Kane, legoknekt med en familjetragedi och ett kraftfullt misslyckande i en kriminell organisation bakom sig. Lynch, fullblodsgalning på tung medicinering med ett eventuellt hustrumord på samvetet. Dessa sötnosars öden flätas samman och följden blir våld, blod och psykotisk vansinnesjakt för allt vad tygen håller.
Egentligen levererar de inte något nytt, Io Interactive. Parallellerna till det fyra år gamla Freedom Fighters är inte särskilt svåra att finna: en skjutglad herre styrs ur tredjepersonsvy samtidigt som en handfull datorstyrda medspelare ges enkla order. En stor skillnad är påtagligt mycket våld, en mindre är massivt filmflörtande. Du behöver ingen examen i filmvetenskap för att snabbt kunna bocka av The Matrix och Heat i inspirationsprotokollet. Gott så, stilfulla actionscener parat med en brutal story som handlar om kamp mot brottssyndikatet The7 bäddar för ett par timmars trevligt pangande.
Ett förväntningshaveri...
- Doften av 2001-shooter obehagligt nära
Det börjar emellertid illa. Jag hade hyfsade förhoppningar på detta lir. Danskarnas Freedom Fighters var bra men opolerat och i deras Hitman-serie var flera alster duktigt välgjorda, inte minst förra årets Blood Money. Deras habila bakgrund parad med två aparta, ytterst våldsamma huvudkaraktärer och nämnda filminfluenser får Kane & Lynch att glänsa på pappret. I praktiken är det något helt annat.
Ideliga krascher på en Windows Vista-bestyckad testdator får mig att byta till en XP-maskin, först då stabiliseras läget. Storyn kör igång med en spektakulär fritagning av en fångtransport antihjältarna färdas i. Du kliver in i rollen som Kane, intensiva eldstrider följer och efter lyckad rymning vankas fyra, fem uppdrag som sätter tonen. En ton som får beskrivas som något av ett västgötaklimax.
Om jag var spelmakare och visste med mig att min titel inte var stark nog att bli en höjdare skulle jag lägga mycket krut på inledningen - ett bra första intryck är viktigt. Kane & Lynch gör det motsatta, de första banorna känns inte bra. Finesslös mangelaction, oinspirerade miljöer och överlag ful grafik. Det finns flera spelmässiga bottennapp. Gossarna flyr i bakänden av en skåpbil och pepprar jagande polisbilar - kassa kontroller förvandlar spelmomentet till frustration. En gigantisk dumper ska hindras från att göra köttmatta av Kanes dotter - urtrist bosstrid utan engagemang. Kollegieblocket börjar domineras av negativa minnesanteckningar.
... som rycker upp sig
- En sorts upprättelse
Då händer något. Fullständigt oväntat rattar danskarna upp halvspektaklet på banan. Den hittills mediokra grafiken ser plötsligt anständig ut, uppdragen får struktur, bandesignen blir intressant och det är faktiskt ganska kul att låta vapnen tala klarspråk med fienden.
Jag förstår inte vad Io pysslar med - varför blir grafiken plötsligt markant bättre? Men jag gläds åt att spelet äntligen börjar prestera. Fritagning av fångar från ett fängelse är ett skjutglatt höjdaruppdrag. Samma sak gäller när du, Lynch och ett par medbrottslingar firar er ner från ett skyskrapetak, skjuter er genom byggnaden och orsakar kaos hos polis och allmänhet på gatan utanför (tunga Heat-influenser). Och en Lynch som vinglar i gränslandet mellan mental kontroll och fullskaligt bärsärkarvansinne lyckas charma åtminstone mig.
Men oavsett bättre uppdrag och smaskigare utseende lever andra klagomål kvar. Styrningen för tankarna till såna där gamla konsolportningar vi så många gånger skällt oss hesa på. Med andra ord: hafsigt sikte, oprecis styrning och tendenser att fastna i miljön. Funktionen att Kane automatiskt tar skydd vid väggar är en god idé, men dess oprecisa utförande lämnar en del att önska. Det går att leva med problemen, men saker och ting hade varit så mycket roligare om utvecklingen skötts noggrannare, alternativt givits mer tid.
Bättre lycka nästa gång
- Ettan inte mer än en vardagspsykos
Ett radarpar som Kane och Lynch är förstås som gjorda för kooperativt spelande, inte minst för att få gå bärsärk med den ytterst labile Lynch. Dessvärre gäller det inte nätspelande. Det onlineläge som ingår fungerade tyvärr inte med testversionen, så hur väl det faktiskt fungerar kan jag inte uttala mig om. Upplägget är dock lovande: lagbaserade sammandrabbningar om pengar, där alla närsomhelst kan förräda medspelarna för att försöka komma ensam undan med bytet.
Utan att vara ovanligt dåligt blir det bestående intrycket av Kane & Lynch besvikelse, det når inte alls upp till sin potential. Mer utvecklingstid lagd på finslipning och bättre ban- och uppdragsdesign kunde ha förädlat dessa herrars våldsdåd till något storslaget. Nu tar jag mig istället igenom våldsorgien med en kvävd gäspning och inväntar tvåan.
