Det senaste året har pokerintresset formligen exploderat i stugorna. Marker och kortlekar kan köpas överallt, populära tv-program "presenteras" av ständigt nya pokersajter och varje kommersiell tv-kanal med självaktning visar turneringar där proffs eller, i ökad utsträckning, (kvasi)kändisar slåss om de värdefulla plastbitarna. Inflationen till trots håller sig den mest kända turneringen, World Series of Poker, kvar i det glamourösa skenet från Nevadas neonljus, ett sken som inte riktigt lyckas lysa upp spelet med samma namn.
Om du vill testa en billig variant av pokerns flaggskepp är det officiella WSOP-spelet ett lämpligt alternativ. Bortsett från inköpspriset behöver du inte sätta några pengar alls, förutsatt att du äger en Xbox eller Playstation 2, förstås. Därpå är det bara att ge sig i kast med fem sorters poker (Omaha, Omaha High-Low, Seven Card Stud, Razz och Texas Hold 'em). Huvudläget är turneringar, där du efter att ha snickrat ihop en spelare (namn och utseende) får 10 000 dollar att förvalta.
Besök Nevada från tv-soffan
Turneringarna körs i olika varianter av nämnda spelformer och när du rafsat ihop tillräckligt med självförtroende är det dags för kronan på verket - huvudturneringen i Texas Hold 'em. Turneringsframgångar och så kallade collector chips, brickor som vinns genom att uppfylla specifika krav (vinn ett bord, få en viss hand, slå ut ett bestämt antal motståndare med en hand) belönas med möjligheten att delta i inbjudningsturneringar, där du främst möter professionellt motstånd. Pokernoviser börjar lämpligen med snabbstartläget, som erbjuder inblick i valfri spelform utan risk att förlora spelpengarna. Vill du ha mänskliga motståndare kopplar du upp dig och fajtas i matcher med nio deltagare.
Motståndet utgörs av några av den verkliga pokervärldens affischnamn (Max Pescatori, Scotty Nguyen) men majoriteten är fiktiva figurer. Genuint usel grafik gör att också pokerrävar får svårt att känna igen stjärnorna. Kantighet samsas med usla animationer, med följden att spelarnas glädjeyttringar för tankarna till bortklippta mentalpatientscener i Gökboet. Ljudet lyckas lika illa: trötta kommentatorer, snabbt uttjatade oneliners och klicket från en och annan brickstapel. Nåväl, poker är tillräckligt intressant för att hålla intresset vid liv, men det hade verkligen inte skadat med lite högre insatser på dessa områden.
Kastrerad spelglädje
Tjusningen med poker är att utan större kunskaper kunna vinna (eller förlora) en krona eller två. Detta primära spänningsmoment går förlorat i ett spel utan pengainsatser, men samtidigt är det trevligt att spela kort utan att riskera hyran. WSOP är ett hyfsat alternativ om du inte vill ge dig i kast med den hårda verkligheten: hyfsat snabbspelat, skapliga datormotståndare, gott om alternativ. Till dess nackdel talar främst det faktum att poker utan pengar inte är särskilt kul i det långa loppet. Visserligen kan spelet ses som träning, men då vissa pokersajter kör freerolls (gratisturneringar) känns det en aning omotiverat att hosta upp en femhundring för att göra samma sak framför tv:n. Möjligen ett lämpligt alternativ för pokerknarkare med begränsad budget.
