle ju skriva en dagbok. Jag har helt förlorat mig själv i PvP. Så fort jag loggat in i Guild Wars 2 har jag begett mig till Heart of Mists för att slåss med och mot andra spelare. Tyria får klara sig självt ett tag. Laggen som jag nämnde igår har varit som bortblåst idag. Jag körde ett par rundor med min Norn necromancer, vilket visade sig vara en riktigt roligt klass i PvP. Lyckligtvis delar man på alla belöningar och poäng mellan sina karaktärer, så min Asura lider inte speciellt av det. Tänkte testa min Charr Ranger ikväll och se hur det är att slåss tillsammans med en pet. Seriöst, så här kul har jag inte haft i PvP på evigheter. Visst gillar jag Stonehenge och Fusang i The Secret World, och vissa av Rifts kartor är roliga att köra - men inte i närheten av det här. Att slippa bry sig om köer är en stor bonus. Fler spel borde anamma ett liknande system, annars kan jag tänka mig att Guild Wars 2 – med både PvP i Mists och sin World vs World – snor en jäkla massa dedikerade PvP-spelare från andra mmo.

Necromancern är åtminstone mer påklädd i PvP.
Det är dags att avsluta mina uppdateringar. Jag kommer snart gräva ner mig totalt i Guild Wars 2 och börja jobba mig fram mot en faktiskt recension. Det kommer dock ta ett tag till, så förvänta er inget betyg än på någon vecka. Men jag kan, enbart baserat på det jag har spelat hitintills, spoila att det lär bli ett högt betyg till sist. Guild Wars 2 har sina skavanker, absolut. Men helheten är större än sina delar. Det här är ett gediget spel. Det finns såklart orosmoment och vissa funderingar till hur länge det kommer att hålla när folk börjar nå level 80. För PvP-spelarna är det inget större problem, de har massor av godsaker att hålla sig upptagna med här, men för de som riktar in sig på PvE kan det bli värre. Det återstår att se, men det ska bli spännande. Arenanet höll folk kvar i Guild Wars i sex år, så nog kan de dra något riktigt bra ur sin hatt. Vi får se!