I en framtid då mänskligheten koloniserat galaxen råder fullt krig om jordens kvarvarande naturresurser. Striderna förs man mot man i så kallade rounders - robotliknande rustningar vars massiva eldkraft snabbt betonar Wartech: Senko No Rondes actionorienterade tema. Den lövtunna bakgrundhistorian kommer knappast att vinna några utmärkelser, men så är den också bara ett skäl att rättfärdiga det spelet egentligen handlar om - konstant eldgivning, psykedeliska färgkaskader och ändlös ordväxling mellan kombattanterna.

Manga, någon?

ed Segas arkadspel Senko No Ronde som förebild släppte utvecklaren G.rev Wartech för den japanska hemmamarknaden redan i augusti. Till glädje för läsare som värnar asiatisk populärkultur har spelets europeiska utgivare Ubisoft valt att bibehålla originaldialogen. Tillsammans med handritade mangaillustrationer och ett färgstarkt och kontrastrikt användargränssnitt är spelet i huvudsak en blåkopia av den japanska utgåvan - onekligen ett lyckat drag då västerländska utgivare genom undermåligt översättningsarbete annars tenderar att snuttifiera europeiska och amerikanska utgåvor.

Du är bossen

- okonventionellt inslag i robotkostym

Där Wartech är visuell och ljudmässig fröjd för mangakännare lämnar emellertid det mest väsentliga - spelets innehåll - en del att önska. Upplägget kan enklast liknas vid ett vanligt fightingspel. Du möter en motståndare åt gången och matchen är över när endera parts energimätare tömts. I motsats till titlarna i de tonsättande Dead or Alive och Virtua Fighter-serierna sker dock fajterna mot fientliga rounders med avsaknad av precision och finess. Om konventionella fightingtitlar gärna balanserar ett offensiv utfall mot en defensiv kontramanöver så betonar Wartech det kvantitativa. Med undantag av närstridsscener sker attackerna med hjälp av projektilvapen där dussintals skott avlossas samtidigt.

"Spelets paradnummer är möjligheten att förvandla sin egen rounder till en av genrens typiska bossar"

Japanskt så det förslår, absolut - men all action sker på bekostnad av finliret. Kan du trycka in handkontrollens knappar så snabbt som möjligt och göra undanmanövrar vid rätt tillfälle kan du i princip också spela Wartech utan att först ha läst den medföljande manualen.

Sitt arkadmässiga upplägg till trots döljer Wartech ändå viss dynamik bakom dess glättiga yttre. Spelets paradnummer är möjligheten att förvandla sin egen rounder till en av genrens typiska bossar - ett jättelik och seglivad robot med än mer potenta attackmöjligheter. Dessvärre är även motståndarens rounder begåvad med samma förvandlingsförmåga. Striderna har därför en förmåga att kunna vända snabbt - speciellt när fienden är trängd i ett hörn, energimätaren ett par pixlar bred och utgången ser ut att vara given. Även om systemet i sig knappast kommer att revolutionera genren är det likväl ett annorlunda inslag som sticker ut i positiv mening - hatten av för det, G.rev.

Välpolerat laserdisko

- till pinsamt överpris

Att en kedja aldrig är starkare än dess svagaste länk framgår extra tydligt när man synar Wartechs tekniska sömmar. 360-versionen baserar sig på hårdvaran i Segas nio år gamla arkadsystem Naomi (hårdvarumässigt jämförbar med tv-spelskonsolen Dreamcast) - och det ålderstigna arvet märks tydligt. Visst, grafiken har inför nylanseringen fått sig en genomkörare men faktum kvarstår - Wartech är i grafisk mening inget annat än en gäspning. Icke desto mindre är det ändå precis så välputsat som ett riktigt arkadspel brukar vara. Tempot är högt, ljudeffekterna talrika och spelet är befriande lätt att sätta sig in i. Häri ligger dock ett av Wartechs stora problem - Ubisoft har valt att lansera det som en fullvärdig 360-titel och tar likaledes betalt efter det.

Laserdisko

Frågan är om inte en småskalig lansering genom Live Arcade hade varit ett klokare drag. Trots frenetiskt tjattrande japanska röster och ett myller av projektiler och laserstrålar kan Wartech inte mäta sig med andra 360-titlar i samma prisklass. De knappa 600 kronor som svenska återförsäljare kräver för Wartech: Senko No Ronde är ett tveklöst överpris. Även om japansk kultur fått ett stadigt - och måhända även välkommet - fotfäste i Europa och USA finns det all anledning att inte okritiskt kasta sig vind för våg över de spel som letat sig hit. Wartech visar med generande tydlighet att det krävs betydligt mer än ett högt uppskruvat tempo, spretiga frisyrer och småflickor i robotrustningar för att motivera en prislapp som motsvarar ett budgetspel och en extra trådlös handkontroll till din 360.