För några år sedan märktes en tydlig förändring i hur #EA Canada resonerade kring Fifa-serien. Från att ha varit maximalt tillgänglig och kraftigt arkad-osande smög det sig in fler och fler detaljer som ökade spelmekanikens djup. Inte sällan kom de inslagen från konkurrenten Pro Evolution Soccer. #Fifa 14 tog kanske ett kliv för långt i den riktningen, spelare klagade på det låga tempot och e-sporten rynkade på näsan åt att det uppstod för få spektakulära situationer med det krävande passningsspelet. Det märks att den feedbacken har påverkat utvecklingen av #Fifa 15.
EA har lättat upp känslan på planen, spelarna är mer responsiva och mindre tunga i till exempel riktningsförändringar. Förra årets upplaga krävde att man som spelare tog stor hänsyn till momentum och fart, om man försökte sig på en för snabb manöver i en onaturlig riktning straffades man hårt med till exempel ett misslyckat skott eller inlägg.
Fifa briljerar som vanligt med rätt arenor, matchdräkter och laguppställningar.
Fifa 15 är inte fullt så oförlåtande och ping pong-tendenserna i passningsspelet, som synts i tidigare upplagor, är tillbaka. Det är också svårare att försvara sig, mot AI-motståndare på hög svårighetsgrad kan det vara rent frustrerande att försöka återerövra bollen. Fifa 15 är helt enkelt mer arkadigt än sin föregångare. Med det sagt är bollfysiken underskön, det blir ett härligt flyt i spelet när bollen är mer fri och dynamiken i matcherna är stor, eftersom den detaljerade fysiken bidrar till större oförutsägbarhet.
Om mekaniken är aningen grundare så är de taktiska möjligheterna istället betydligt djupare. Varje enskild spelare i ett lag kan ges detaljerade instruktioner och det får också märkbart genomslag. Liverpools Adam Lallana kommer verkligen in i planen och möter när han är instruerad att göra det, medan Raheem Sterling löper i djupled.
Autentiskt
Det är fascinerande att starta en match med två mänskliga spelare och bara lägga ifrån sig handkontrollerna. Aktiviteten som pågår kring den bollförande spelaren är imponerande, med offensiva spelare som hela tiden försöker göra sig spelbara i djupled och sidled, medan försvararna anpassar sina positioner. Här syns verkligen effekterna av de kraftfullare konsolerna tydligt.
Grafiskt sett märks det å andra sidan att vi är tidigt i livscykeln. Det är gott om små skavanker som tydliga skarvar i spelarnas animationer och publiken ser bedrövlig ut, speciellt med systerserien #NHL i åtanke.
Du kan detaljstyra enskilda spelare, vilket ger ökat taktiskt djup.
Något som EA däremot är grymma på är att få spelen att kännas som en förlängning av verkligheten. Att man äger i princip alla licenser inom fotbollsvärlden hjälper förstås till men man har även stor fingertoppskänsla när det kommer till uppdateringen av trupperna under pågående säsong. Detaljnivån på arbetet med spelarnas form och skador samt lagens formationer är riktigt imponerande och här lägger EA stora resurser. Att gå in på West Hams laguppställning och se exakt rätt taktiska inställningar värmer en fotbollsnörds hjärta. Samtliga Premier League-arenor finns med i Fifa 15 och man har också lagt till ligans officiella grafikpaket och domare, något som ökar inlevelsen ännu mer.
I min recension av NHL 15 klagade jag över det bantade innehållet i spelet. Att vara tunt kan man knappast anklaga Fifa 15 för. Varje spelläge är slipat och innehållsrikt och att bygga ett lag med perfekt kemi i Fifa Ultimate Team eller avancera i divisionerna i Seasons är riktigt roligt. Den hälsosamma konkurrensen från Pro Evolution Soccer ser också ut att vara på väg tillbaka, om demot av #PES 2015 är att något att gå på. Precis som inom den riktiga fotbollsvärlden är det betydligt roligare om det finns fler än en kandidat till titeln och vi fotbollsälskande spelare har en härlig höst att se fram emot.
Fotnot: Vi har spelat Xbox One-versionen av Fifa 15.
