#Dragon's Teeth är den fjärde expansionen till #Battlefield 4. Den fjärde! Och det är inte utan att jag bävar inför uppgiften att sätta betyg på den. För även om jag älskar serien kändes fyran stundtals som en lite snyggare, glansigare och skränigare version av trean. Fast givetvis spelade jag den ändå, och lika självklart fastnade jag för de många unlocksen och mängderna av vapen som fanns att upptäcka, älska och ömt vårda med en silkesnäsduk mellan matcherna. Vänta, var var jag? Jag blev visst lite distraherad...

Allt fokus på fotsoldaterna i fjärde miniexpansionen.

Dragon's Teeth är en expansion med fyra kartor längs kusten i Asien, en handfull nya vapen och – noll nya fordon. Här ligger fokus på de små killarna, infanteristerna, som gör allt jobbet. Direkt när jag kastar mig in i en match ställs jag inför ett enormt torg med en gyllene staty som jag måste ta mig över för att ta nästa flagga i nya spelläget Chain Link. Det är som Conquest, men punkterna måste länkas samman för att du ska kunna ta dem, vilket leder till ny slags taktik. Tyvärr urartar det till en obarmhärtig slakt på det förlorande laget när någon får övertaget, vilket är tråkigt. Men när det är som bäst böljar Chain Link fram och tillbaka som en berusad valross och det finns gott om tillfällen att flankera eller smyga sig på motståndarna bakifrån om du tänker efter.

R.A.W.R. heter den radiostyrda roboten som löser problem medelst maskingevär.

De nya kartorna är infantericentrerade, men ändå långt ifrån små. Ibland saknar jag fordonen som här representeras av ett par ynka fyrhjulingar och så en ny radiostyrd robot. Fördelen med det är att avstånden blir långa, vapnen kräver precision och en support-soldat som skjuter nedhållande eld för första gången i spelseriens historia är en värdefull del av gruppen. Gissa vilken klass jag föredrar att spela? Trots att jag kanske lämnade kvar min allra största entusiasm för Battlefield någonstans i treans öknar sitter jag ändå långt in på småtimmarna och låter blyet hagla över avlägsna fiender, medan mina kamrater rycker fram och drar ner brallorna på dem. Just där och då kan jag inte låta bli att älska Battlefield 4, även om kärleken inte är okomplicerad.

Fotnot: Recensionen avser pc-versionen.